I Paradiset

Publicerat 10 juli, 2016 av Pia Borrman

Svara

Nu ska jag berätta om Paradiset, den lilla ön Bonnorn i Midsommarfjärden i Söderhamns skärgård. Min mormor och morfar köpte det lilla huset på arrenderad mark 1948 när min mamma var 6 år. Familjen bodde då inne i Söderhamn och hade Bonnorn som sommarställe. Man tar sig hit med egen båt, vatten fraktas hit i dunkar och behoven uträttas på utedass. När jag var liten lagades maten på fotogenkök (jag minns ljudet av pumpandet!) och kylvarorna hissades ner i hink i den obrukbara brunnen eller i ställdes in i matkällaren. Min syster tog över stugan för en hel del år sedan och hon och hennes man har moderniserat mycket. Nu lagas maten på gasolspis och det finns också ett gasoldrivet kylskåp, diskar gör man utomhus. De har också byggt en vedeldad bastu. Och sitter man på bryggan och tittar österut ser man öppet hav, och långt där ute anar man fyren Hällgrundet som kom till när ett skepp gick på grund där 1950. Min mamma minns det sedan sin barndom.

Bryggan består av massor av stenar som framför allt mormor plockat upp från botten. Morfar gjöt betong runt omkring stenarna och voilà – en brygga! Jag minns hur vi inte fick bada utan att plocka upp stenar från botten när vi var barn.

Den ultimata dagen inleds med kaffe med digestivekex vid morgonstenen, där det är mer lä än på bryggan, och avslutas med middag vid bryggan och solnedgång. Då är allt i balans.

På hemväg

Publicerat 8 juli, 2016 av Pia Borrman

Svara

Jag ska inte tråka ut någon med mina vedermödor på hemvägen, och jag är faktiskt inte hemma ännu. Jag sitter på ett varmt tåg på väg mot Stockholm just nu och hoppas komma hem utan fler förseningar.

Veckan på Capellagården var riktigt riktigt bra, och jag konstaterade idag att den största utvecklingen har hänt i mitt huvud – inte på tyget. De broderier jag har med hem är inte så mycket att hurra för, de är övningar som jag kan utveckla mer hemma. Det var samma sak på fotokursen.

Igår kväll hade jag en del ångest och kände att jag inte vill åka till Söderhamn. Jag kände mig rädd och ångestfylld. Det visade sig att jag glömt att ta min lugnande medicin som gör att jag somnar bra och sover bättre under natten. Det kan säkert förklara en del. Så fort jag vaknade i morse längtade jag dit! Men först ska jag komma hem och träffa familjen. Jag har inte träffat min man sedan onsdag i förra veckan!

Jag kan varmt rekommendera att åka till Capellagården! Gärna gå på sommarkurs i skrivande, keramik, fritt broderi eller annat skapande. Eller åk bara dit och njut av den härliga atmosfären, handla i handelsträdgården och den lilla butiken.

Fjärde kursdagen

Publicerat 7 juli, 2016 av Pia Borrman

Idag skulle vi ge oss ut på Alvaret med färglådor, så mycket visste vi i förväg men inget mer. Det var bara några minuters promenad så var vi framme på denna speciella plats med sin låga växtlighet som liknar den i fjällen.

Vi fick en varsin lapp akvarellpapper, ca 5 X 5 cm. Vi fick också två vita vinklar i papp att avgränsa en liten yta på marken med. Den skulle vi måla av på papperslappen. Så här såg min ruta ut, men eftersom jag trodde att vi bara skulle brodera motivet när vi kom tillbaka så la jag inte mycket krut på min akvarell. Ett misstag visade det sig!När vi kom tillbaka skulle vi sy fast den lilla akvarellen på ett bottentyg och brodera fortsättningen, det som finns runt om bilden! Jag var väldigt trött idag och hade lite huvudvärk så jag ska erkänna att jag inte riktigt orkade lösa uppgiften. Det blev ganska fritt fritt broderi!

På morgonen gick vi igenom gårdagens uppgift med de olika känslorna. Efter att jag skrivit mitt blogginlägg igår sydde jag fast några svarta trådar bland de arga franska knutarna. De fick stå för sorg. När jag berättade om hur jag tänkte om mitt broderi började jag nästan gråta, det blev så starkt. Här är den detaljen med sorgetrådarna.

I morgon är det dags för mig att åka hem. Det känns både lite vemodigt och skönt. Vemodigt för att det varit en bra kurs och vi haft så fint tillsammans i vår lilla grupp. Många samtal om vitt skilda saker: aktuella samhällsfrågor, tillvaron som doktorand och forskare, skolan, skillnaden mellan Sverige och Norge och mycket annat. Långa stunder har vi suttit tysta och koncentrerade på broderiet. Jag kommer att sakna dem.

Men också skönt att få komma hem och landa lite och träffa familjen. Sedan är det dags att dra norrut, till Söderhamns skärgård. Där är rätta stället att skriva om den tionde bilden från fotokursen, bilden på havet! (Fast det finns ju inget hav vid Biskops Arnö precis, så den bilden är på Mälaren!)

Tredje dagens morgonstygn

Publicerat 6 juli, 2016 av Pia Borrman

Svara

Jag förstår att många legat sömnlösa och undrar vad det blev av filmjölksbroderiet. I morse gick jag till textilverkstan halv 7 och satt en lång stund och grunnade på vad jag skulle göra av tyget jag bränt in filmjölk i. Jag ville att de vita fälten skulle vara framträdande och inte försvinna bland en massa stygn. Jag tog till fåglar igen. Kanske blir det bara dessa två eller så fortsätter jag lite till.

Tredje kursdagen

Publicerat 6 juli, 2016 av Pia Borrman

Svara

Tredje dagen med den underbara frukosten! Supergod hemgjord müsli till yoghurten, hembakt bröd med färskost och kryddig plommonmarmelad och så en jättegod röra med bland annat sesamfrön och honung. Den lägger jag också på mackan. Lite melon och brie på det så kan jag brodera hela förmiddagen!

I morse var det morgonsamling för alla som går sommarkurser, med visning av trädgården. Trädgårdselevernas läsår sträcker sig från februari till och med november. De odlar massor av grönsaker, blommor, fruktträd och rosor. Myskankor vaggar omkring och äter skadedjur. All odling är ekologisk, och en del av det äter vi vid måltiderna. Fint att se och intressant att höra.

Så var det dags att kavla upp ärmarna och ge sig i kast med nya stygn. Idag fick vi en stor flerdelad uppgift. Vi skulle måla ett tygstycke med textilfärg. Dela upp det i fyra bitar, och i varje del skulle vi brodera stygn som skulle uttrycka glädje, blyghet, kaos respektive ilska. I mitten skulle vi göra tre olika saker: en tredimensionell sak med fyllning av vadd, en bit som vi målade med textilkrita och värmde med strykjärn samt broderade på, och så slutligen en bit med pyttepyttesmå bitar garn som skulle sys fast med massor av stygn.

Här är mitt broderi! Det glada är överst i vänstra hörnet. Det får ta mycket plats, glädje är väldig viktigt förstås. Något man kanske tar för givet att man har i sitt liv, men ibland är den svårare att se. Blygheten är överst till höger. Små ljusblå kedjestygn som ligger mellan glädjen och ilskan. Jag är inte alls lika blyg som förr då jag kunde vara väldigt frustrerad över att jag inte vågade ta plats och visa vem jag var egentligen. Kaos är nere till vänster och jag broderade helt enkelt ett mischmasch av stygn huller om buller, och ett halvt stygn som hänger i luften. Det talar väl för sig själv, där vill man inte vara! Ilskan blev stora svarta knutar. Den har för stor plats men den tunnas ut mot kanterna och ger hopp om att kunna släppa den ilska som tynger för mycket, som drar ner och hindrar mig. Att acceptera ilskan och låta den finnas utan att den dominerar. Jag ÄR arg. Arg på många saker. Att inte i tid ha fått det stöd och den hjälp som finns. Framför allt det. Jag kan vara arg och känner framför allt en väldig sorg över att livet inte blev som jag hade tänkt. Men jag tycker att sorgen är mer hanterlig och inte allestädes närvarande längre.

Andra kursdagen

Publicerat 5 juli, 2016 av Pia Borrman

Jag hann brodera en stund före frukost kl 7 i morse. De flesta av de andra hade suttit till kl 22 igår! Textilverkstan är öppet dygnet runt så det är bara att gå dit. Vi inledde kursdagen med att titta på de broderier vi gjorde igår. Ingen blev helt klar igår men det var lärorikt och rolig att prata om det vi gjort, hur vi tänkt gå vidare, få peppning och goda råd.

Instruktionen igår var att välja färger och former vi inte brukar använda och inte vara rädda för det fula. Jag är väldigt förtjust i träd så jag såg för mig ett stort träd med vallmo i gräset under. Det är massor kvar att göra på mitt broderi och jag vet inte säkert om jag ska fortsätta på det hemma. Ännu är det mest en naiv tygapplikation men jag har tänkt fylla både trädet och marken med stygn. Himlen ska accentueras med stygn också. Bakgrunden målade jag innan jag började.

Sedan var det dags att prova något nytt: kantha. En slags quiltning med rötter i Bangladesh där kvinnorna använda sina utslitna saris genom att lägga dem i tre lager och sy ihop dem med små små stygn tätt ihop i vackra mönster. Vår uppgift var att sy en figur i svart och fylla resten av tyget med vita stygn, som kantha. Jag tyckte att det var roligt och något jag tänkt prova på tidigare. Ganska pilligt var det och jag insåg försent att jag skulle satt stygnen tätare. Men här är den i alla fall, ännu en fågel! Tittar du noga ser du alla vita stygn. Det gör sig bättre i verkligheten när den tredimensionella effekten blir tydligare.

Jag har varit lite bättre på att vila idag. Spänningshuvudvärken har varit ganska jobbig. Men vi har försökt komma ihåg att sträcka på oss mellan varven och jag önskar att jag kunde återge den elefantdans vi dansade och sjöng runt i verkstan idag!

Ikväll ska de flesta gå till Mejeriet som är en slags pub i närheten. Alla säger att den är väldigt speciell och nära på ett måste. Men jag känner mig nöjd med mig själv som väljer att vila på rummet istället. Vad är väl en öl på puben mot Rigmor Gustafsson och en kopp te på rummet!

Och i morgon ska jag se vad jag ska göra med det tyg jag målat med filmjölk och fått att se ut så här!

Första kursdagen

Publicerat 4 juli, 2016 av Pia Borrman

I morse åt vi en mycket fin frukost och fick sedan höra lite om Carl Malmsten och Capellagården. Sedan var det äntligen dags att börja kursen! Kursledaren Lena hade lagt en ljusblå rulle på varje plats, vilket visade sig vara en bit tyg. Inuti rullen fanns tråd och några tyglappar, band och en knapp. Vi fick först brodera en fågelkropp utan huvud eller nånting, enbart själva kroppen. Efter en kort stund var det dags att skicka broderiet vidare till personen bredvid som skulle brodera en vinge. På så vis broderade vi en kroppsdel i taget på olika broderier tills vi fick tillbaka det vi själva börjat på. Då fick vi ta fram tyglapparna, banden och knappen, och sedan färdigställa fågeln. De blev ganska knasiga men finare än man kunde tro!

Den här övningen tog ungefär en timme. Därefter fick vi en ny uppgift som skulle räcka hela resten av dagen. Vi fick göra en skiss i form av ett collage av papper, gärna inspirerad av den underbara trädgården på Capellagården. Skissen skulle sedan bli ett broderi. Vi hinner inte klart med hela broderiet idag men kan ta hem och färdigställa eller göra klart någon annan kväll. I morgon är det dags för en ny uppgift!

Jag har ju lovat mig själv att gå undan och vila ordentligt under dagarna. Idag kände jag verkligen att jag behövde gå till mitt fina rum och vila, så det gjorde jag vid två tillfällen. Den jobbiga veckan innan kursen har satt sina spår. De spänningarna jag haft i axlar och nacke är delvis tillbaka, och med dem domningar i händer och spänningshuvudvärk.

Nu är klockan kvart över 8 på kvällen och jag sitter i min säng och dricker te. Snart ska jag lägga mig. Trots att jag är trött känner jag en sån glädje över broderiet och allt annat jag gör med mina händer! Det finns så mycket mer att lära mig och prova!

Framme!

Publicerat 3 juli, 2016 av Pia Borrman

Svara

Jag är så trött att jag vinglar när jag går så jag hoppas att jag somnar snabbt. Somnar i mitt fina rum här på Capellagården. Jag har fönster åt två håll och de är öppna så jag hör flera fåglar som sjunger ute i kvällen. Här är så vackert! Både odlingarna och husen. Till exempel de här väldigt speciella och fina fönstren.

Vår kursledare Lena Lundgren samlade oss en stund igår så vi har presenterat oss för varandra. Det verkar väldigt lovande, sju kvinnor i olika åldrar och med olika erfarenhet av broderi, och det blev omedelbart en god stämning i rummet! I morgon drar det igång på riktigt, så spännande!

Packat och klart för Capellagården!

Publicerat 3 juli, 2016 av Pia Borrman

Nu sitter jag på pendeltåget på väg till centralen och tåget till Alvesta. Där ska jag byta till tåget till Kalmar, där jag tar bussen över Ölandsbron till Vickleby och Capellagården. Resväskan är tung som tusan och eftersom den är tvådelad vet jag att exakt hälften av bagaget är broderigrejer: garn, trådar, bottentyg, broderibågar, nålar, saxar, band, pärlor, tygbitar, textilfärger och en del annat.

I vanlig ordning lyssnar jag på radio och just nu är det Stil, och dagens program har temat resväskor passande nog! De pratar om olika drottningars enorma bagage när de kommit flyttandes från sina tyska furstehus för att gifta sig med svenska kungar. Och en svensk kvinnlig journalist som 1913 åkte runt med kristallglas och mattor när hon gjorde resereportage. Det var ett sätt att få respekt från de manliga kollegorna och andra män för den delen.

Nåväl, jag har alltid haft en tendens att packa med för lite kläder men nu har jag i alla fall en rejäl resväska och en tung ryggsäck med matsäck och annat jag vill komma åt under tågresan.

Kameran är med förstås, den kommer nog att få jobba en hel del under veckan.

Jag har haft svårt att koncentrera mig på att läsa en längre tid nu, men jag blev inspirerad att läsa Wislawa Szymborska av en av kurskamraterna på fotokursen. Han reser ingenstans utan hennes samlade dikter. Jag hörde också en dikt av Anna Greta Wide på Dagens dikt (som jag skrev om här) och har lånat hennes dikter och Szymborskas samlade på biblioteket. Nu ligger de i packningen och kanske kan det vara lättare för mig att koncentrera mig på kortare texter.

Men framför allt ska jag ju brodera! Jag har mejlat kursledaren Lena Lundgren att jag kommer att behöva vila en del och att jag åker hem en dag tidigare, och förklarat varför. Det tyckte hon förstås var helt ok. Vi är bara sju delatagare, och det känns bra tycker jag. Det kan bli tröttande med många nya människor.

De senaste dagarna drama verkar avlöpa väl, men än vågar jag inte tro på det riktigt. Vi har fått mycket hjälp av framför allt studievägledaren och hon ska få en rejäl blomstercheck som tack! Men nu är det TILLIT som gäller, tillit och mod och tålamod! Och gå in i broderibubblan. Tennisarmbågen är mycket bättre tack vare naprapaten och min egen träning på hennes inrådan. Jag lovar att lägga upp det jag gör här, oavsett om jag är nöjd eller inte!

Nu sitter jag på tåget som går strax. Mot Öland!

Återhämtning

Publicerat 1 juli, 2016 av Pia Borrman

Jag gav mig ut på stan igår, men det blev en kort tur. Efter en halvtimme var jag helt slut av alla ljud och intryck. Jag plockade ihop en räksallad på Hemköp och drog hem till lånelägenheten igen.

Så otroligt skönt att få denna tid för mig själv! När man inte är hemma hos sig själv finns inte en massa måsten och borden heller i form av tvätt och städ. Bara att slappa! På eftermiddagen och kvällen kom en mycket god vän och före detta arbetskamrat, som jag saknar mycket i vardagen eftersom hon bytt jobb. Vi drack lite bubbel, pratade, skrattade, åt middag, pratade, drack vin och skrattade mera. Några riktigt härliga timmar tillsammans, och jag mådde så bra! Intressant iakttagelse: jag hade ovanligt små problem med ryckningar och krypningar i kroppen. Delvis kan det bero på den ändrade medicineringen men jag tror att det mest berodde på att jag mådde så bra och kunde släppa tankarna på den jobbiga veckan.

Blommande taklök i vår trädgård

Idag kommer min naprapat hit (!) och behandlar/misshandlar min tennisarmbåge. Därefter åker jag hem. Jag har hämtat åter en del av det jag behöver för att orka lite till, återhämtning.