Jag känner att jag är inne på rätt spår, i goda cirklar eller kanske i en uppåtgående spiral. Det gäller att inte låta sig rubbas, att inte låta spiralen vända nedåt. Att se motgångar och bakslag som tillfälliga, och inte måla svart.

Ur Pia Dellsons Väggen

Vissa dagar känner jag mig ganska fast förankrad i spiralen. Hinder är till för att övervinnas. Andra dagar känns allt skört, och minsta sten på vägen stoppar mig helt.

Jag bygger på de goda cirklarna med fler. Jag går på yoga vilket ger dubbel effekt: dels själva yogan med avslappning och fokusering och dels känslan av att jag gör något gott för mig själv.

Jag känner mig enormt stärkt och lycklig över allt jag gör i min verkstad: smycken, broderier, filtarbeten. Lycklig av att vakna klockan 5 på morgonen, tassa upp, göra en kopp kaffe, slå mig ner i verkstan, sätta på radion och lyssna på de senaste nyheterna (alltid först) och sätta igång.

Jag mår också väldigt bra av mina fina vänner, och är så tacksam över att ha hittat dem på senare år. Vänner att prata om riktiga saker med, med egna bagage att fördjupa samtalen med på långa promenader. Jag tror vi dragits till varandra delvis på grund av att vi kände att det fanns något där, något lika oss själva.

Att ha börjat jobba och träffa arbetskamraterna betyder också jättemycket. Jag har vågat mig ut under trygga förhållanden och det har hållit. Just för att jag har så mycket stöd.

Jag minns ett samtal med en arbetskamrat för många år sedan. Vi pratade om att det så lätt blir att man motiverar allt man gör som man tycker om med att ”det är ju så bra för barnen att jag mår bra”. Det är också viktigt att göra sånt man mår bra av för sin EGEN skull! Att motivera det med att det är för det egna välbefinnandet. Egentligen hänger det ju ihop. Men att tänka att det här, det gör jag för att jag vill – att prioritera sig själv. Att levla uppåt i prioriteringsordningen! Ta sig själv på allvar.