I bloggens programförklaring vill jag minnas att jag skrev något om att jag skulle skriva om lärdomar jag fått genom åren. Häromdagen hittade jag ett papper jag skrev för några år sedan, med en del påminnelser till mig själv. Rubriken är ”Att jobba och må bra” men det mesta som där står kan lika gärna handla om att leva om må bra.
Här kommer några i kortform:
- småbarnsföräldrar är inte fullvärdig arbetskraft och SKA inte vara det
- det farliga är inte stressen utan bristen på återhämtning
- nåndag – den åttonde dagen i veckan, då man ska göra DET
- bestäm dig för vad du vill göra och prioritera i livet, har du drömmar, hur ser ditt ideala liv ut, vad gör dig glad, gör du de sakerna?
- Skriv ner 30 saker du tycker om att göra, ringa in 5 av dem som du vill göra mer av – när ska du börja?
- vad driver dig?
- vad oroar dig? Ta reda på så mycket som möjligt om det.
- hitta din svaga punkt – varför är det svårt att säga nej?
- prioritera betyder både att välja och att välja bort
- var nöjd med det du gör, uppmuntra dig själv
- gör inte allt perfekt, överprestera inte, gör saker tillräckligt bra
- hitta RÄTT ambitioner – inte ta bort dem
- slarvråd: många problem löser sig själva, strunta i direktiv uppifrån – vänta på påminnelsen
- tänk att ”när jag blir gammal då ska jag inte behöva ångra det jag INTE gjort, och INTE behöva gräma mig över allt kul jag skulle ha gjort om jag inte varit så upptagen av vad andra tänker om mig”
- ändra saker lite i sänder
- försök ge dig utrymme och marginaler
- värna omställningstiden
En del av dessa punkter kan te sig både enkla och klyschiga, men de tål att funderas över allihop. Till exempel det där med att hitta RÄTT ambitioner, inte ta bort dem. Det var en insikt som var viktig för mig. Jag kände mig ledsen över att min ambitiösa sida skulle behöva kuvas under resten av mitt liv. Mitt driv och utvecklingslusta var ju en jätteviktig del av mig! Men en terapeut sa att ”du kan ju inte göra om dig, du får hitta ett annat sätt bara”.
Det var den första KBT-terapeut jag gick hos för drygt tio år sedan. Hon lärde mig också det viktiga frågorna:
vad är det värsta som kan hända i den här situationen?- hur sannolikt är det att det kommer att inträffa?
- är det något jag kan påverka?
En mer vardaglig situation kan vara när man står på pendeltågsperrongen och tåget är gravt försenat. Som vanligt är informationen bristfällig och man har ingen aning om när man kommer att komma till jobbet/tandläkaren/träningen. Det värsta som kan hända är att man blir försenad till jobbet/får boka om tandläkartiden/missar träningen. Sannolikheten är ganska stor, men möjligheten att påverka tågets punktlighet är obefintlig. Däremot kan man välja att antingen hitta annan resväg (buss eller taxi) eller ringa till jobbet/tandläkaren och säga att jag blir sen samt slå sig ner någonstans med en god bok och vänta. Istället för att stressa upp sig och få en hjärnblödning.