Hemvävd lycka

Jag har skrivit förut om min mormors barndomshem i en by i Järvsö. Där odlades lin som blev till tråd som vävdes till fantastiska vardagstextilier. Det låter så enkelt, men det är en mycket omständlig och arbetskrävande process i flera led att förvandla växten till tråd. Mormor berättade hur hennes pappa bad sin syster på granngården att lära upp henne. Han, min mormorsfar Mårten Olsson, fick pris för bästa lin och var säkert mäkta stolt.

Jag har sedan tidigare en hel del textilier som mormor vävt av linet, och nu när min mamma rensar i sin lägenhet har jag fått ett par kartonger med bland annat lakan och handdukar. De är så fina, och att jag vet ursprunget gör dem än vackrare förstås! Här ett överlakan med spets med min mormorsmors initialer på.

Karin Olsson hette min mormorsmor, KO

Det var innan påslakanens tid och här är flera sådana överlakan som jag tog hand om.


Några få örngott med broderier fanns också. Även en hel del bruna märken tyvärr, som gamla textilier lätt får när de blir liggande. Det är som om de rostar. Jag har inte riktigt förstått vad det är trots ivrigt googlande. Men jag har tidigare provat ett knep jag läst om, blötläggning i ättika innan tvätt, och det har hjälpt en del i alla fall.

Här är det också mormorsmors initialer.
Det här är ett slags fodral med min mormors initialer, Birgitta (sedermera Britta) Mårtensson. Om man lyfter på tyget finns en ficka, och min gissning är att man la sina nattkläder i den.


Mormor hade en ogift bror som inte hade någon som vävde åt honom, så det gjorde systrarna. Här är en grövre kökshandduk med hans initialer, Olle Mårtensson. Han kom senare att kallas Stockholms-Olle enär han flyttade till huvudstaden!

Här fanns också två rullar linnetyg med märken av vävspännaren kvar i sidorna!
En försvarlig rulle vadmal tog jag också hand om. Undras om den också är hemgjord?

Bland alla gamla textilier fanns också en hel del bomullslakan till smala sängar. En del till synes oanvända, andra lappade och lagade som man gjorde förr. Det fanns ett par lakan som var ihopsydda av flera delar. De trasiga bitarna hade säkert blivit till städtrasor, och de hela fogades samman till nya lakan. Beundransvärt ekonomiskt och miljövänligt i en tid då det senare inte fanns i medvetandet som idag. Eftersom det finns i mitt så syr jag ihop de smala lakanen till dubbelsängslakan, istället för att köpa nya. Det känns bra. Bomull är ju en riktig miljöbov.

Och om inte lakanen skulle räcka så finns också en bal lakansväv från Tuppens! Den härrör nog från det grossistlager som morfar köpte, med tanke på årtalet – 1962. 3,91 kr/meter (inkl oms som det hette då, omsättningsskatt) motsvarar ca 52 kr i dagens penningvärde. Det är ganska exakt vad man kan köpa lakansväv för idag!

Det blev långt det här, men vilken skatt!

Saker från förr

Jag har hållit på med broderi och smycken i ett år nu, men ju mer jag tänker på det desto fler saker kommer jag på att jag gjort längre tillbaka. Jag har stickat ganska mycket under perioder, och när jag var långtidssjukskriven i 25-årsåldern stickade jag konstant. Många tröjor blev det – mjuka paket under granen för många det året! Jag hade inte råd med något fint garn så kvaliteten var det väl lite si och så med. Jag beställde hos Garntjänst, billigt och praktiskt. Jag stickade också flera tröjor och tunikor till mig själv som jag använde väldigt mycket, mönstren hittade jag på själv.

Jag stickade en del barnkläder innan jag fick barn själv – sedan hade jag inte tid! Bland annat denna rara stass i gult ullgarn till en väns lille son, nu 22 år och nästan 2 meter lång! Det var så roligt att göra barnkläder eftersom det gick så förhållandevis snabbt, och jag kunde krångla till det med i iintrikata flätningar utan att det tog en evighet!

img_1298

Ännu längre tillbaka gick jag en vävkurs hos Vuxenskolan. Det började med att jag läste Hans Petersons tre romaner om Elise som vävde. Dessutom såg jag en solgul trasmatta i ett skyltfönster, blev förälskad och bestämde mig för att göra en sån. Jag tror att jag gick 2-3 terminer där. Jag var drygt 20 år och alla andra var mer eller mindre pensionärer, jag blev deras maskot. Häromdagen la jag upp en bild på en blå duk i rips som jag gjorde där. En ripsväv är väldigt tidskrävande att sätta upp så det hjälptes vi åt med, och sedan vävde var och en på en del av varpen.

Jag gjorde också mycket riktigt en gul trasmatta som jag för tillfället inte har liggandes framme, men när jag letat fram den ska jag lägga upp en bild. Till den letade jag tyg till trasor och färgade också lakansväv för att få rätt nyanser av gult. När jag gjorde en trasmatta i blått och grått köpte jag färdigklippta trasor, men den mattan blev mer själlös.

I en tidning hittade jag mönstret till denna sjal som jag vävde. Visst är den fin!

img_1292

Den var egentligen för svår för mig, oj vad jag slet för att få den bra!

När jag pluggade på Bibliotekshögskolan i Borås hade jag mycket fritid och gick en kurs i lapptäcksteknik. Planen var att göra ett dubbeltäcke till vår säng, men någonstans på vägen tröttnade jag på både täcket och på allt jobb så det blev ett litet överkast som barnen låg på när de kravlade omkring på golvet. Jag påbörjade ett nytt större överkast men som tur är gjorde jag aldrig klart det för idag tycker jag att färgerna är hemska och präglade av tidigt 90-tal på ett urtråkigt vis.

Här är i alla fall det täcke jag gjorde, samt ett mindre enklare täcke. Det täcke den lille pojken ovan ligger på är gjort i en annan teknik av resterna av de gula tygerna.

img_1294

img_1293

Vem vet, jag kanske kommer på fler saker jag gjort!