I fredags hade vi begravning för min svärmor. Det var en av de finaste begravningar jag varit på. Prästen var riktigt bra, kunde berätta lite kort om Karins liv och brodera fint kring det. Om hennes dramatiska tid som ung mamma, flyendes i en mindre fiskebåt över Östersjön från Estland med mannen Oskar och ettårig dotter och ett till barn på väg. Om att etablera sig i ett nytt land och skapa sig en tillvaro för sin familj. ”Hon hade i alla fall språket med sig” sa prästen och anknöt så till dagens människor på flykt. Karin och Oskar kom från de svensk-estniska trakterna och talade svenska.

Min man sjöng två sånger, helt fantastiskt! och läste en dikt av Göran Tunström:

När mammor dör,
då förlorar man
ett av vädersträcken.
Då förlorar man
Vartannat andetag:
då förlorar man en
glänta.
När mammor dör,
växer det sly överallt.