Så här såg det ut när vi kom i morse – alla hade fått ett fint paket med vita tyger i olika material: bomull, linne och siden av olika slag.

Men först tittade vi på hur de papper och ylleremsor vi färgade igår hade blivit när de torkat. Det var blandade resultat, och bäst blev det när man tittade på en del i taget.

Här är en bit papper. Det rutiga mönstret är av en bit galler från en engångsgrill! Den högra delen är en bit lökskal med en järnpinne från en trasig vävsked (från en vävstol). Det vita partiet kommer sig av att där trängde ingen färg in, som en ofrivillig utsparning.

Här syns bladet tydligt, och järnbitarna i bakgrunden.

Här är de två remsorna av ylle som jag lindrade in pappret i innan de gick ner i färgbaden. De blev väldigt olika, delvis beroende på att de legat i olika färgbad men också på hur hårt jag lindat och vilka växter och skrot jag lagt närmast dem.

Här är en detalj från den nedre:

Resten av förmiddagen ägnade vi åt att färga vitt bomullstyg med skrot. Vi doppade tygbitarna i en lösning av ättika och vatten, och kastade oss sedan över alla rostiga grejer kursledaren hade med sig. Allt från små spikar till stora delar av en gammal grill! Vi lindade tyget runt skrotet, la det ovanpå med en tyngd över eller försökte på andra sätt få tyg och rost att ligga tätt intill så att skrotet skulle färga av sig på tyget. Vi höll till ute på en innergård och det var skönt att få frisk luft – kurslokalen är varm och lite kvav.

Efter lunchen gick de som inte hade blad kvar ut och plockade igen. Jag hade inte kunnat låta bli att plocka på morgonen, på väg till bussen, och hade så jag klarade mig. Nu skulle vi ta ett av sidentygerna och lägga blad på halva tyget, därefter vika över så det blev dubbelt, och så rulla tyget runt en rundstav och knyta fast. Hela härligheten skulle sedan ligga i vattenångan från en jättekastrull med kokande vatten. Resultatet får vi se i morgon! Jag gissar att det blir svaga gulgröna skuggor av bladen och att tyget fortfarande är vitt. Det var ingen färg i vattnet den här gången.

Efter kursen var jag inte lika trött idag som igår. Jag hade vilat ordentligt två gånger under dagen och fått tillgång till ett fint vilrum. Jag och en kurskamrat hade pratat om att åka till ReTuna som är en återbruksgalleria lite utanför Eskilstuna. Vi hade tur och fick skjuts både dit och tillbaka till stan av en annan kurskamrat. Det var roligt att se. ReTuna ligger strax intill återvinningsanläggningen, och de prylar som anses kunna få ett nytt liv tas om hand. Lagas, målas, fixas och säljs igen. Genialt! Jag hittade några enstaka smågrejer bara. Bland annat två ljuslyktor att hänga på vår uteplats.

Jag hade sett fram emot att äta fiskgratäng och köpte med mig en till hotellet. Men mina matöventyr var inte över: gratängen låg i en aluminiumform och skulle värmas i vanlig ugn! Jag överlade med mig själv: skulle jag orka gå till en mataffär och köpa något annat eller skulle jag testa att värma den i mikron? Jag valde det senare men frågan var hur – jag hade ju ingen tallrik och aluminiumformen kunde jag inte ha i mikron. Smått desperat tänkte jag att jag skulle lägga fiskgratängen direkt på den snurrande glastallriken i mikron, men den tanken övergav jag snabbt. Jag hittade en hög assietter och nu fick det bära eller brista. Åtta minuter senare öppnade jag mikron och fann potatismos som runnit över kanten och även smetat ner plastkåpan man har över maten. Under hela härligheten låg ett iskallt fiskblock. Jag tog helt resolut och kastade fisken, och åt upp det goda potatismoset med dillsåsen – mycket gott men kanske inte riktigt en fullgod middag. Nåväl, ackompanjerad av lite kanelknäcke, små tomater och Dajm får det duga, och jag klarar mig förhoppningsvis ända tills frukosten i morgon.

PS. I jakt på buss hem till hotellet sprang jag på Myrorna där jag köpte mitt första växtfärgningsverktyg: en tång att plocka upp saker ur de varma vattenbaden med för 10:-.