Den här tiden på året brukar de stora humledrottningarna brumma omkring vårt hus och leta ett slott att sätta bo i. Vi brukar behöva hjälpa åtskilliga av dem ut ur huset när de flugit in. De är så stora och ulliga, nästan så man vill klappa dem. Men bara nästan.

Vår lillkatt Selma aka Semlan jagar dem gärna också och vi har bara idag räddat två medtagna humledamer från hennes lek. Men hon blev stucken av en idag också och satt länge och gnuggade sig bredvid munnen.

Vi har kungsängsliljor i trädgården också, och jag blir lika överraskad varje år när de kommer! Jag glömmer att jag planterade dem för en del år sedan. De är ju så vackra och speciella med sina rutor!

Jag är så otroligt trött idag. Allt jag borde göra känns nästan oöverstigligt. Duscha, städa badrummen, laga mat. Men också det vackra och varma vädret är jobbigt. Jag BORDE ju gå ut och TA VARA på dagen. Jag försöker intala mig själv att ingenting av detta är nödvändigt, men känslan av att vara jagad finns kvar. Att det är så svårt att låta sig vara sjuk!

Jag har läst lite i boken Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom av Emma Holmgren som jag skrivit om tidigare. Den är föredömligt kort och välskriven, med hennes egen berättelse varvad med fakta. En annan dag ska jag skriva mer om den, men jag kan säga redan nu att igenkänningsfaktorn är hög. Några insikter jag kommit till själv på sistone om att släppa taget skriver hon bra om. Det känns väldigt bra att ta del av någon annans erfarenheter som liknar mina! Och snart ska jag träffa en nyfunnen vän och prata om boken vi båda läser. Det ser jag mycket fram emot!