Idag fyller min älskade man Micke år. Han är ett oerhört stort stöd för mig, min trygga punkt i livet. Han ser när jag inte orkar, och finns alltid där.

Vi träffades för 24 år sedan på Bibliotekshögskolan i Borås, och gifte oss två år senare. Barnen lät vänta på sig men för 16 år sedan adopterade vi vår son och tre år senare vår dotter.

Allt har verkligen inte gått som på räls för oss, men vi har alltid haft varandra. De svårigheter vi gått igenom har stärkt vår relation, även om vi själva trasats sönder mellan varven.

Det är med stor ödmjukhet och tacksamhet jag tänker tillbaka på våra år tillsammans, och hoppas att de blir många många fler!