Idag var det vernissage på Klappsalongen på Väsby konsthall! Jag trodde inte jag skulle orka men så tänkte jag om. Det är klart jag måste gå på min första vernissage, min och etthundratjugotre andras vernissage! Det var ganska många besökare och det bjöds på varm saft och karameller. Kul!
Jag köpte en stomme till krans på Syfestivalen och har nålfiltat en adventskrans att ha på ytterdörren! Jag tovade ihop små bollar mellan handflatorna, med en gnutta såpa och en ulltuss. Sydde fast dem som små bär eller nåt. Ullen köpte jag också där, det är ull från en gård på Öland. Kanske det skulle sitta en liten tomte i den och dingla med benen, eller inte.
Min pappa skickade en bra artikel från Östersunds-Posten till mig. Den handlar om utmattningssyndrom och det är neuropsykologen Agneta Sandström som intervjuas. Hon har forskat om vad som händer i hjärnan vid utmattningssyndrom. Hennes avhandling handlar om direkta och mätbara hjärnskador. Synen på sjukdomen har delvis förändrats efter hennes studie men det är fortfarande lång väg kvar för att få arbetsgivare att ta sitt ansvar och få en förståelse i vården och hos Försäkringskassan.
”Då får man gå på utbildningsdagar och höra att man ska välja glädjen i livet. När det i själva verket handlar om strukturella problem. Man kan inte lägga allt ansvar på individen. Det finns faktiskt en gräns för vad folk orkar med.”
Studien visar att det är ökade krav på jobbet samt minskade möjligheter att påverka arbetet som ligger bakom sjukskrivningarna. Jag är ju inte sjuk på grund av arbetet men det är i grunden samma problematik bakom min sjukdom – omättliga krav, förutsägbarhet och små möjligheter att påverka situationen.
Agneta Sandström menar att det ofta handlar om brist på återhämtning snarare än att vi gör för mycket. Kanske kan man prata om återhämtningsbrist istället för utmattningssyndrom!
Igår morse lyssnade jag på en kollega som föreläste på en konferens. Sedan vacklade jag till min syster och svågers lägenhet dit jag hade nyckel. Jag skulle träffa en grupp miljöpartipolitiker från landstinget på kvällen för att berätta om läsfrämjande, och behövde vila innan. Och det gjorde jag. Större delen av eftermiddagen sov eller slumrade jag i deras soffa.
Jag kom hem vid 21-tiden igår kväll och somnade ovaggad. I morse vaknade jag tidigt och gick upp en stund tills sömnen pockade på och jag somnade om till strax före kl 10! Det är mycket ovanligt för mig, och nu när jag sitter här i soffan och skriver känner jag mig fortfarande sömnig. Jag behöver uppenbarligen sova. Sömn är ju ett fantastiskt läkemedel!
Jag har tidigare nämnt Niklas Nygren blogg En psykiaters funderingar och kan varmt rekommendera läsning om du vill veta mer om utmattningssyndrom från en yrkesperson tillika drabbad.
Han skriver om vad som händer i hjärnan vid utmattningssyndrom, om skam, om oron för barnen och om fenomenet ur ett samhällsperspektiv. Läs gärna!
Oj så skönt, ikväll när jag kollade på Försäkringskassans hemsida så ser jag att läkarintyget godkänts och att jag är fortsatt sjukskriven på halvtid till 15 januari! Nu kan jag slappna av lite.
Men jag inser nu hur mycket jobbresan till Danmark tagit på mina krafter. Jag är trött, så trött. Jag ska stanna hemma resten av veckan. Nu gäller det att dra i nödbromsen så det inte blir som förra hösten då jag körde slut på mig igen och blev sjukskriven på heltid i flera månader.
Idag tog jag nästan slut. Jag var så rörig i skallen att jag fick anstränga mig ordentligt för att plocka ihop mina saker och stappla hemåt, mitt i ett möte. Det var inte helt oväntat. Jag hade bestämt mig för att min arbetsdag enbart skulle bestå av det här mötet, men även det var för mycket. Det hade jag kunnat räkna ut, med resan till Danmark i förra veckan och så broderikursen på det. Även om kursen var avslappnad och trevlig så var det en ansträngning och dessutom en lång resväg.
På hemvägen idag mejlade jag ABF att jag inte kommer på kursen i screentryck och broderi nästa helg. När jag anmälde mig till kurserna insåg jag inte hur tätt de låg, och jobbresan till Danmark var heller inte inbokad. Nu känner jag mig glad att jag så lätt kunde fatta beslutet att avstå. Det ska bli underbart med en helg utan något inbokat!
Jag var väldigt spänd i kroppen och hade spänningshuvudvärk hela eftermiddagen och kvällen. Så kom jag på att testa spikmattan och det gjorde susen! Jag känner mig mycket mer avslappnad efter 20 minuter på den. Nu sitter jag i vår massagestol också, för säkerhets skull. I morgon ska jag jobba hemma för att spara på batterierna.
Den här ripsduken vävde jag för ca 30 år sedan när jag gick på vävkurs.
Stressforskaren Peter Währborg skriver i Göteborgs Posten:
”På samma sätt som rent vatten och god hygien än gång räddade människor från undergång i infektioner är det med den moderna ohälsan. Det går inte att bota smittkoppor med kosmetika lika lite som det går att bota utmattningssyndrom med att förbjuda utmattning och rätten till sjukskrivning när man inte längre kan arbeta.”
Word.
Att fånga dagen och leva i nuet uppmanas vi från olika håll, det finns till och med tryckt på disktrasor och kökshanddukar (vilket kanske inte riktigt är det sammanhang man förknippar med en fin stund att fånga!).
Vi har en bild på frysen som fångar känslan jag har för detta:
Jag läste en artikel om en familj där sonen drabbats av en dödlig sjukdom och skulle dö inom en snar framtid.
Samtidigt förstår jag ju till viss del vad det handlar om. Att kunna njuta av den stund man har just nu, stanna upp och se sig omkring, inte bara jaga efter någonting som ska komma sen, hitta ett inre lugn och inte gräma sig över det förflutna.
För mig är det oron inför framtiden som är värst, den omedelbart förestående och den på sikt. Det gäller både mig själv – hur/om jag ska bli frisk – och en familjemedlem. Där är det tilliten jag ständigt arbetar på. Att inte ta ut eländet i förskott utan se att det funkar någorlunda nu, och att det förmodligen kommer att ordna sig även framöver. Det kan man ju kalla att leva i nuet.
Det som kan vara väldigt provocerande är de tidningsreportage om människor som lärt sig leva i nuet efter en jobbig tid i livet, och som nu poserar i sitt vackra hem och i sin charmiga trädgård där de funnit lugn. De flesta av oss lever inte så. Kan inte kosta på oss att trappa ner, säga upp oss, starta eget, köpa hus på landet eller börja föreläsa. Många många med utmattningsproblematik är underbetalad personal i den så kallade välfärdssektorn med mycket litet svängrum i livet. Försäkringskassans hotfulla Laget Sverige och nya direktiv om hårdare granskning av läkarintyg innebär också indragen sjukpenning tills nytt läkarintyg presenteras. Många har inte den ekonomiska marginalen att ta till sparade pengar innan FK betalar.
Mitt senaste läkarintyg inkom till FK den 4 november enligt deras hemsida. Nu har det gått tio dagar och jag har ännu inte fått besked om huruvida de godkänner intyget eller inte. Att det går lite tid innan jag får pengarna är inget problem för mig, jag har en man som arbetar och jag har sparade pengar att ta av så länge. Men ovissheten! Ska de kräva in nytt intyg igen? Kommer de att kräva att jag börjar söka annat jobb istället, ”prövas mot hela arbetsmarknaden” som FK säger? Trots att min läkare, överläkare och verksamhetschef på min vårdcentral, skriver att det inte skulle fungera i mitt fall? Ovissheten.
Kursen i tyllbroderi var väldigt trevlig och lärorik, och kursledaren Asta Levinson-Persson inspirerande som vanligt. Fem timmar går oerhört fort men ett färdigt broderi hann jag med i alla fall.
Vi fick först skissa på papper. Helst en bild i ett streck, utan att lyfta pennan 
från pappret. Det blir enklare att brodera då, och jag är väldigt förtjust i sådana teckningar. Jag hade ingen aning om att jag kunde göra en som jag skulle bli nöjd med, men det kunde jag!
Därefter la vi ett lager tyll över bilden och broderade längs med linjen. Det låter lättare än det var, men vi satte en styv genomskinlig plastskiva mellan papper och tyg och satte ihop allt med gem. Då gick det ganska bra i alla fall.
När konturen var sydd tog jag tyll av en annan färg och klippte till former och la under den ljusgröna tullen. Jag la alltihop på ett gammalt lintyg och sydde ihop alla lager med pärlor. Nu ska den bara monteras. Jag är riktigt nöjd!
