Tredje dagen med den underbara frukosten! Supergod hemgjord müsli till yoghurten, hembakt bröd med färskost och kryddig plommonmarmelad och så en jättegod röra med bland annat sesamfrön och honung. Den lägger jag också på mackan. Lite melon och brie på det så kan jag brodera hela förmiddagen!

I morse var det morgonsamling för alla som går sommarkurser, med visning av trädgården. Trädgårdselevernas läsår sträcker sig från februari till och med november. De odlar massor av grönsaker, blommor, fruktträd och rosor. Myskankor vaggar omkring och äter skadedjur. All odling är ekologisk, och en del av det äter vi vid måltiderna. Fint att se och intressant att höra.

Så var det dags att kavla upp ärmarna och ge sig i kast med nya stygn. Idag fick vi en stor flerdelad uppgift. Vi skulle måla ett tygstycke med textilfärg. Dela upp det i fyra bitar, och i varje del skulle vi brodera stygn som skulle uttrycka glädje, blyghet, kaos respektive ilska. I mitten skulle vi göra tre olika saker: en tredimensionell sak med fyllning av vadd, en bit som vi målade med textilkrita och värmde med strykjärn samt broderade på, och så slutligen en bit med pyttepyttesmå bitar garn som skulle sys fast med massor av stygn.

Här är mitt broderi! Det glada är överst i vänstra hörnet. Det får ta mycket plats, glädje är väldig viktigt förstås. Något man kanske tar för givet att man har i sitt liv, men ibland är den svårare att se. Blygheten är överst till höger. Små ljusblå kedjestygn som ligger mellan glädjen och ilskan. Jag är inte alls lika blyg som förr då jag kunde vara väldigt frustrerad över att jag inte vågade ta plats och visa vem jag var egentligen. Kaos är nere till vänster och jag broderade helt enkelt ett mischmasch av stygn huller om buller, och ett halvt stygn som hänger i luften. Det talar väl för sig själv, där vill man inte vara! Ilskan blev stora svarta knutar. Den har för stor plats men den tunnas ut mot kanterna och ger hopp om att kunna släppa den ilska som tynger för mycket, som drar ner och hindrar mig. Att acceptera ilskan och låta den finnas utan att den dominerar. Jag ÄR arg. Arg på många saker. Att inte i tid ha fått det stöd och den hjälp som finns. Framför allt det. Jag kan vara arg och känner framför allt en väldig sorg över att livet inte blev som jag hade tänkt. Men jag tycker att sorgen är mer hanterlig och inte allestädes närvarande längre.