Igår var jag på jobbet på förmiddagen. Jag och min kollega hade möte om vårt gemensamma projekt och om hur vi ska lägga upp arbetet under våren så det blir hållbart. Vi kommer att få flera nya kollegor och en ny chef inom kort, vilket vi ser fram emot men inser också att det kommer att ta mycket tid.

Jag kände mig trött och trög i huvudet under mötet, och blev frustrerad över att jag inte var mig själv. Eller rättare sagt, att jag inte var den jag ville vara – pigg och smart. På väg från jobbet kände jag mig ledsen och orolig. Jag trodde att jag var piggare än så här. Jag känner mig vilsen – hur ska jag veta hur jag ska göra? Kroppen säger att jag ska vila, och den brukar ha rätt. Men jag vill verkligen undvika att bli sjukskriven på mer än 50 % igen.

Jag försöker ta reda på hur det ska kännas: är det ok att jag mer eller mindre varje dag känner mig på gränsen till vad jag orkar? Att jag ibland måste ligga i vilrummet innan jag kan åka hem, och att resten av dagen tillbringas i soffan?

Jag tänker långsiktigt – kan det skada tillfrisknandet att jag pressar mig, eller är det ok eller rent av bra?

Jag hade en tid hos psykolog Siri före jul, men hon blev sjuk och skulle höra av sig senare. Det är nog hon som kan svara på mina frågor bäst. Jag hoppas få träffa henne snart.

I morgon är det nyårsafton och vi ska fira med våra goda vänner som vanligt. Jag var lite tveksam först, men kom på att de är så nära vänner att jag kan gå och lägga mig att vila eller rent av att sova när de är här. Vi har knytkalas så allt ligger inte på mig, och jag har planerat mat som går att göra i ordning i förväg. Strategisk nyårsafton!

Nu lägger vi skit-året 2016 bakom oss, och hälsar 2017 välkommen med en sträng förmaning om att rätta till allt!

Gott nytt år!