Kategoriarkiv: Övrigt handarbete och hantverk

Glasering och bra besked

Publicerat av
Svara

Ikväll var det dags för glasering på keramikkursen. Det fanns sex fina färger att välja bland, och det var inte helt lätt att besluta vilka av mina elva alster som skulle få vilken färg.

Som tur var fanns exempel på muggar med de olika glasyrerna på, för själva färgbadet hade inte den färg som det färdiga resultatet kommer att få.

Till den här kvällen hade Helena skröjbränt allt vi gjort, och det var med blandade känslor jag granskade mina saker. De är ganska eller mycket klumpiga, men några har en hyfsad form. Den jag hoppas mest på är muggen med öra, och jag valde till slut att glasera den i svart. Det är en glasyr som skiftar i brunt och är väldigt snygg. De andra färgerna är mörkgrön, ärtgrön, koboltblå, vit och mintgrön. På torsdag får vi hämta våra alster, så spännande!

Mina två mintgröna skålar på bilden kommer att bli ärtgröna som skålen bakom dem.

Jag har haft ont i huvudet hela dagen. Både spänningshuvudvärk och vanlig huvudvärk koncentrerad till högra främre delen av huvudet. Ett tag blev jag orolig att det var migrän, för det gjorde så ont och jag blev lite illamående. Det kändes också som att värken blev värre under dagen. Men så kom jag på att ta värktabletter och då lättade det lite.

Helgen var intensiv med dotterns 18-årskalas. Inte många gäster men lite FÖR trevligt! Vi åt lunch utomhus och blev sittande länge. Jag gick ifrån ett tag för att vila hjärnan, men det var inte tillräckligt. Direkt när gästerna gått gick jag och la mig och sov ett tag. Jag kravlade mig upp lite senare, men sen la jag mig att sova för natten tidigare än vanligt.

Till detta hade jag ett gräsligt möte på eftermiddagen idag. Det var en så dålig kvalitet på ljud och bild att jag inte hörde allt som sades, och bilden frös då och då. Den ansträngning det kostade att försöka fatta vad som sades kostade nog på för alla inblandade, och för mig innebar det ett extremt behov av att sova en stund.

Precis när jag skulle gå och lägga mig igår kväll plingade det till i telefonen. Det var ett sms från Försäkringskassan att de godkänt min sjukskrivning till och med sista november! Åh en sådan lättnad! Jag var nästan helt säker på att läkaren skulle få bakläxa och behöva komplettera intyget, men det gick vägen. Puh. Nu kan jag andas ut i några veckor till.

 

Tredje kursdagen

Publicerat av
Svara

Igår kväll var det dags att svarva det vi drejat. Det är precis som det låter – alstren snurrar på drejskivan medan vi med olika verktyg svarvar av kanter och formar botten. Om det är en tjock botten finns mer möjligheter att göra kanter och fotringar. Om botten är tunn blir det mer finputsning. Genom svarvningen blir alla tunga skålar och muggar lättare i formen, så härligt att se!

(Mobilkameran gör skålarna bredare än vad de är i verkligheten.)

Därefter signerade vi botten i den fortfarande lite mjuka leran och under veckan ska Helena skröjbränna alltihop inför glaseringen som vi ska göra nästa måndag.

Det blev ganska stressigt att hinna med, och om (när!) jag går kursen igen ska jag dreja färre men mer omsorgsfullt arbetade alster, och ha tid att svarva med mer finess än jag hann nu. Givetvis berodde det mycket på att jag är nybörjare också, men pressen att hinna med alla elva (11!) skålarna gjorde mig lite slarvig. Den första skålen gick sönder lite i botten, men Helena räddade den så att den håller ihop hyfsat i alla fall. På samma sätt som det gäller att veta att sluta i tid när man drejar, så att inte allt faller ihop eller går sönder, gäller det att veta att svarva innan man har sönder alltihop!

Helena tog fram förslag på färger till glasyren och alla är jätteläckra, och det ska bli så otroligt spännande att se hur allt blir när det är klart!

Och givetvis var pressen jag nämnde ovan helt min egen – jag ville bli klar och jag visste att jag inte skulle orka att sitta så mycket längre än de tre timmar som kurstiden varade, även om vi kunde sitta kvar ett tag.

Ännu en dag vid drejskivan

Publicerat av
Svara

Dag två på kursen inleddes som väntas med hybris. Och platt fall. Men jag repade mig, och det blev några skålar till. Den näst sista var en ren njutning att göra. Jag vågade trycka ut botten riktigt djupt, och fokuserade totalt på leran. Jag var långsam och omsorgsfull, och det blev en riktigt bra rak form. En känsla av lycka inom mig – jag ville inte att den skulle bli klar!

Den näst sista blev inte fullt lika bra men jag testade gränsen igen, och vågade slipa av en kant nedtill. Jag kanske får förstärka den kanten i svarvningen sedan. Det är det vi ska göra ikväll när vi ska träffas igen. Svarva bort det klumpiga i botten av skålarna, så de får den form vi önskar. Under veckan ska Helena skröjbränna våra alster, och om en vecka ska vi glasera.

Helena är verkligen en bra kursledare! Pedagogisk, peppande, inspirerande och observant. Det är bra att vi bara är fyra kursdeltagare. Vi behöver inte vänta på hjälp. Hon har helgkurser ungefär en gång i månaden, som jag verkligen kan rekommendera! Jag kommer nog att gå en helgkurs till så småningom. 
 Kvällen bjöd på spänningshuvudvärk och trötthet. Jag låg med spikmatte-pannbandet under kedjetäcket, och kände mig väldigt glad över att jag tagit ut semester idag.

Nu på förmiddagen ska jag till den nya läkaren på vårdcentralen angående fortsatt sjukskrivning. Nu ska jag skriva ner vad jag vill få sagt till henne, så jag inte glömmer något.

Första drejkursdagen

Publicerat av
Svara

Oj så kul och svårt att dreja! Egentligen var det så jag föreställde mig det, som både något jag skulle tycka om och att det inte skulle vara helt lätt i början.

Vi är fyra kursdeltagare, jag och en till är nybörjare och de andra två har drejat  lite tidigare. Kursledare Helena gick igenom grunderna i drejning och demonstrerade, och sen var det dags att sätta sig vid sin egen drejskiva. Helena fick springa emellan oss och hjälpa till med att få rätta greppen, och vilket som var nästa moment. Leran känns underbar i händerna, len, mjuk och hård på samma gång! Jag hann göra tre skålar i olika storlek och en mugg med ett öra. Eller rättare sagt så hann jag dreja allt detta. Sedan återstår svarvning och finfix innan bränning och glasering.

Så här ser mina grejer ut nu, men det är som sagt mycket kvar att göra.

Den som står upp och ner på övre bilden är den mugg som är på sista bilden, men innan jag svarvade den. Örat var ren nybörjartur visade det sig. Jag skulle göra flera så att jag hade i reserv ifall det skulle gå sönder vid fastsättandes, men det var bara det första som blev bra!

Jag satte mig vid en vägg för att bara ha ljud från ett håll, och gick ut ett tag för att vila hjärnan. Jag satte mig i solen på en sten och hälsoandades. När jag kom hem hade sonen gjort kaffe till mig, min man skulle göra middag och jag kunde glida ner under kedjetäcket och vila ett tag. Men jag var faktiskt inte riktigt lika slut som jag befarat.

Jag fick en känsla av annalkande förkylning i näsan när jag gick och la mig, och tänkte att ok det kanske bara blev en kursdag men då får det vara bra så – underbart är kort. Men när jag vaknade i morse kände jag inte av det alls så det var falskt alarm. Skönt, nu ska jag strax åka dit igen!

Hjärntröttheten låter sig beskrivas

Publicerat av
4

Jag vill försöka beskriva vad det är som händer när hjärntröttheten slår till. Då menar jag alltså när hjärnan kör sitt rullgardinstrick, och fullständigt stänger ner. Innan dess är jag lite trög och långsam, tappar enstaka ord och har ett arbetsminne som en guldfisk. Men när det liksom tar stopp så upplever jag det som ett starkt inre tryck i huvudet rent fysiskt. Tankarna klibbar omkring i något trögflytande, som sirap ungefär. Jag fattar inte riktigt allt som sägs omkring mig, och har bara en klar tanke eller kanske snarare instinkt: bort – jag måste bort härifrån och lägga mig. Nu.

Jag är med i en grupp om hjärntrötthet på Facebook där andra medlemmar beskrivit det som ”betongmössa med dimglasögon”, ”som ett filter mellan mig och omvärlden”, ”tankarna går långsamt och jag känner mig många steg dummare”, bomull i hjärnan”, ”betongmössa med seg kola inuti, hela kroppen blir matt och rör sig långsamt”, ”som zombie i sirap”, ”känns som att nu stängs den (hjärnan) ner”, att dö trötthetsdöden, ett icke-liv, att vara en zombie”, bilbatteriet är slut, laddaren har gått och gömt sig och kontakten är trasig”, ”yr, trött, glömsk, svårt att hitta ord”.

Betongmössa och zombie i sirap – så talande och mitt i prick!

Den här helgen ska jag gå en drejningskurs för en god vän som är keramiker. Jag anmälde mig till den eftersom min sommarkurs i silversmide blev inställd. Det känns så oerhört spännande! Jag har aldrig provat drejning och det närmaste jag kommit lera är nog modellera och play-doh! Jag älskar keramik och hoppas att jag ska kunna åstadkomma något hyfsat snyggt i alla fall!

Jag har tagit semester på måndag för att orka, men det känns också vilsamt att hålla på med händerna och att vara iväg hemifrån så det kommer nog att gå bra. Jag har förvarnat om att jag kan behöva gå undan och vila, tagit med öronproppar och är beredd att behöva åka hem tidigare.

 

Långsammare

Publicerat av
4

Jag försöker leva på ett nytt sätt. Randigt och långsammare. Det är oerhört svårt för mig som hellre tar ut mig helt för att slutföra en uppgift, än att dela upp den och göra klart senare. Jag menar, hur trist är det inte att dela upp badrumsstädningen under en hel dag när det kan bli klart på en gång? Men jag måste lära om helt enkelt.

Det där med långsamt är ännu svårare. Det finns inte i mig. Jag har ofta mötts med förvåning över att något redan är gjort – svisch svisch! När jag var hos min pappa för några veckor sedan sa han att han blev trött av att bara titta på mina härjningar i köket. ”Inte konstigt att du är trött!”

Jag har inte blivit sjuk av att göra saker snabbt och utan paus, men det är en av nycklarna till hur jag ska bli frisk.

Virkningen har fått ett mål nu. Jag har ett så vackert mörkblått garn i bomull/lin och jag har beställt fler nystan av det. Det ska bli en sjal att ha över axlarna när jag sitter i soffan, mest för att jag tror att det blir vackert att ha liggande i soffan!

Jag tror att det här är det längsta uppehållet jag haft mellan två bloggposter – en hel vecka! Ibland skriver jag mer sällan för att jag inte har något särskilt att skriva om, och ibland för att det är för mycket att skriva om!

Randiga dagar och semester

Publicerat av
Svara

Det blev tydligare för varje dag som gick under veckan att jag har svårt att orka med både jobb och behandling på Stressmottagningen. Jag ska ju också införa förändringar i enlighet med behandlingen, och har uppgifter mellan gångerna. På onsdagkvällen kände jag mig så sliten, och insåg att jag måste gör något åt det. På torsdagen mejlade jag till min chef och bad om semester torsdag-fredag, och det kändes skönt. Jag får se hur jag ska göra under veckorna framöver. Det är snart juluppehåll också.

Vi har pratat om randiga dagar på Stressmottagningen. Det innebär att varva dagens ansträngningar med perioder av vila. Att till exempel inte köra på hela förmiddagen för att till slut krascha i soffan. De dagar då jag jobbar har jag ansträngt mig konstant från klockan 6.30, då jag går till bussen, till klockan 12.30 då jag är hemma igen. För att dela av den tiden med en randning så skulle jag kunna ligga i vilrummet på jobbet en stund. Det är en bra och hjälpsam tanke, det där med randiga dagar.

Virkningen då? Jag tycker mycket om att virka och har gjort två disktrasor (om det ens är någonting) av ett skönt garn i bomull/lin som jag hade hemma. Jag virkar i den bakre maskan så det blir ett fint och lite ribbat mönster.

Mycket att tänka på!

Publicerat av
Svara

Behandlingen på Stressmottagningen känns så bra! Redan nu känner jag att jag fått flera tankeställare och redskap. Det som gör att jag aldrig blivit helt frisk är att jag använder upp all energi när jag får den. Det finns ju så mycket roligt att göra som jag inte kan annars, och så många Måsten och Borden som inte hunnits med på grund av att jag inte orkat. Men nu ska jag istället tänka att jag ska göra allting som om det vore den sämsta dagen. Om jag en dålig dag orkar gå en promenad på 10 minuter så ska jag göra även de dagar då energin egentligen räcker till en långpromenad. Samma sak gäller för allting jag gör. Sedan ska jag successivt, med myrsteg, öka på mängden. Det kommer att bli svårt och frustrerande, men det ska vara hjälpsamt och hållbart över tid.

Det jag tycker känns svårast är hur jag ska kunna jobba på det sättet, men det ska jag fråga om och be om råd. Min chef ska följa med på möte med arbetsterapeuten och det är ju jättebra! Först tänkte jag att det var mer för dem som blivit sjuka av sitt arbete, men det gäller hur jag ska förhålla mig till arbetet och hur han kan stötta. Arbetet en stor del av våra liv, och allt påverkar varandra. Jag behöver prata mer med familjen också, så att de förstår.

Just nu sitter jag i väntrummet på Stressmottagningen. Min man har just gått in i ett rum för att få information för anhöriga,  och jag ska snart börja ett pass med min grupp.

Igår började jag virka lite planlöst. Jag tänkte att det skulle passa bra med virkning när jag ligger i soffan, och enkelt att ta med. Bara för att göra något kravlöst med händerna. Kanske det blir en disktrasa, eller så repar jag upp allt – det är inte så noga.

Mal!

Publicerat av
Svara

Jag har en stor korg på golvet i verkstan där en hel del av mitt ylle- och lingarn ligger. Jag har sett små fjärilar vid ett par tillfällen och tänkt lite förstrött att det kanske är klädesmal. Så tänkte jag lite till och insåg att det var dags att gå till botten med problemet – och korgen! Sagt och gjort. Jag började plocka upp nystan för nystan och härva för härva, och hittade hundratals puppor! Så äckligt!

När jag gned dem mellan fingrarna blev det bara lite fuktig massa kvar. Jag gick igenom allt i korgen och tog bort pupporna jag hittade. En del garn hade de kalaset ordentligt på, och längst ner i botten av korgen låg som ett fint pulver som också trängt igenom till golvet under.

Jag satte mig att googla och beställde en malfälla hos Anticimex. Min syster sa att hon har lavendelpåsar bland yllekläderna, så det ska jag också använda. Dessutom har jag nu lagt allt garn i dubbla påsar och så ska de få ligga i frysen i några dagar.

Jag läste på Anticimex hemsida att mal ofta kommer med när man köper second hand, och jag har ju köpt mycket garn på Stadsmission och liknande ställen. Hädanefter ska de få tillbringa några dygn i frysen innan jag använder dem!

 

Hemmaliv

Publicerat av
2

Jaha, nu ligger jag här i soffhörnet igen. Jag pendlar mellan känslor av hopplöshet – kommer jag någonsin att bli frisk? – och mer resignerat lugn. Hopplösheten väcker ångesten till liv och då går jag och lägger mig under kedjetäcket. Jag har sovit en del på dagarna, och det är skönt.

Tankarna går runt runt. Vad är det jag missar? Måste jag förändra mitt liv mer i grunden? Jag kanske inte orkar med ett jobb som det jag har, utan skulle jobba mer med händerna? Det är ju fåfänga tankar – jag har ju ingen sådan utbildning – men jag dagdrömmer om att baka bröd, binda buketter eller arbeta på bondgård. Jag har tittat en del på snälla program på SVT Play de senaste dagarna, till exempel Sommartorpet från 2001, Trädgårdstider, danska Hundra procent bonde (Bonderöven!) och på TV 4 min favvo: Mandelmanns gård. Det är förstås en romantisk dröm att kunna förändra livet så radikalt och dessutom ha en inkomst. Det är det som är haken: jag och familjen ska ju kunna leva också. Men jag kan ju inte ha det så här resten av mitt arbetsliv heller! Jag fyller 55 år i år och räknar med att arbeta i minst 12 år till. Eller tänker jag fel?

Igår fick jag för mig att gå in i verkstan. Kanske jag skulle kunna påbörja ett nytt broderi? Något att ta med mig till soffan och sy på emellanåt? Men jag blev alldeles tung i hela kroppen när jag satte mig i stolen, så jag gav upp idén. Som jag skrev häromdagen så krävs det mycket energi att komma igång med något nytt. Jag måste fundera ut vad jag vill göra, skissa mönster och bestämma mig för färger. Det får vänta.

Jag har stickat en del på min gröna linnetröja. Nu är den ena ärmen snart klar och sedan är det dags för den andra, och så montering förstås.