Jag försökte ta en promenad med min jullovslediga dotter idag, men jag orkade inte. Hela kroppen sa ifrån. Jag har sovit en del, och legat i soffan tillsammans med katterna,
Det är ju inte som att detta är mitt första bakslag. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag får acceptera att jag inte orkar. Ska det vara så här jämt? Snart är det två år sedan jag arbetade heltid senast, och det var inte mer än några få månader då heller.
Det blir ett kort inlägg idag, hjärnan är inte riktigt med.
Åh, Pia hoppas bakslaget blir kortvarigt. ❤️ Kände mig på väg uppåt före jul men så, pang, så var jag sjukskriven och musklerna krampade.