Idag hamnade jag i en situation jag försöker undvika att försätta mig i. Men utan att jag märkte det gled jag snabbt in i ett gammalt beteende med tillhörande stress och utmattningssymptom: tung i benen, svårt att tänka, grund andning och overklighetskänsla. ”Andas” sa min dotter som genast märkte min reaktion. Jag skyndade hem utan att slutföra mina ärenden. La mig i sängen och undrade vad som hände. Varför hamnade jag här? Jag ska säga NEJ från början! Jag är i alla fall glad att jag hade sinnesnärvaro att åka direkt hem och inte göra alla ärenden jag tänkt.

Så svårt det är med gamla mönster och beteenden! Jag måste komma ihåg att stanna upp och andas när sånt här händer. Analysera vad som triggat igång mina reaktioner. Titta på det lite utifrån, så gott jag kan.

En fin sak hände också: sonen kom in till mig där jag låg i sovrummet med en kopp kaffe! Han kanske också såg att jag behövde lite omtänksamhet.