Året börjar lida mot sitt slut. Det år jag utropade till mitt. Jag tyckte att det var dags för mig att efter lång tid av främst psykisk ohälsa må bra, att ta plats och att tänka på mig. Jag hyste en försiktig optimism om att jag var på väg åt rätt håll. Att jag lärt mig mycket på vägen som skulle hjälpa mig att leva hållbart. Men också att min familjs omständigheter skulle utvecklas på ett bra sätt, som är mer eller mindre nödvändiga för mitt tillfrisknande. (Jag upprepar att jag enbart lämnar ut mig själv här, därav de kryptiska formuleringarna.) Nu blev det inte som vi hade tänkt. Jag ska inte säga att vi är tillbaka på ruta ett, men för mig blev det ett stort bakslag och möjligheten till återhämtning har reducerats betydligt. Oron inför framtiden gnager också, och jag känner att jag borde vara på topp för att kunna vara med och ta itu med situationen. Som vanligt ska en vara som starkast när en är som svagast!

Rent fysiskt har det inneburit att spänningarna i axlar och nacke kommit tillbaka, med spänningshuvudvärk, tinnitus och värk. RLS/WED har också blivit sämre på sista tiden, men å andra sidan fick jag väldigt bra hjälp av patientföreningen för sjukdomen tidigare under året, så summa summarum har det blivit bättre.

Året inleddes med sjukskrivning på heltid, men jag började hälsa på på jobbet redan under slutet av januari, och började jobba 25 % från februari. Sedan april jobbar jag halvtid. Det tror jag att jag kommer att göra under lång tid. Det är på gränsen att det funkar och en del dagar går det knappt. Jag tänker ibland på om det är bra att vara så nära gränsen för sin förmåga och kraft?

Sara Lidman-tunneln i Umeå med bra devis!

Det fantastiskt positiva och en stor del i mitt tillfrisknande är allt kreativt jag ägnat mig åt: broderi, smyckestillverkning, nålfiltning, linoleumtryck, fotografering och inte minst den här bloggen! Här har jag kunnat formulera för mig själv om hur jag mår och mina tankar om tillfrisknandet. Skrivandet, i synnerhet för andras ögon, har tvingat mig att tänka till och det har gett mig så enormt mycket! Dessutom har jag haft en plats att visa upp broderier, smycken och annat, och på så sätt fått uppskattning som betyder massor.

Året har således innehållit både sådant som påverkat mig i positiv riktning, och sådant som satt krokben för mig. Det blev kanske inte riktigt mitt år som jag tänkte, och den hoppfulla andan i vilken jag utropade året som mitt finns inte riktigt nu. 2017 känns mer osäkert.

Jag ska fundera på några löften eller föresatser att ta med mig in i det nya året, sådant som får mig att må bra. Jag återkommer med dem.