Igår tänkte jag på den psykolog och specialist på utmattningssyndrom som jag samtalade med i somras. Samtalen gav så mycket och jag fick med mig en tro på att jag kan bli frisk igen. Det kan ta tid men när det som gjort mig sjuk ordnar upp sig kan en läkning påbörjas. Om jag får återhämtning kan jag bli bra.
Jag blev så glad när jag tänkte på henne, och glad över att jag kontaktade henne. Jag skrev ett mejl till henne igår och berättade vad våra samtal betyder för mig, vad jag fick med mig.
Nu blir jag kryptisk igen men det måste vara så, jag vill inte lämna ut någon annan än mig själv. Idag kom ett bakslag. Det som såg ut att kunna ordna sig någorlunda kantrade. Jag är inte så benägen att se just det glaset som halvfullt, och går i däck direkt. Ångesten lägger sig som ett mörkt moln i kroppen. Tröttheten. Jag sitter och gungar kroppen fram och åter på stolen, som för att vagga mig själv.
I stunder som den här vacklar jag i tron på att någonsin bli frisk. Kommer det inte alltid att vara något som kantrar? Kommer jag att kunna bygga upp ett skydd så att jag orkar parera, så att det inte bara går rakt in och golvar mig?
Så länge det rullar på ok för de jag bryr mig allra mest om så går mitt tillfrisknande åt rätt håll. Men hur klarar jag att hantera en kris hos någon annan just nu? Inte alls, fruktar jag. Bara tanken gör mig yr i huvudet.
Just nu gör sig min tinnitus sig påmind väldigt mycket och då blir jag rädd att bli sådär sjuk igen. Det är en intensiv period på jobbet och jag försöker låta bli att jobba mer än heltid. Men det är svårt när andra runt om kring mig jobbar mycket och är stressade. Tänker mycket på om jag vill ha det här jobbet jag har – är det värt stressen och pressen?
Den där beredskapen för att det kan hända något har jag tänkt mycket på, det är avgörande för mitt tillfrisknande att jag släpper på den. Och det låter sig sägas!
Frågan är om du inte själv vet svaret på din andra fråga?
Fast det är det roligaste jobbet jag någonsin haft, så jag vill så gärna! Och så har jag en underbar chef.
Om jag bara kan vara lite mindre engagerad i jobbet och inte tro att allt är mitt ansvar borde det kunna funka. Den här perioden från mitten av april till slutet av maj blir en bra stresstest för att se om jag med mitt nya förhållningssätt kan klara av det.
Jag önskar dig varmt lycka till!