Jag har tidigare lagt ut några citat av psykiatern Pia Dellson ur hennes bok Väggen som handlar om hennes egen sjukdomstid.

Det här citatet tycker jag är så talande. Det låter så förnuftigt resonerat men jag är säker på att det bakom orden ligger lika stor frustration som jag känner. Jag har så mycket jag vill göra! Inte minst på jobbet. Jag har mitt drömjobb på många sätt, och har så många idéer och möjligheter till spännande samarbeten både med kollegor och med personer utanför vår organisation. Spännande projekt för att utveckla verksamhet och leda vidare till annat. Men NÄR ska jag någonsin bli frisk nog?!

Det är så svårt att planera också. Jag vill resa! Jag vill resa till Island, jag vill bila runt i Storbritannien, jag vill åka till New York, jag vill vandra i fjällen, jag vill åka skidor, jag vill gå sommarkurser på folkhögskolor, jag vill lära mig, jag vill. Men mitt i utmattningen känns det omöjligt. Fast jag vet att det kan bli bättre. Att det förmodligen blir bättre. Klart att det blir bättre! Det har det blivit förut. Det är drygt 10 år sedan jag blev sjuk i utmattningssyndrom första gången. Under de åren har jag varit frisk långa tider. Jag får påminna mig om det – då har jag känt mig helt pigg. Det kan hända igen. Jag måste bara ha tålamod. Blä.