Sömnbehov

Den första veckan när jag börjat jobba 75 % sov jag ovanligt mycket. Jag sov på pendeltåget både på vägen till jobbet och på hemvägen. Jag sov en stund i vilrummet under arbetsdagen, och när jag kom hem på eftermiddagen. En gång somnade jag sittande i väntrummet hos doktorn! Jag somnar tidigt på kvällen och väcks av väckarklockan, vilket är ovanligt för mig som brukar vakna av mig själv lite väl tidigt på morgnarna.

Fullt så stort sömnbehov har jag inte nu, men den här veckan har jag börjat sova mer igen. Lite på jobbet, på pendeltåget (jag ställer klockan i mobilen så att jag inte ska missa att kliva av!) och när jag kommer hem. I morgon ska jag ta sovmorgon och vakna utan väckarklocka – det ska bli skönt!

Det känns ganska bra ändå, att det verkar som att kroppen hittat ett sätt att få återhämtning på. Och jag känner mig nöjd med mig själv eftersom jag bejakar detta behov och prioriterar att sova.

Jag gjorde ett par broscher häromdagen. Jag syr på linnetyg och monterar dem på stora träknappar. Ett bakstycke av mormors lakansväv från Tuppens linneväveri med en broschnål och sen är den klar!

Ovanligt trött dag

Jag hade otur när jag åkte hem från jobbet idag: en stor grupp fritidsbarn i lågstadieåldern åkte i samma del av pendeltåget som jag hela vägen till Upplands Väsby. Om jag tänkt till lite och om jag vetat att de skulle åka ända dit så hade jag försökt hitta plats i annan del av tåget, men jag blev sittande och led. Det är inget konstigt att en stor grupp barn är stojiga. De hade varit på utflykt till ett museum inne i stan – vilken heroisk insats av personalen! – och var nu på hemväg. Som sagt, inget ont sagt om barnen, men det blir ett himla liv! Och personalen, som hyssjade på barnen då och då, pratade högljuddast av alla!

Jag vacklade av tåget och tror ni inte att de skulle med samma buss som jag! Jag satte mig längst fram och intalade mig själv att det snart skulle vara över, och att jag skulle kunna krypa ner under mitt kedjetäcke om bara några minuter. Och det gjorde jag också, direkt när jag kom hem.

Allt detta ljud hade verkligen tagit musten ur mig. Jag var så trött resten av kvällen.

Idag blev jag också varse att jag bär på en liten orosunge inför att börja jobba heltid om drygt sex veckor. Det var bra att jag insåg det så att jag kan mota den oron. Jag ska inte ta ut något i förskott, och det är inte säkert att det kommer att fungera, och det är i så fall HELT OK! Bara jag är på rätt väg och inte blir sämre så kan nog Försäkringskassan tycka det också. Om tiden för heltidsjobb bara blir framskjutet. Jag måste släppa den oron. Men det är klart att den poppar upp när jag är tröttare än vanligt.

Jag pratade med en vän om att jag är så pass mycket piggare nu, och blev nästan rörd när jag beskrev hur mycket frånvaron av känningar av RLS/WED betyder för mitt välmående! Det är helt klart den enskilt viktigaste anledningen, och så att jag fick ännu en medicin mot depression. Jag känner en sån tacksamhet!

Flow

Jag har en sån härlig känsla av flow just nu! Jag har suttit mycket i verkstan de senaste dagarna och gjort en hel del saker. Det är så njutningsfullt att komma på nya idéer och jobba med vackra färger och fina material! Jag har gjort ännu fler armband men nu i retrotyger som jag köpt på Tradera. När jag köpte dem visste jag bara ATT jag ville ha dem, men inte till vad. Nu fick jag i alla fall en användning för dem!

(Kanske mina växtfärgade tyger skulle passa att göra armband av … )

Jag köpte blå och lila vadmal på Fingerborg i förra veckan också, en riktig favoritfärgkombination! Av bara farten broderade jag ett armband till:


När jag ändå inte skulle hinna med ett pendeltåg en dag passade jag på att slinka in på Slöjddetaljer och köpa några grejer, bland annat träknappar som jag ska brodera broscher på och gummitråd. Jag hade funderat på att göra mer smycken av gummi, även om planen inte var riktigt klar. Men så satte jag mig att greja och det blev ett halsband som jag är riktigt nöjd med!

Skadad hand – igen!

Jag köper gamla fina ramar på loppisar att ha till inramning av broderier. Eftersom jag inte vill ha tavelglaset slänger jag det på återvinningsstationen. Igår stod några glasskivor på en stol för vidare befordran ut i förrådet, när jag fick brått ut i köket där äggkastrullen börjat koka. Jag sprang förbi glasskivorna och rände vänster (tack!) hand in i den högsta glasskivan som nästan osynligt stack upp sin vassa kant. Knogen där hand möter ringfinger skars upp i ett djupt gapande hack. Jag ställe mig med handen högt och hoppades på det bästa.

En stund senare kom min svåger som är läkare och han menade att det egentligen skulle behöva sys, men satte en bit kirurgtejp för att hålla ihop sårkanterna. Jag hade lite annat för mig än att sitta på akuten i flera timmar!

Jag satte en gummisnodd runt fingrarna så att jag skulle komma ihåg att inte spreta med fingrarna eller använda handen, för då gapade såret. Nu ser det ut att ha läkt ihop bra, men jag behåller både tejp och gummisnodd på för att det inte ska spricka upp igen. Jag ska bespara er bild på eländet, men visst är det lite väl många olyckor med mina händer nu! Jag behöver mina händer!!

Jag har anmält mig till en tovningskurs en kväll om knappt tre veckor, på den mysiga butiken Fingerborg på Åsögatan i Stockholm. Jag ska tova på kursen på Sätergläntan i sommar och behöver egentligen inga förkunskaper, men tycker att det vore roligt att kunna grunderna i förväg. Jag har tovat lite, men det var för många år sedan. Jättekul med en kurskväll!

Påsken är ju så fantastisk med alla lediga dagar utan en massa måsten. Jag har kommit på ett nytt armband och då bär det ju som bekant iväg med mig! Jag gör inte bara ett utan plötsligt har jag gjort fyra olika! Det var så härligt att lägga ut alla mina trådrullar och kombinera olika färger med varandra, för att välja ut tre att maskinbrodera med. Jag broderade på vadmal från de gamla beredskapsrockarna som jag gjort armband av tidigare. Nästa steg var att välja en knapp som passade bra till. Kul och jag tycker att de blev snygga! Jag ÄLSKAR min symaskin!