Det här lilla stycket ur Pia Dellsons bok Väggen blir bättre för varje gång jag läser det. Det är väldigt tänkvärt att som prestationsinriktad person öva på, kanske tvinga sig, att inte alltid nå målet. Det kan vara i det lilla, och det är väl i vardagen det kommer oftast till pass. Som när jag rent bokstavligen ger mig ut på en promenad men känner att jag inte orkar så långt som jag tänkt. Se det som en vinst att jag gick så pass långt som jag gick, och inte som ett misslyckande att det inte blev som tänkt.

Idag när jobbade hade jag en lista på saker som var viktigast att beta av. På den korta stund jag jobbar för tillfället hinner jag inte mycket, och allt på listan kunde heller inte strykas innan jag gick hem. Jag gick inte i mål. Men jag satt och påminde mig själv flera gånger om att jag jobbar på i vanlig takt och hinner det jag hinner. En fördel med att vara sjukskriven på deltid är att jag inte får jobba över och trötta ut mig. Ska jag jobba 10 timmar i veckan så får jag hålla mig till det.

Det är sista dagen jag jobbar 25 % – från och med måndag ska jag jobba 50 %. Det var en riktigt bra arbetsdag idag. Jag mådde jättebra och kände mig pigg. Vanligtvis blir jag trött, yr och trög i hjärnan i slutet av arbetsdagen, men inte idag. Det var heller inga möten, vilket förklarar mycket. Jag hade bokat in massage, det var längesedan – välgörande! Inte minst känslan att jag kostar på mig själv, jag gör något gott för mig själv, tar hand om mig.

I helgen är det dags för Sy- och hantverksfestivalen på Stockholmsmässan igen. Jag hoppas orka dit en sväng och fylla på främst förrådet av vadmal. Det dräller inte av återförsäljare av mindre bitar vadmal i olika färger så jag ska passa på.