månadsarkiv: november 2017

Täcke och resa!

Publicerat av
Svara

Idag var det åter dags för ett pass BodyMind. Jag har bara gått på ett pass eftersom fysioterapeuten varit sjuk flera gånger. Det var nästan så att jag hoppades få ett samtal om att passet var inställt även idag, eftersom vi hade ett möte i arbetsgruppen som jag inte ville missa. I vanliga fall går jag ofta ifrån mötet strax efter 11, då jag jobbat 3,5 timme och brukar vara väldigt trött. Men idag började mötet klockan 9 och eftersom vi inte höll till på vår egen arbetsplats just idag så jag kunde inte jobba innan mötet, och då kändes det fel att gå hem så pass tidigt. Och som sagt var det ett viktigt möte och jag ville vara med på hela.

Jag satt på mötet och överlade med mig själv om jag skulle åka hemåt för att hinna med passet, men bestämde mig till slut för att hoppa över det. Jag har sett fram emot det mycket, men förhoppningsvis blir det nytt pass nästa måndag.

Fysioterapeuten ringde till mig på eftermiddagen och sa att mitt kedjetäcke har kommit! Så himla spännande! Jag har tänkt mycket på det på sistone eftersom min sömn varit sämre än på länge. Jag vaknar flera gånger per natt, och har ibland svårt att somna om. Men tänk om täcket hjälper! Jag ska försöka komma iväg och hämta det i morgon efter jobbet.

En annan roligt sak är att jag och en nära vän har bokat en resa till Kanarieöarna efter nyår! Jag har aldrig varit där, och det ska bli en riktig återhämtningsvecka. Vi behöver vila båda två, och det ser ut att vara den perfekta platsen för det! Jag längtar så in i Norden och går och planerar vad jag ska ha med mig. Det är ofta halva nöjet att tänka på resor i förväg. Jag ska fundera på läsning som jag orkar med. Kanske någon bok jag redan läst och som jag vet att jag tycker om? Då får jag nog lättare att koncentrera mig på berättelsen. Jag ska titta igenom bokhyllan hemma och pockethyllan på biblioteket. Och så kan jag ladda ner någon ebok också. Jag ser för mig långsamma promenader längs den långa stranden, och långa sittningar på balkongen med utsikt över Atlanten! Vila utan att någon pockar på och vill mig något.

Metall-pepp

Publicerat av
2

Jag blir så himla glad av att lägga upp bilder på saker jag gjort, så jag fortsätter! Tack så väldigt mycket för alla fina kommentarer – de lägger jag i en särskild ask!

Dessa smycken gjorde jag för snart 2 år sedan. Jag hade sett en brosch som den på första bilden och ägande en del googlande efter var jag kunde köpa nät i aluminium. Det var så jag hittade den fantastiska butiken Material på Folkkungagatan i Stockholm. Där köpte jag även mässingsnät som jag gjorde de smycken av som jag la upp häromdagen.

Jag är väldigt förtjust i den här broschen, och har även en som är mindre. Örhängena med metallbollen på gummislang jobbade jag länge med, så att det inte skulle sticka ut vassa trådar. Tyvärr tappade jag det ena nästan på en gång.

Jag provade också andra former och kombinationer av material, till exempel tovade jag in lite ull i metallnätet och satte på en bricka som man har när man snickrar. Det är också sådana brickor i olika storlekar som halsband och örhängen näst längst ner är gjorda av. Jag köpte dem på kilopris på Bauhaus!

Den sista bilden är ett par örhängen jag gjorde av en ganska motsträvig metalltråd. 

Läs mer →

Pepp i vintage vadmal

Publicerat av
2

Jag har köpt oanvända beredskapsrockar i vadmal och klippt isär. Jag tycker att det är en vacker färg och skönt material som inte sticks. Det blev olika armband som är väldigt sköna att bära, lite som handledsvärmare. På några har jag broderat fast gamla spetsar. På andra har jag sytt pärlor och silvertrådar – lite glammig vadmal! En del har jag bara klippt i fina former utan dekoration. Samtliga har gamla pärlemorknappar. 

Dessa armband har i stort sett inte kostat någonting att göra. Det mesta är återvunnet material eller loppisfynd. Det gör det ännu bättre!



Pulsvärmare av gammal spets och vadmal.




Pepp med silver och mässing

Publicerat av
2

Idag blir det smycken i silver och mässing! Det mesta gjorde jag för mer än ett år sedan, men på sistone har jag testat lite nytt. Jag kan däremot inte silversmide.

Om jag måste välja mellan textil och broderi å ena sidan och metall och smycken å den andra, så väljer jag det första alla dagar. Men jag behöver ju inte välja som tur är!

Krympplast, silver och agatpärla.

Virkat finsilver

Silver med jade och agat.





Nålfiltad pepp

Publicerat av
Svara

Jag har nålfiltat en hel del och broderat på. På Syfestivalen för något år sedan köpte jag massor av små buntar med ull i olika färger. Ullen är som en palett med färger som jag kan ”måla” med, nästan som akvarell, och förstärka vissa delar med stygn. Fantastiskt roligt! Här är några exempel.

Kardad ull att nålfilta med i många fina färger!

Min vän Annika har ramat in tre av bilderna jag gjort.

Broscher

Den här bilden ställde jag ut på Klappsalongen på Väsby konsthall förra julen.

  • Den här bilden ställdes också ut på Klappsalongen …

    … liksom den här, där jag även använt björknäver.

    Ägg av ull till påskriset!






Mera självpepp – linoleumtryck

Publicerat av
Svara

Jag fortsätter helt frankt att  påminna mig om saker jag gjort. Här är några av mina linoleumtryck. Gratulationskort, anteckningsböcker, vinpåsar, tygkasse och längst ner ett tryck på tyg.

Det är väldigt kul att göra egna mallar till tryck, rolla med linoleumfärg och testa hur det blir. Kanske arbeta lite mer på mallen tills jag blir nöjd. Jag har köpt så vackra kort på konstnärsbutiken Matton som jag använder att trycka och skriva kalligrafi på.

En väska jag sytt av kraftigt oblekt linnetyg, och tryckt linoleumtryck på. En svägerska ska få den i present.


Befinner mig på gränsen

Publicerat av
2

Vissa dagar känner jag tydligare än andra av att jag befinner mig på gränsen för vad jag mäktar med. Jag tänjer mig själv och mobiliserar hela systemet maximalt för att klara av dagen. Inte så konstigt att jag blir trött och bara vill lägga mig. Inte så konstigt att jag har dessa spänningar i kroppen som jag inte blir av med, och som gör ont. Jag känner mig så sliten! Jag är så in i baljan trött på att ingenting är enkelt, att jag måste anstränga mig så mycket nästan hela tiden. För att försöka förklara hur det är kanske jag kan likna det vid att ständigt bära omkring på någonting tungt, och aldrig kunna sätta ner det. Men det är bara hur kroppen känns, till det kommer hjärnan. Om du varit på ett ställe med massor av intryck för ögon och öron, oväntade saker som dyker upp och saker att förhålla sig till under många timmar – kanske på Bokmässan i fyra dagar? – det kanske kan liknas vid hur min hjärna fungerar efter ett för långt möte. Ett möte.

För ett par veckor sedan funderade jag på att testa att jobba lite mer än halvtid, i smyg. Inte berätta vare sig på jobbet eller för Försäkringskassan, bara prova lite. Det var innan den senaste veckans svacka. Nu känns det inte realistiskt alls. Men hur ska jag veta när jag ska prova att gå upp i arbetstid? Och vad innebär det? Om jag arbetar mer borde jag också klara mer, såsom möten och andra saker jag undviker nu i möjligaste mån? Det känns så förtvivlat omöjligt! Som det är nu går min mesta energi åt på jobbet. Det vore roligt att få något litet utrymme över för annat också. Det som gnager runt i huvudet nu går mycket ut på att peppa mig själv att inte hemfalla åt negativa och pessimistiska tankar igen. Tankar om hopplöshet. Jag HAR mått betydligt bättre i en månad nu, och jag klarar den här TILLFÄLLIGA svackan. Men jäklar vad med energi det går åt!

Idag var det andra veckan i rad som BodyMind var inställt på grund av sjukdom. Det känns väldigt trist eftersom jag tyckte så mycket om passet. Dessutom skulle jag boka in tider med fysioterapeuten då hon ska hjälpa mig att slappna av. Och jag undrar om hon fått mitt kedjetäcke, om det ligger och väntar på mig där? I natt sov jag som när jag glömt ta Oxascand-tabletten till natten. Jag vaknade var och varannan timme, för att till slut få ett par timmars sömn i soffan i vardagsrummet. Jag ser fram emot täcket!