För ett år sedan hade jag varit sjukskriven i ett par veckor. Jag var helt utslagen och låg mest i soffan. Vårvädret trängde sig på och jag lyckades baxa ut en stol till uteplatsen. Jag satt och njöt av värmen från solen och känslan av att våren var på väg. Den där känslan av att det bästa kommer snart, härligt att njuta av det i förskott!

Så såg jag allt visset i trädgården, allt det där som ska rensas bort för att bereda plats för det nya som ska växa där. Det brukar vara en skön syssla att ta itu med, i synnerhet som vi har en så pass liten uteplats så det är snart gjort. Men då, när jag satt där och tittade på de spretande kvistarna av lavendel, oregano och pion, hade jag inte ett uns ork i mig. Jag blev sittande, lite otillfredsställd. Nästa dag satt jag där igen, och nu uppbådade jag lite kraft och drog bort några vissna pinnar. Dagen därpå några till, och så småningom hade jag nästan rensat alltihop!

Idag njuter jag av en hel dag hemma i lugn och ro. Skriver olika utkast till minnesbladet till min svärmors begravning. På omslaget blir det en akvarellteckning och texten skrivet med kalligrafi. Jag har också sett ikapp några avsnitt av Grey’s anathomy som jag spelat in.

Så kom den där vårsolen igen och pockade på. Jag gick ut och började rensa bort de gamla kvistarna och vissna blommorna, och kom att tänka på hur det var för ett år sedan. Även om det gått upp och ner med orken sedan då är jag i alla fall piggare nu, och det är något att glädjas åt!