Jag lyssnade på radions P1 på väg till jobbet en morgon, som vanligt. Tankar för dagen denna morgon handlade om flyktingars situation, och att det måste finnas en hållbarhet i tryggheten. Det räcker inte med en oviss trygghet för stunden. Att inte veta NÄR och för den delen VAD som kommer att hända med dem. Utan några som helst jämförelser mellan flyktingarnas livssituation och min kände jag att det gick rätt in i mig. Det är precis det det handlar om, en hållbar trygghet. Att känna att man har kontroll över sitt liv. Att inte vara rädd för något som kan hända. Och nu menar jag inte en slags allmän oro för de nära och kära, sin ekonomi eller världsfreden. Det jag menar är den känsla av trygghet som varje människa behöver för att leva ett bra liv. Efter det mest basala såsom mat, vatten, sömn, och tak över huvudet, kommer trygghet i den behovstrappa som psykologen Abraham Maslow tog fram på 1940-talet. Trygghet är grundläggande. Om trygghet saknas blir man sjuk till slut. Säger jag. För mig har det inneburit utmattningssyndrom, högt blodtryck, ångest och spänningar i nacke och axlar med spänningshuvudvärk och domningar som följd.
Jag skriver ”utan några som helst jämförelser mellan flyktingarnas livssituation och min” men faktum är att det finns amerikansk forskning som visar på att personer i liknande situation som min uppvisar samma stressnivå som soldater i krig! En psykolog jag pratat med har bekräftat det också. Kroppen vet inte om den är hotad till livet eller om det är en upplevd känsla av att hela tillvaron är hotad. Den reagerar med stark stress.
Jag tog ut två semesterdagar i samband med den gångna helgen. Ett tag funderade jag på att strunta i det och jobba istället. Jag kunde inte njuta av dem som jag tänkt. Men det blev ganska bra dagar ändå. Jag har gjort linoleumtryck och nålfiltat små bilder som jag broderat på. Jag är förvånad över att resultatet blev så bra, och det känns roligt. Min man och jag åkte på en utflykt till Steninge slott och åt en underbar lunch där. Och så har jag fixat en del hemma, oljat in träbänkarna i köket och tvättstugan till exempel. Allt för att inte grotta ner mig för mycket i det vakuum vi befinner oss i.
Idag ringde min frisör och undrade var jag var. Jag hade missat att jag hade en klipptid, lätt hänt på en semesterdag. Jag sa att jag kunde skynda dit på cykeln, men att skynda var inte bra för mig. Ångesten och tröttheten sköljde över mig, men min man såg och skjutsade mig dit. Under hela frisörsbesöket fick jag anstränga mig att inte springa därifrån. Jag hade stark ångest och benen började rycka. Men det blev bara en kort putsning av håret eftersom jag kom för sent, och det var skönt. Jag promenerade hem på gångvägen genom skogen, och lugnande ner mig. Så lite det behövs för att rubba alla cirklar. Cirklar som inte ligger så stadigt från början.
Nu tror jag det behövs lite fina sommarblommor.
