Jag har skrivit tidigare om att jag har en påminnelse i min telefon som plingar kl 16 varje fredag. Det är en signal om att jag ska stämma av hur veckan gått.  Hur mår jag och hur har jag mått under veckan? Har jag följt mina regler om att backa vid behov och kunna säga nej både till mig själv och andra? Är det något jag behöver ändra?

Två fredagar på kort tid har jag fått lov att stanna hemma eftersom kroppen skrikit NEJ! Båda gångerna har jag under veckan varit på olika arrangemang utanför kontoret, och även om jag de flesta gånger enbart skulle lyssna på föreläsningar så är det tröttande. Mängder av intryck, människor att interagera med och koncentrationen att lyssna. Jag pratade med min chef och vi var överens om att dra ner på dessa aktiviteter. Prioritera bort de arrangemang jag minst behöver gå på alltså. Det är ju så himla svårt! Det handlar om mitt älskade arbete och just detta med att delta i föreläsningar eller möten gör ju att jag får viktig inspiration och kunskap.

Jag är så hjärtinnerligen trött på att tänka att jag måste ta det lugnt nu så att jag blir frisk, och därefter kunna göra allt jag inte orkar nu. När blir det?? Kommer den tiden inom överskådlig tid??

Jag tycker ändå att jag är ganska bra på att backa och säga nej, men jag behöver ofta hjälp med det. Jag känner en oändligt tacksamhet mot människor i min närhet som stillsamt ifrågasätter mig. Ska du verkligen göra det där? Är det du som ska göra det där?

Senast var det när min syster och jag planerade en liten födelsedagsmiddag för vår mamma som fyllde 75 år i onsdags. Middagen skulle äga rum hemma hos oss idag och vi skulle förstås hjälpas åt. Min syster tog på sig det mesta, och sa om och om igen att jag skulle kunna vila hela lördagen om det skulle behövas. Nu blev jag sjuk igår kväll (jag har till och med feber som jag inte haft på många år!) så vi skjuter middagen framåt i tiden. Men tack vare hennes försäkringar om att hon hade koll och kunde fixa allt själv, kunde jag slappna av.

Jag skrev tidigare att jag har svårt att ta vara på det positiva som psykolog Siri rådde mig till. Att se det som fungerar nu snarare än det som var kaos tidigare. Jag skrev också att jag skulle skriva ner de positiva sakerna och läsa listan regelbundet – kanske det kan vara en hjälp. Listan blev lång och inbegriper både viktiga personer i min närhet, familj och vänner, jobbet, verkstan och min nyupptäckta kreativitet, yogan och katterna.

Det svåra som jag ältar just nu är just det faktum att det står stilla, jag blir inte bättre och känner mig inte ens stabil. Minsta lilla så faller jag. Men det är väl en sådan tanke jag ska försöka släppa till förmån för tanken att jag faktiskt jobbar 50 %.