Psykologen tipsade mig om medicinsk yoga som är mer fokuserad på andning och avslappning. På gångavstånd hemifrån mig hittade jag ett yogaställe som erbjuder just det, så redan ikväll var jag där för första gången. Det kändes väldigt bra, det här passar mig bra just nu. Jag fick en känsla av att jag tar hand om mig själv när jag var där i den ombonade atmosfären. Det är en fin känsla som jag försöker satsa mer på. Vara snäll mot mig, göra saker som är bra för mig, avstå saker som inte är bra för mig. Säga nej eller rent av strunta i att göra saker rent reflexmässigt. Se om någon annan gör dem, de kanske inte behöver utföras? Förmå mig att be om hjälp, vara besvärlig. Ligga till last, ja det ska jag göra – jag ska ligga till last! Nej, det är ju förskräckligt! Det är ju den känslan jag får från Försäkringskassan redan, att jag ligger dem till last. På Studio Ett idag intervjuades socialförsäkringsministern Annika Strandhäll om att så många läkarintyg får i retur till de sjukskrivande läkarna för komplettering. Allt merarbete för läkarna och Försäkringskassan men framför allt all oro för oss sjukskrivna! Det är ingen framgångsfaktor för tillfrisknande, det kan jag försäkra. Nu pratade ministern om att det är tänkt att läkare och Försäkringskassan ska arbeta tillsammans för allas bästa, att det är där det brister. Till slut klämde de ur henne att regeringen har något på gång kring detta. ”Redan i år?” frågade journalisten. ”Ja” svarade ministern och journalisten kom helt av sig. Det ska bli intressant att se vad de har tänkt sig för åtgärd.
Inlägget började med yoga, passerade att ta hand om mig själv och slutade på ministernivå – så kan det gå!
Här är två små tovade börsar som två personer ska få i julklapp.
Be om hjälp är läskigt och bara tanken att ligga till last mår jag dåligt av. Det var jättetufft för mig att vara en tärande person istället för en närande när jag var sjukskriven. Det enda man kan göra i det läget är ju bara att acceptera att man har den där känslan av skuld. Och sen försöka släppa det. För inte blir en snabbare frisk av att tänka på det.
De allra flesta behöver ta del av det gemensamma på olika sätt. En del blir fysisk sjuka, andra psykiskt. Och hade samhället, vården, arbetslivet varit konstruerat på annat sätt hade du och jag förmodligen sluppit att bli sjuka från början.
Så sant Anna, och jag tycker att just detta att alla bidrar efter förmåga och få tillbaka efter behov är så vackert. Jag måste bara acceptera att det även gäller mig!