Idag är jag helt ledig. Det enda som stod på dagordningen var att hämta en väns två hundar, som jag är hundvakt åt under eftermiddagen. Det är så märkligt att det lilla gör att jag känner mig uppbokad och lite stressad! Igår pratade jag med en annan vän på telefon. Vi hade pratat om att ses i helgen men hon ville inte boka in något. Det var viktigt för henne att känna att kalendern för helgen var helt tom, men att det är mycket möjligt att hon kommer att vilja ses och då hör hon av sig. Jag förstår detta resonemang precis! Bara tanken på att det finns saker inbokade, även om de är roliga och efterlängtade, kan stressa upp mig ibland. Jag vet att jag skrev om det förut en gång, om hur jag kan känna mig jagad av att tänka att det kanske står något i kalendern. Eftersom minnet är teflonartat måste jag kolla kalendern flera gånger för att kunna slappna av.

Jag är ganska spänd idag, tinnitusen är på hög volym och jag tar många djupa andetag för att lugna ner systemet. Varför är jag spänd och trött idag? Jag tror att det är en liten liten svacka av dåligt självförtroende inför jobbet, och en liten rädsla att inte klara det den här gången heller. Det första eftersom jag varit frånvarande så mycket, och känner att jag missat mycket och inte orkar hänga med. Det andra är väl en ganska naturlig oro eftersom det gått väldigt upp och ned de senaste åren. Det är snart två år sedan jag arbetade heltid senast.

Ok, då måste jag vända tankespiralen uppåt då. Vad gäller självförtroendet på jobbet så får jag dels inse att det inte är något att göra åt att jag inte kunnat hänga med i allt som skrivits och gjorts när jag varit sjukskriven. Men å andra sidan har jag en gedigen erfarenhet av mitt område som räcker ganska långt, något att luta mig på. Jag minns mycket väl känslan jag hade för ungefär två år sedan. En känsla av att jag är faktiskt riktigt bra på det här jobbet! Den känslan ska jag ta med mig nu!

Och så oron för hur det ska gå, om det blir ännu en i raden av perioder då jag jobbar men blir sämre efter några månader. För ett år sedan tänkte jag att mina nya insikter om hur jag ständigt är i beredskap och att träna på tillit skulle ge mig bra förutsättningar för att det skulle fungera. Nu är det faktiskt saker som hänt som talar för att det är bättre förutsättningar: det finns inte alls samma osäkerhet om tillvaron, och jag har ytterligare insikter och verktyg. Jag måste tro att det ska gå!

Jag minns inte hur det känns att vara pigg och åtminstone någorlunda stark i kroppen. Ibland när jag ser uppenbart energiska personer förstår jag inte hur de kan.

Nu känns det lite bättre sedan jag benat upp tankarna, det är dags för en tupplur!

”Fåglar som är sorgsna odlar skägg” Cornelis Wreesvijk