Intressanta artiklar

Jag läser två artiklar nu på morgonkvisten. En handlar om hjärnan och kommer från Svenska Dagbladet, publicerat för ett år sedan. Det är psykologiprofessor James Coan som forskat om hjärnan och kommit fram till att hjärnan vilar bäst i samvaro med nära och kära. Inte som man trodde tidigare, att hjärnan vilar bäst utan stimuli och i ensamhet.

När vi är ihop med andra minskar hjärnan dramatiskt energin som den lägger på att lösa problem. Mänsklig gemenskap signalerar till hjärnan att den kan återgå till, eller vara kvar i vila.”

”Och – det som visar sig vara mest energisparande, alla kategorier, är att ha folk man litar på omkring sig. Ju närmare relationer, desto mindre energi räknar hjärnan med att behöva använda.”

Egentligen är det ju bara sunt förnuft tänker jag! Vi är ju varelser som de andra djuren, och på dem kan vi ju se hur naturen ordnat det så att de klarar sig bäst. Somliga i flock och andra som ensamdjur förutom under parningstid. Vissa äter/jagar i flock, och andra i ensamhet – det som passar bäst för individens och artens fortlevnad. Det är vi människor som försöker ändra på vår natur, men då är det som att det den mänskliga hjärnan är bra på sätter krokben för oss! Vi hittar på alltmer fiffiga saker men många av dem strider mot vår natur! Vår hjärna orkar inte och vi bli sjuka.

Tänk om alla de som åker ensamma i bil till jobbet varje dag och hamnar i bilköer – varje dag – hade med sig några trevliga personer i bilen. Då skulle köerna minska, klimatpåverkan reduceras och personerna i bilen skulle starta dagen med trevlig samvaro OCH hjärnan skulle vara mer utvilad när de kom fram till jobbet! Heureka!

IMG_8712Den andra är en uppgörelse med coacher och självhjälpsböcker. Den danska psykologiprofessorn Svend Brinkmann:

”I dag blir människor utbrända, deprimerade och upplever en tomhet i sina liv. Lösningen enligt självhjälpsindustrin är att leta efter orsaken till problemen i sitt inre. Men det kan vara en farlig återvändsgränd.

Allt är nämligen inte individrelaterat, menar Svend Brinkmann. Orsaken till problemen och känslan av meningslöshet kan ofta hittas i hur samhället fungerar, enligt honom.

– Alla krav på förändring och flexibilitet gör att människor upplever en meningslöshet – och tror att de inte tillräckligt noga lyssnat till just sin ”inre röst”. Men jag tycker att det viktiga snarare är att lyssna och se sina medmänniskor. Vi blir till i relationen till andra – inte genom att bara fokusera på oss själva och våra ofta egoistiska behov.”

”Vi befinner oss i ett tillstånd där det enda stabila är förändring och där det enda vi kan vara säkra på är att det vi lärde oss i går kommer att vara föråldrat i morgon. Sociologer pratar om samtiden som ”flytande modernitet”, det vill säga att allt är i förändring. Själv skulle jag hellre vilja säga att allt snurrar.

Ju mer Svend Brinkmann såg sig omkring, desto mer förundrad blev han. Han reagerade över en tillvaro där alla är tvungna att hänga med, där många upplever en ständig tidsbrist och där hastigheten ständigt speedas upp.

– Vi lagar mat, byter jobb och löser uppgifter fortare än någon gång tidigare i den mänskliga utvecklingen. Samtidigt sover vi en halvtimme mindre per natt än för fyrtio år sedan, och upp till två timmar mindre än på 1800-talet.

För att klara sig när tillvaron snurrar allt fortare söker många hjälp utifrån, vänder sig till experter. Marknaden för olika typer av coacher har svämmat över under senare år, både i Danmark och i Sverige.”

IMG_8728Äntligen någon som sätter ord på den här känslan av meningslöshet som jag har ibland!! Jag kan bli alldeles nedtyngd och tom av tanken på allt jag ”måste” förhålla mig till. Det är så många åsikter som snurrar i sociala medier och andra medier, i samvaro med andra människor och bara man rör sig utanför hemmet. Jag har nog omedvetet känt ett behov av att förhålla mig till allting – ha en åsikt, ta ställning, välja och inte välja fel. Det sistnämnda ingår också i detta. Numera ska vi välja så många saker som förut bara fanns: allt från elbolag till pensionsförvaltare. Och Gud nåde den som väljer fel – då står man ensam där med svarte Petter för ”du valde ju själv”. Inte konstigt att vi får ångest!

Men när ångesten och frustrationen och ilskan gått över, det är då jag hamnar i känslan av meningslöshet och den är värre. Då har jag ingen lust att göra någonting. Verkstan lockar inte, att se på film känns tråkigt och att läsa en bok har jag inte kunnat koncentrera mig på på länge. Det är också en svår känsla eftersom den drar ner så mycket att jag inte kan peppa upp mig och ta mig i kragen. Men tack också lov är känslan inte så långvarig, det är inte depression jag har.

En sak jag mer och mer försöker intala mig är att jag inte måste ha en åsikt om allting, jag måste inte ha läst tidningen eller ha koll på de senaste varianterna av feminism eller antirasism för att få gå utanför dörren. Det händer att jag av ren reflex tänker att den där artikeln måste jag läsa eller det där måste jag ta reda på mer om, men tänker om: NEJ jag måste inte ha koll på allt. KONTROLLSPÖKET! Det är mitt kontrollbehov som pockar på trots att jag inte har energi till det, och äntligen har jag sett det. Äntligen kanske jag kan utmana kontrollbehovet och på ren trots strunta i att läsa tidningen!

IMG_8725Avslutningsvis ännu ett citat ur artikeln om Svend Brinkmann:

”– Det viktigaste är inte alltid ”jag” och ”vad jag vill”. Ofta är det mer berikande att vända sig ut mot omvärlden och sina medmänniskor – och fråga ”vem är du?”.

– Det är inte alltid viktigt att ”finna sig själv”, utan att acceptera den man är just nu och att ge sig ut och möta världen. Mitt råd är att läsa en roman, och öppna sig mot konsten och världen. Och kanske inspireras av hantverkare.

Hantverkare?

– Ja, hantverkare skapar för andra och inte sig själva. De intresserar sig inte för en inre personlig utveckling utan för världen utanför. Skålen de drejar, smycket de smider eller tavlan de målar skapas ut­ifrån mottot att ”du är vad du gör”.

Det tror jag i och för sig är en sanning med modifikation. Nog känner hantverkare en stark inre tillfredsställelse av hantverket. De skapar inte bara för världen utanför, men jag kanske inte riktigt förstår vad han menar här. Däremot kan jag skriva under på att det är tillfredsställande att göra något med sina händer!

Provar nytt i silver

Jag fick tips om inköpsställe på nätet för silver, Sargenta. Bra priser och stort utbud. Där hittade jag en fyrkantig silvertråd som jag bara MÅSTE köpa en bit av! Jag visste inte vad jag skulle göra med den riktigt, men så tänkte jag att det värsta som kan hända är att jag inte lyckas göra nåt snyggt av det, och får återanvända silvret på något sätt.

Jag böjde tråden försiktigt men till slut måste jag använda tång, och trots att jag hade en bit filt som skydd blev det en del märken i silvret. Men till slut blev jag riktigt nöjd ska jag säga! Jag filade ändarna lite så de inte skulle vara vassa och så var den klar!

För att inte kunna silversmide var det inte så pjåkigt första försök. Men jag vill lära mig hur jag gör ringen rund.

image

Artikel om lycka

Häromdagen hade DN en artikel om lycka och lyckoforskning. Sökandet efter lyckan och vad lycka egentligen är har funnits sedan Aristoteles, så trots att det kan kännas som ett nutidstecken och i-landsproblem så är det tankar som upptagit filosofer sedan antiken.

Flera framgångsfaktorer radades upp, bland annat att leva i ett bra land, att ha ett rikt socialt liv och att ha pengar. Men intressantast är kanske ändå att det sätt varpå vi möter motgångar tillmäts stor vikt. Det är ju dessutom något vi kan ändra på, även om vi kan behöva hjälp med det av en terapeut.

En ledande forskare i ämnet, Sonja Lyubomirsky, citeras i artikeln. Hon har skrivit boken Lyckans verktyg och definierar lycka som att leva ett förnöjsamt liv. Det låter väldigt trevligt tycker jag. Det innebär ju också att inte jaga efter mer än man behöver och att kunna se det man har istället för det man inte har (och inte heller saknar förrän man ser att någon annan har det!). Men om alla var nöjda skulle vi aldrig ens kommit på hjulet. Utveckling och förnöjsamhet går väl inte hand i hand?

Sonja L menar att vår känsla av lycka är 50 % gener, 10 % levnadsomständigheter (om basbehoven är tillgodosedda) och 40 % beteende. Hennes tips är att ta vara på de små stunderna av förnöjsamhet som nästan alltid finns i vardagen, och hålla kvar dem. Det är inte intensiteten av lycka som får oss att må bra utan frekvensen, hur ofta vi upplever lycka.

imageDet här ligger ju i linje med mindfulness och fånga dagen och hela det slitna tugget. Men det måste ju finnas något mer! Jag tänker på den forskning som visar att vi mår bäst av att göra bra saker för andra. Lycka är förstås något man känner själv, men den är ju inte begränsad till oss själva. Den är ju i relation till något. Jag kanske bara snurrar till det.

Jag har tidigare skrivit om att jag känner mig känslomässigt avtrubbad av min medicin. Man skulle kunna tro att jag skulle bli en skitstövel och inte bry mig om andra, men kanske är det så att mitt beteende sitter så djupt rotat efter 50 års erfarenheter så jag vet hur jag ska reagera på glada och ledsamma nyheter, på otroliga och förvånande upptäckter och annat som väcker känslor – vanligtvis. Jag hör om någons mamma som är svårt sjuk och reagerar som jag ”borde” med deltagande och bestörtning. Men det är rent intellektuellt, jag känner inget. Jag skrattar lika mycket nu som tidigare åt skämt och knasiga youtube-klipp, men det är inte samma sak. Den enda känslan jag känner riktigt är förtvivlan över sakernas tillstånd, för mig – inte för människorna i Aleppo.

Hur hänger det här ihop med lycka då? Kanske just det där med känslor. Känner jag de där stunderna av förnöjsamhet i vardagen? Ja, det gör jag ibland. Senast igår kväll när hela familjen hängde och smågnabbades i köket. Ett mycket sällsynt och speciellt tillstånd i vårt hem. Det kändes nästan som om att vi var en vanlig familj.

Ännu inget beslut

Jag loggade alldeles nyss in på Försäkringskassans webbplats och kollade mina ärenden, men det står än så länge bara att de mottagit det nya läkarintyget. Inget om huruvida det godkänts eller avslagits. Håll era tummar lite till!

Jag är i det förhoppningsvis sista stadiet av en förkylning som började med väldigt ont i halsen för en vecka sedan, och nu består i en envis hosta och en mycket intressant röst. Hesheten är bättre än igår men hostan är ganska jobbig, i synnerhet på nätterna. Jag har till och med fått träningsvärk i hostmusklerna. De sitter på sidan och mitten av bröstkorgen kan jag meddela.

Jag har sovit dåligt på nätterna på grund av hostan så det är inte konstigt att jag är lite trött på dagarna. Dessutom tröttar själva infektionen. Jag var på yoga idag och kände mig helt utpumpad efteråt. Det var skönt när jag kom på att jag ju faktiskt varit sjuk, en helt naturlig förklaring till extra trötthet.

Inte ens verkstan har lockat de sista dagarna, men det kommer tillbaka! Jag går och tänker på saker jag vill göra. Jag har köpt en bit silver som jag skulle vilja göra en ring av, men vet inte riktigt hur jag vill att den ska se ut och därför inte heller hur jag ska göra. Jag kan ju inte silversmide men har en luddig idé om hur jag ska böja till den ändå.

image

Nytt läkarintyg

När jag kom hem hade en kopia av det nya läkarintyget kommit från husläkaren. Det förklarade bättre varför jag inte kan arbeta mer än 50 % och varför det inte spelar någon roll att prova annat arbete. Nu hoppas jag att Försäkringskassan förstår och godkänner ansökan om sjukpenning. Läkarintyget sträcker sig fram till sista oktober.

Jag är så in i baljan sugen på att jobba mer! Och den tiden måste ju komma någon gång, eller hur?

image

Återhämtning

Tillbaka efter en vilsam och kravlös helg i Söderhamns skärgård, på den lilla ön Bonnorn där min syster har en sommarstuga. Återhämtning också i den bemärkelsen att byta miljö och det till ett ställe där det är mycket lite som pockar på. Det mesta går långsammare där. Det finns ingen el, vatten eller avlopp, vilket kräver en del planering men också att man låter sysslor ta tid. Mycket vilsamt.

Jag vilade en del i hängmattan med utsikt mot vattnet på ena sidan och den rara stugan på den andra. Jag tänkte nästan ingenting alls på allt som mina tankar kretsar kring i vanliga fall, jag kunde koppla bort det, och det var ju själva meningen med att rymma iväg en helg!

image

Första morgonen vaknade jag vid 6-tiden. De andra sov och jag tog med en kaffekopp och digestivekex ner till bryggan där jag satte mig i morgonsolen och tittade ut över havet. Det var nästan alldeles tyst, fåglarna vaknade efterhand men måsfåglarna hade tydligen redan flyttat så det hördes inga måsskrän. Plötsligt simmade en mink bara en meter ifrån mig, sprang upp på några stenar och försvann innan jag hann få fram kameran! image

image

Jag har nog aldrig varit på Bonnorn så här sent på året. Det blev verkligen beckmörkt på kvällen, och stjärnklart! Vi stod och tittade på stjärnhimlen och det var längesen jag såg så många stjärnor. Det var mäktigt.

Vi såg många fågelsträck också. Nu är det höst, lite mindre kravfylld än sommaren.

image

 

Nästan frisk

Jag var lite orolig att jag skulle vakna med en kanonförkylning i morse, men jag mår ungefär som igår – ont i halsen och lite tjock bakom näsan. Trött i kroppen är jag ju nästan för jämnan, så det räknar jag inte. Jag har jobbat idag och känner mig helt ok. Nu vågar jag hoppas på att jag kan åka med till Bonnorn i morgon!

Jag hinkar i mig te för att lindra i halsen, jag älskar YogiTea! Den godaste smaken är Sweet Chili men den är lite för stark för min hals just nu så det blir Licorice istället. image

 

En vän la upp den här bilden på Intagram, linkärvar från världsarvsgården Kristofers i Järvsö. Är de inte fantastiskt vackra!

image

Jag funderar på om jag ska ge mig på att brodera bilden, men jag vet inte. Jag ska i alla fall förbereda några broderier att ta med till Bonnorn ifall andan faller på. Jag ska nålfilta det mesta hemma så jag slipper ta med allting.

Nu ska jag bara hålla mig frisk!

 

Lite uppåt

Nu har jag bestämt mig för att följa med min syster och svåger till deras sommarparadis i Söderhamns skärgård i helgen. Jag har skrivit om det stället förut i sommar. Där ska jag ligga i hängmattan, sitta på bryggan och titta på horisonten, kanske brodera lite. Skrota runt och göra ingenting. Min syster och jag brukar laga så god mat i det lilla köket, och har vi tur blir det middag på bryggan där vi kan vända oss bort från havshorisonten mot öster och njuta av solnedgången i väster.

image

Jag ska bara inte bli sjuk. Har lite ont i halsen men tänker vägra. Jag häller i mig te idag som lenar halsen. I morse hade jag gjort mig klar för att åka till jobbet och stod redan utanför dörren när jag kom på att jag skulle jobba hemma idag. Det hade jag egentligen tänkt från början men ändrat av någon anledning. Jag öppnade dörren och gick in igen, bytte om till hemmakläder och satte mig att jobba redan innan klockan 7! Det är nog bra för den lilla förkylningen också, att ta det lugnt en dag.

Jag fick en kommentar och fråga på bloggen idag av någon jag inte känner, och jag blev så himla peppad av det, tack Karin!

Annars har jag hämtat mig lite från helgens sänkta sinnesstämning. Jag har pratat med min läkare om sjukintyget och förhoppningsvis blir det tydligare nu.

Det tråkiga är att jag inte haft riktig lust och ork för verkstan sista dagarna, men det är väl naturligt. Bara segt att inte orka med det som ger pepp. Men jag kommer igen! (Peppiga Pia ?)

När jag åkte tåg hem från Göteborg i förra veckan tog jag några bilder på det vackra odlingslandskapet man åker förbi. De ska inspirera till nya nålfiltade bilder har jag tänkt. image

 

 

Sänkt

Jag har varit så trött och sänkt i helgen. Oron för brevet från Försäkringskassan ligger som ett mörkt moln inuti mig. Rent förnuftsmässigt kan jag nog ändå tro på att det löser sig, men det är tyvärr inte förnuftet som har övertaget utan känslan. Jag har inga reserver att ta fram när sånt här dyker upp. Inget att ta till för att rycka upp mig några snäpp och ta tag i situationen. Jag blir bara sänkt. Trött i hela systemet. Benen blir som tunga stockar, och armarna är tunga och långsamma. Ångesten stiger och sjunker över dagen. Jag försöker sova middag men benen pirrar och rycker när jag försöker. Jag påbörjade ett nytt broderi i morse men har inte orkat ens det idag.

Jag funderar på att resa bort, helst någonstans där det är tyst och lugnt och vacker natur. Min man föreslog Tällberg och det känns lockande, men lite väl långt bort. Jag ser för mig hur tågresan med eventuella förseningar bara blir ett stressmoment. Nu skulle man ha en stuga! Jag ska fundera vidare på det.

image