Jag har visst gjort en massa hjärtan de sista dagarna, kanske är det vårkänslor!
Idag har jag, förutom en underbar promenad längs Edssjön i vårsolen, nålfiltat askar. Jag köpte ju så vacker ull på Syfestivalen och idag gick jag loss på dem.
Micke läste i DN i morse att det är Syfestival på Stockholmsmässan. Jag funderade en stund och sedan gav jag mig av. Drygt en timme senare befann jag mig i himmelriket: massor med garn, tovull, tyger, pärlor och smyckesdelar.
Jag gör ju inte av med några mängder av tovullen så det var så bra att kunna köpa små paket för 10:- styck. Men som ni förstår var det ändå svårt att begränsa sig!
Jag träffade också på föreningen Skapande broderi som träffas på onsdagkvällar på Medeltidsmuseet. Tyvärr krockar det med min yoga men det kan ju bli andra tillfällen. Jag satt faktiskt och broderade på pendeltåget! De här löven är min senaste passion, så roliga att sy!
Det här är min verkstad. Tidigare kallade vi detta minimala rum för datorrummet. Det hände sig på den tiden att familjen bara hade en dator med en stor bullig skärm och som satt fast där den stod. Numera har vi laptoppar och iPads lite var stans men aldrig i datorrummet! Så nu har jag tagit över med metalltråd, gummisnören, pärlor, ull, metallnät, filt, tyg, garn, tråd, allehanda smyckesdelar, tänger, hammare och nålar.
Här sitter jag och grejar medan jag lyssnar på P1 och poddar. Eller på kassettband där min mormor och morfar berättar om sina liv.
Jag har en medhjälpare också, eller rättare sagt en stjälpare. Det är vår nyfikna kattunge Semlan som vill ha en tass eller två med i det mesta. Trådar som viftar och skojiga pärlor som rullar lämnas icke i fred. Ibland tar hon en ulltuss eller metalltråd i munnen, tittar ett ögonblick på mig och så sticker hon blixtsnabbt iväg.
Jag smyger igång med en snabb presentation av bloggen-to-be. Tid för mig har att göra med att jag utropat 2016 till mitt år. Efter en längre sjukdomsperiod med utmattningssyndrom, då jag varit sjukskriven på hel- eller deltid, bryter jag vattenytan och kommer upp igen. Jag började arbeta på 25 % igår och det känns hoppfullt, nervöst och väldigt roligt. Hoppfullt eftersom jag tror att det kommer att fungera denna gång – med nya insikter och en del förändringar i förutsättningar. Nervöst eftersom jag är ringrostig och lite rädd att jag blir för ivrig så det går för fort. Och väldigt roligt att komma ut i världen igen, till finaste arbetskamraterna!
Jag har odlat mina kreativa sidor den sista tiden vilket har del i mitt tillfrisknande, det är jag säker på. Jag har skrivit, gjort smycken, nålfiltat, broderat och arbetat med mina foton. Det kommer jag också att skriva om. Det ska bli spännande att se vart det tar vägen!
Så, om det till äventyrs är någon som hittar hit – välkommen!