Det gick lite snett idag och nu ska jag försöka att skriva mig till bra och hjälpsamma tankar så jag kan släppa det och må bättre. De senaste 2-3 dagarna har jag verkligen mått betydligt bättre än innan. Det har känts väldigt skönt förstås, som att jag är på gång att må lika bra som tidigare i höstas.

Idag bestämde jag mig för att ta itu med en hög med papper som låg i verkstan och tog plats på skrivbordet. Högen kom från matbordet och jag minns att jag tänkte att jag kan ta hand om den när jag sitter och lyssnar på nån trevlig pod. Vad jag glömde så snart jag la den i verkstan, var att det var en del saker som behövde åtgärdas, inte bara sorteras in i pärmar eller kollas upp en-annan-gång. Jag har dessutom vare sig haft lust eller ork att sitta i verkstan, och de stunder jag gjort det har jag inte klarat av att lyssna samtidigt.

Det jag hittade i högen var bland annat fullmakt till vårt nya försäkringsbolag att säga upp avtalet med vårt gamla, samt anmälan om autogirobetalning till dem. Min sorteringsiver kom helt av sig och jag gick och la mig under en filt. Jag tror att det som tog mest var att detta misstag var ett symptom på hur jag mådde, att hjärnan inte fungerade ordentligt.

Vi ska köpa ny bil och skulle åka till några bilfirmor här i Väsby på eftermiddagen. Bara ta en första titt så vi får en bild av vilken typ av bil vi behöver. Vi hann inte så långt förrän jag kände att jag måste hem, nu. Jag kröp ner i soffan igen och kände mig eländig. Så svårt det var att tänka de hjälpsamma tankarna! Jag förstod ju att det inte var ett bakslag, utan bara en dålig dag. Att jag skulle vara tillbaka på banan i morgon igen. Men ändå. Att det är så lite som tippar mig!

Nu ska jag försöka komma på bra tankar: det där med försäkringen – det värsta som kan hända är att vi får betala dubbelt någon månad eller två, det överlever vi. Och framför allt: att detta överhuvudtaget hände hängde ihop med att jag, faktiskt, var i en tillfällig svacka. Jag är på bättringsvägen nu! Jag mår mycket bättre än veckorna kring jul, som var ett svart hål så här i efterhand. Nu känns mycket väldigt positivt. Min man sa igår kväll, när vi var på väg hem från en väldigt trevlig kväll med goda vänner, att jag ju orkade sitta med och prata hela kvällen!