Allt flyter på efter operationen och jag mår bra. De första dagarna var jag lite illamående, men det har gått över. Jag har fått rutin på ätandet också, men det är ganska tjatigt och tar lång tid så här i början. Magsäcken och de omkopplade tarmarna måste vänja sig så sakteliga, så det är flytande mat som ska intas lååångsamt nu i början. Jag ser verkligen fram emot nästa vecka då jag får äta mosad mat!
Jag blev sjukskriven i två veckor, men eftersom jag arbetar hemifrån hela veckan och enbart två timmar som jag kan fördela som jag vill, så har jag börjat jobba redan nu. Jag var så uttråkad av att bara vara. Jag vågade inte göra så mycket, eftersom det triggade illamåendet. Det märkte jag när jag var hos psykolog-J och därefter ett snabbt ärende på Ica i fredags.
Jag har köpt en jättestor dosett till medicinerna. De gick inte att få in allt annars. Men nu blev det väldigt bra!
Min förra till höger, där jag fyllt på morgondosen för flera veckor i förväg för att spara tid. Förutom den jättestora tuggtabletten som stjälpte hela rasket!
Jag har också en idé om broderi på gång, och har börjat med att måla med akvarellfärg på ett gammalt örngott i lin efter min mormor. Förmodligen kommer det att hänga ihop med ett annat broderi jag gjort för ett par år sedan, jag får se.
Jag blev inte förkyld, och klockan sex i måndags morse gick taxin mot Ersta sjukhus. Jag kom för tidigt men när klockan slog sju gick allt i ett. På med operationskläder (såna där tjusiga med lååånga strumpor och gigantiska trosor utan resår), samtal med sjuksköterska och en del prover. Eftersom jag sagt ja till att ingå i en forskningsstudie så fick jag träffa de som jobbade med den, och de tog ytterligare prover. De var jätteroliga, och när jag sa att jag ska bli sjuksköterska i mitt nästa liv, och att jag ville att de skulle berätta om allt de gjorde med mig, så var de helt på! Kirurgen kom och ritade på min mage där snitten ska sättas, och jag frågade om jag fick ta en bild. Det fick jag. Jag försökte dokumentera det som hände, för min egen del.
Jag blev glad att jag fick komma in i operationssalen innan de sövde mig, för jag ville se hur det såg ut där, och vad de gjorde. Jag sa även till dem om mina framtidsplaner som syrra, och att jag ville veta vad de gjorde. Stämningen var god! Alla var så otroligt trevliga hela tiden. Så fick jag andas in syrgas, och sen försvann allt.
När jag vaknade låg jag med uppvakets bästa utsikt, och försökte hålla mig från att somna. Sjukt trött! Jag fick ganska snart komma till mitt rum, och när jag rullades in där tyckte jag att det var konstigt att det inte fanns någon säng där — det berodde förstås på att jag redan låg i den! När jag skulle gå på toaletten lite senare gick jag ut i korridoren och letade. ”Jag ska visa dig” sa en rar uska, och gick in i mitt rum och pekade. Där fanns ett fint duschrum med toalett! Jaja, lite virrig får man vara efter en operation med sövning.
Den här delen av sjukhuset är nybyggt och otroligt fint med milda fina färger. Rummen är så fina med tv till och med, det var som att befinna sig på ett privatsjukhus i en tv-serie! Jag fick vatten och saft att dricka, och skulle försöka gå uppe en del. Resten av tiden skulle jag sitta i min fina fåtölj. Men duktig som jag är så gick jag för mycket, fick världens yrsel och beordrades i säng. Blodtrycket var inte på topp för ovanlighetens skull.
Jag sov någon timme också, jag kunde inte hålla ögonen öppna helt enkelt. På eftermiddagen kom så min nya bekant A till sitt rum, och vi sågs en stund på kvällen. Jätteroligt att ha lärt känna henne! Vi sågs till frukosten också, 2 dl yoghurt som skulle ätas på 40 minuter. Efter mellanmålet kl 10 (yoghurt igen) var det dags för utskrivningssamtal med sjuksköterskan. Kirurgen hade jag träffat dagen innan. Så till apoteket i samma byggnad för att hämta ut alla nya medikamenter, och så taxi hem.
Nu är det torsdag och jag har varit hemma i två dagar. Jag mår bra, har lite ont i magen men tar smärtstillande så det är verkligen inget problem. Det som varit krångligt är att få ihop alla nya vitaminer och mineraler, som jag ska ta livslångt, med de mediciner jag redan tar. Flera av dem funkar inte ihop med varandra, och min trötta hjärna fick tänka om flera gånger innan jag fick ihop det! Jag tar redan medicin fyra gånger per dag, och jag lyckades fördela in de nya pillren vid de tidpunkterna. Jag måste kanske köpa en jättestor dosett, men jag ska se om jag får till det ändå. Puh! Nu har jag 14 olika mediciner och vitaminer/mineraler att ta varje dag, och några ska tas flera gånger om dagen. Men det är bara att känna tacksamhet att jag får allt detta, utan att det kostar mig så mycket alls.
En annan utmaning är ätandet. Jag är inte hungrig, men ska äta varannan timme. Frukost, lunch och middag, samt mellanmål däremellan — sju måltider per dag. Lite tjatigt men jag ska nog få till det så att det blir bra. Lååångsamt ska det gå också, och vatten måste jag jag dricka mellan varven, men inte samtidigt för då får jag inte plats med maten! Protein är ordet för dagen, jag börjar få bra kläm på vilka matvaror som innehåller mycket protein.
Jag är sjukskriven i två veckor nu, men jag får känna efter i helgen om det behövs. A och jag har kontakt flera gånger om dagen för att bolla tankar och funderingar, så himla bra att vi har varandra!
Nu är det dags, på måndag ska jag opereras. Det jag oroar mig för nu är att bli förkyld. Om jag skulle bli det flyttas operationen fram, i minst ett par månader! Inte nog med att jag vill göra den så snart som möjligt, jag vill inte gå igenom dessa svältveckor igen! Men nu kan jag inte göra mer än att hållla mig hemma och hålla tummarna.
Det har gått betydligt bättre att leva på kostersättning än jag kunde föreställa mig. Visst har jag varit lite hungrig emellanåt, men inte alls som jag trodde. Yrseln och mattheten i benen varade bara i två tre dagar. Jag har inte tänkt så mycket på mat, men jag har drömt desto mer! I den första drömmen var jag på en fin fest med den godaste maten jag ätit någonsin. Jag slängde allt överbord och åt, åt, åt! Tolkning, någon? 😁
Jag har kontakt på Messenger med en som ska opereras samma dag som jag. Det känns bra att ventilera frågor och funderingar med någon som är i samma fas. Hon erkände att hon tagit en tugga av familjens mat en dag, och det är givetvis helt oskyldigt och inget så påverkar någonting. Jag bestämde mig för att göra detsamma igår, men det gav faktiskt ingenting. Skapade inget sug efter riktig mat. Dagens höjdpunkt är den stora kopp med umamibuljong som jag tar på eftermiddagarna. Det smakar ju mat, och är något som sjukhuset tipsat om.
I morgon kväll ska jag tvätta mig enligt instruktioner, och därefter sätta på mig rena kläder och lägga mig i rena lakan. På måndag morgon ska jag göra om tvättproceduren igen, och sätta på mig rena kläder innan jag åker till sjukhuset. Jag har beställt taxi till klockan sex, för jag ska inställa mig klockan sju. Så idag har jag tvättat kläder som jag ska ha på mig. Som förberedelse inför nästa vecka har jag gjort soppor som jag mixat helt släta, och mosat frukt som jag ska ha i yoghurt och kvarg till mellanmål. Planering är mitt mellannamn! Jag är så taggad!
Jag har cyklat i 30 minuter varje dag på min motionshoj, med tv-serien Somebody, somewhere framför mig. En stillsam tv-serie om det lilla samhället Manhattan i Kansas. Kommen enbart några avsnitt in i serien skulle jag säga att ett starkt tema är vänskap i utanförskap.
Repris på en liten tavla jag broderade åt en kär vän.
Jag har knappt tittat på tv på länge. Jag är så inne på att lyssna på ljudböcker att jag inte tar mig tiden. Men dokumentären Min tjockumentär har jag sett två gånger. Den handlar om en ung man som gör en gastric bypassoperation. Den kan rekommenderas, den är både rolig och instruktiv, och faktiskt lite gripande också. Finns i fyra halvtimmesavsnitt på SVT play.
Åter till ljudböckerna. Jag har nästan uteslutande lyssnat på deckare och spänning eftersom jag tycker att det är lätt att följa dem utan att tappa koncentrationen. Min vanliga läsning av romaner är lite för svår för min hjärna numera. Men jag har provat några och det har blivit allt fler och det är så härligt! Litteraturen är mitt största intresse så det har känts lite tomt utan den.
På sistone har jag läst Therese Bohmans böcker med stor behållning, och även Hanne-Vibeke Holsts böcker om Therese. I bådas böcker har jag känt igen mig starkt i huvudkaraktärerna på ett sätt jag inte känt på väldigt länge. Mikael Niemi läser Mikael Niemi är en egen genre! Hans senaste bok Sten i siden är helt fantastisk, och nu har jag lyssnat på nästan alla hans böcker. Ingeborg Arvolas Kniven i elden var mycket fascinerande, liksom Gabrielle Zevins Imorgon och i morgon och i morgon. Maria Turtschaninoffs Arvejord likaså, om människor som lever på samma plats i Österbotten i generation efter generation.
En bok jag nog inte hade läst om inte min syster tipsat om den är ABBA undercover av Jan Gradvall. Boken handlar givetvis om ABBA men också om andra artisters förhållande till ABBA, det högröstade hatet mot populärmusiken och inte minst om tiden. Vad som hände i samhället och världen under då få år som ABBA var aktiva. Och så hur de fick en enorm återfödelse som verkar leva i evighet!
Jag har många favoriter bland deckarförfattarna också. Jag ska inte räkna upp alla dem, men i min mentala bokhylla har Jo Nesbø och Lars Kepler en särskilt fin plats. Jag läste om deras böcker för en tid sedan. Det är det inte alla som håller för. Det finns massor av mediokra författare även i denna genre förstås, och det är väl de som drar ner omdömet på hela genren. Men pärlorna är många med välskrivna (mycket viktigt för mig) och väl komponerade berättelser. Inte minst danska och norska författare vid sidan om de svenska.
Nu stänger jag tipsarhörnan för idag, och ägnar resten av helgen åt att inte bli förkyld.
Det ska erkännas, jag är väldigt hungrig! Dessutom yr och svag i benen, men det är bättre nu den femte dagen. Det har gått över förväntan ändå, jag trodde att jag skulle vara mer påverkad av hunger än jag är. Nu är det bara tio dagar tills operationen! Det känns jättebra.
Jag har gjort klart mitt halssmycke. Det tog sin tid att få det stuk på det som jag ville, men till slut blev jag nöjd. Det hänger fritt på ett snöre av gummi.
Jag har sett vintergäck men glömde att ta en bild.
Nu är det lördag kväll och på måndag inleder jag perioden då jag enbart ska livnära mig på lågkaloridiet i två veckor. Det är pulver som jag blandar med vatten till en så kallad shake. De flesta jag har smakar choklad enligt förpackningen. Smaken är helt ok, men jag skulle inte missta den för oboy! Jag har också köpt ett par andra sorter men de smakar verkligen inget vidare. Nåväl, det är i två veckor jag ska stå ut. Jag är mer orolig för att jag ska vara konstant hungrig som jag hört är vanligt.
Efter dessa två veckor är det då dags för OPERATIONEN! Den är jag inte orolig för, men jag känner nu – när det verkligen är dags att sätta mig in i hur jag ska äta veckorna efter – att det är så mycket att hålla reda på! Jag satte mig ner idag och skrev menyer för de sju minimåltider jag ska få i mig i extremt långsam takt varje dag, och fick en släng av ångest. Samtidigt så vet jag att det kommer att funka hur bra som helst, när jag väl är igång.
Allt kommer att kretsa kring maten, i synnerhet de första veckorna efter operationen. Jag träffade en oerhört trevlig sjuksköterska för inskrivning i tisdags, och han sa att jag ska vara sjukskriven i minst en vecka. De sjukskriver alla i två veckor, så får man se hur lång tid man behöver. Samma dag träffade jag narkosläkaren och hon var nästan övertrevlig! Hon berättade allt möjligt, som att hon skulle ut i dejtingdjungeln nu efter att ett förhållande tagit slut! ”Jag gillar att prata, jag är från Göteborg” sa hon! Ersta sjukhus har verkligen gett ett intryck av hög kvalitet, och jag känner mig omhuldad av alla där: sjuksköterskor, fysioterapeuter, dietister, narkosläkare och kirurg. Det känns toppen att det är dags!
Jag har köpt en motionscykel för att komma igång med träning hemma. Då slipper jag gå ut i regn, rusk och halka. Dessutom får jag ont i korsryggen när jag promenerar, så det här blir en bra start på mitt nya starka liv! Den har en hållare för iPad så att man kan titta på film samtidigt som man cyklar – vad kan man mer begära!
Jag håller på med ett halssmycke i silver, inspirerat av Torun Bülow-Hübe. Jag satt en god stund och klippte papper för att få till en mall. Det var inte helt lätt, tredimensionella objekt drar mer material så man måste vara säker på att inte såga till en för liten bit. Silverplåt kostar en hel del. Bild kommer senare!
