Jag har varit i Småland hos min kära vän Anna över helgen. Vi har egentligen inte gjort någonting annat än att prata prata prata, och det var helt underbart! Så fint att vara vänner som följts åt genom nästan hela livet! Som vet hur det var när vi var små, när vi var i tonåren, unga vuxna och när vi fick våra barn. Som vet mycket om varandra, men inte allt. Det finns alltid nya saker att prata om.
Jag skulle ha åkt dit i mitten av januari men då fick jag ställa in, jag orkade inte. Även om det var trist då är jag glad att jag var så mycket piggare nu när jag var där. Istället för tröttande blev helgen stärkande, trots tågresa med byte. Dottern var förstås orolig hur jag skulle orka, men det var inte jag. Jag visste ju att jag kunde vila när jag behövde, och med så fina gamla vänner är allt så avslappnat.
Det var också mysigt att komma hem till familjen som blev glada att se mig, och katterna verkade också ha saknat mig. I synnerhet Semlan som höll på att äta upp mig! En skön natts sömn, och jag är sugen på att åka till jobbet!
Vad härligt att läsa Pia – kram!