Kedjetäcket och WED/RLS

Jag har haft ett rejält skov med WED/RLS de senaste veckorna. Jag har haft svårt att ligga och vila på dagarna eftersom obehaget i benen varit som starkast då jag legat ner, och ryckningarna blir värre också. Ibland har jag suttit i en fåtölj och halvsovit i stället, det har varit lite bättre i alla fall.

Men så föreslog sonen att jag skulle använda kedjetäcket, och jag hade glömt hur effektivt det kan verka på mina rastlösa ben! Men nu ligger det längst ner i sängen och jag sticker ner benen under det vid behov. Eftersom jag inte behöver det på hela kroppen för tillfället, viker jag det tio kilo tunga täcket flera gånger så att trycket på smalbenen och fötterna blir så stort som möjligt. Det lindrar faktiskt.

Igår påbörjade jag äntligen ett nytt yllebroderi, en kudde förstås! Här är skissen till mönstret. Det är blomrankorna från julkudden som får en egen kudde, den här gången på vit botten. Eller vit – jag tänker att klädet har samma färg som vita får, med lite gult och grått inblandat.

Jag var ovanligt trött i kroppen igår. Inte direkt sömnig utan matt och svag. Det frestar på att hela familjen är hemma mest jämt! Jag låg en del och myste med en av katterna. Hon har fattat kärlek till en pläd i vårt nya sovrum, och det är fint att veta att hon nästan alltid ligger där, och välkomnar mina besök. Jag borrar in ansiktet i hennes mage, och hon spinner. Fina Semlan!

 

Fem timmars arbetsdag

Det låter kanske inte så dramatiskt men för mig är det en ganska stor förändring att börja jobba fem timmar om dagen istället för fyra. Hur stor den var insåg jag inte förrän igår kväll, då jag legat under kudden och ömsom sovit ömsom vilat med stängda ögon större delen av tiden efter arbetsdagens slut. Kanske jag var lite spänd också, vilket bidrog till tröttheten.

Jag gjorde som jag brukar och skrev ett schema för dagen det första jag gjorde. Alla pauser gjorde jag påminnelser för i telefonen, liksom för det möte jag skulle ha med några av mina arbetskamrater. Vår katt Semlan låg i vår säng så jag kunde lägga mig nära henne när jag vilade. Hon betyder mycket för mig, och jag tror att jag betyder mycket för henne också. Jag har varit hemma väldigt mycket under hennes femåriga kattliv, och dessutom vilat större delen av dagarna, och hon har ofta legat ovanpå mig då.

I en av pauserna igår var jag ute i solen i vår lilla trädgård. Engelmannsvinet verkligen sprakade av rött i solskenet! Bären är så vackra, matt blåsvarta. Mums för koltrasten i vinter! Vildvinet har inte hunnit bli riktigt lika rött ännu, men det är på gång. Jag klippte ner en del av de längsta rankorna som skjutit iväg längs väggarna, så vi ska slippa få så mycket vissna löv nästa år.


Jag har köpt en del lökar som jag ska peta ner här och där, och kan knappt bärga mig inför vårens blomprakt av tulpaner i olika färger, kungsängslilja och allium!

Jag vaknade flera gånger under natten, och det var inte förrän det var nästan morgon som jag insåg att jag förstås glömt kvällsmedicinen – igen!

Katter eN jacm bcskma

((;(;(00!  Tyn. BB kvvviio

Jag har fått hjälp i verkstan igen. Semlan traskar omkring på arbetsbordet, provtuggar på zbmhvr lite allt möjligt, jagar efter garnändar, fläker ut sig mellan mig och skärmen och skriver en stump på min blogg.

image

Det finns tydligen forskningsresultat som visar på flera hälsovinster med att ha katt. Att mysa med en katt frigör hormonet oxytocin som bland annat ökar ens tillit och minskar ångest och troligen även stress.

När jag träffade min man hade han en katt, Elvis. Han blev drygt 20 år gammal innan han fick sluta sina dagar hos veterinären. För en utespringande hankatt är det väldigt gammalt. För två år sedan kunde vi inte längre stå emot vår längtan, och skaffade två katter från ett katthem. Knäkatten Marina och skygga Zelda. En dag ringde djursjukhuset och sa att någon lämnat in Zelda som blivit överkörd. Sorgen var stor och vi såg hur även Marina påverkades. Hon gick upp i vikt och blev tovig i pälsen. Vi beslöt oss för att skaffa en ny kompis till henne och lät oss övertalas av dottern som ville ha en kattunge. Vi kontaktade ett katthem igen och fick besöka en kull kattungar som hittats i en kartong utan sin mamma. Vi fastande direkt för en ljuvlig liten kattflicka och tingade henne. När hon blev 12 veckor gammal fick vi hämta henne.

imageimageimageDet vore synd att säga att det var kärlek vid första vittringen mellan katterna, men så småningom blev de förtjusta i varandra. Kattungen Selma aka Semlan och Memlan mopsade tidigt upp sig mot Marina och det är lite olika vem som är boss över vem. De brottas intensivt mellan varven, men ligger ofta tätt sammanslingrade och sover tillsammans.

imageimageJag kan intyga att i alla fall jag mår väldigt bra av dem. När Semlan kom till oss var jag sjukskriven och vi låg tillsammans i soffan hela dagarna. Hon blev min katt och är det lite fortfarande, men inte lika utpräglat.

imageDet är verkligen inte klokt hur många katter det finns på katthem! Omhändertagna katter som folk lämnat. Kattungar i en låda, katter som troligen varit sommarkatt i en familj, okastrerade honor som föder kattungar  och vanvårdade katter som hittas. En och annan av dem kanske är på rymmen men det stora flertalet är lämnade. Av människor, eller vad de nu gör anspråk på att kallas. Jag har hört så många berättelser om katter som det tar månader eller år innan de vågar lita på en människa igen. Vår Zelda var sån. Det gick framåt men riktigt tam hade hon kanske aldrig blivit. Vad har de varit utsatta för?

imageKatthemmen gör vad de kan och lägger ner massor av tid och pengar på att ta hand om katterna, ge dem veterinärvård, kastrera och försöka hitta nya hem åt dem. Som tur är finns det många så gärna tar hand om dessa katter istället för att köpa raskatter. Många som också kan vittna om hur bra de får oss att må!