För ett par månader sedan letade jag efter tyg att använda till broderi. Mina tyger ligger i en gammal koffert och längst ner i den låg en gul påse. I påsen låg garn som jag helt glömt att jag har. Lingarn och ullgarn som min mormor gjort, och som hon växtfärgade 1927! Det finns små lappar på härvorna där hon skrivit vilka växter hon använt. Galläpple, kropp och stenlav. Det kändes högtidligt. Tänk att jag kan använda det garnet nu, nästan 90 år senare!
Jag visste att mamma har lingarn som mormor gjort men visste inte hur mycket eller hur det såg ut. Hon letade fram det och det visade sig vara 6 kg fint oblekt lingarn i prydliga härvor! Jag nöjde mig med en härva, det går inte åt så mycket när man broderar.
Linet kommer från mormors barndomshem, gården Permats i Änga i Järvsö. Där odlades lin och jag har en inspelning på kassett av när mormor berättar om alla stegen innan linet blev till garn. Fantastiskt att lyssna på samtidigt som jag syr med garnet så långt senare! En rikedom.
Härligt Pia, det väcker minnen ☺
Och fina saker gör du också.
Pär
Tack Pär! Ja vi har många fina minnen av mormor och morfar! Jag tänker ibland på när vi var i Vallrun tillsammans den där påsken med goda vänner och morfar. När vi åt påskmiddag i köket på övervåningen och han tog en nubbe och med tårar i ögonen uttryckte sin lycka över att vi var där. Att vi tyckte om hans älskade Vallrun.
Jo den påsken, och några till då morfar var med i Vallrun är minnen som hör till de viktigaste och bästa. Din blogg påminner fint om både honom och mormor, varmt tack för det. Dessutom skriver du väldigt bra om svåra frågor, önskar verkligen att 2016 blir ditt år.