I tisdags jobbade jag lite för länge, jag trodde det skulle gå bra men jag hade fel. Jag var oerhört trött på kvällen men kände mig ok på onsdag morgon. Åkte till jobbet och hade möte som gick fint, men när jag satte mig ner att dricka kaffe med mina kollegor efter mötet så orkade jag nästan inte vara med i samtalet.
Jag hade bokat in massage innan jag skulle åka hem. Vi har haft det som en friskvårdsförmån på jobbet, men det tas bort sista augusti så det gäller att passa på. Det var en för mig ny massör och jag bad henne att ta det lite varligt med mig. När mina 25 minuter var slut sa hon att mina muskler i nacke och axlar är så spända att de nära nog är i kramptillstånd. Hon gav mig några stretchövningar att köra varje dag. Jag fick nu en förklaring till varför jag på sistone återigen vaknar med domnade händer och fingrar!
Jag tog mig hem och la mig i sängen med en känsla av att vara in i märgen trött både fysiskt och psykiskt. Det känns visserligen skönt att lägga sig i det läget, men samtidigt djupt otillfredsställande eftersom det finns ingenting som hjälper mot denna utmattning. Jag sov lite av och till, men tvingade mig upp efter ett par timmar. Jag bestämde mig för att inte åka till jobbet dagen därpå (idag) utan försöka jobba hemma eller, om det inte skulle fungera, sjukskriva mig. Ett klokt beslut och jag bestämde idag att jag inte heller ska åka till jobbet i morgon. Jag behöver några dagar med lugn och ro nu.
De spända musklerna är egentligen ingen överraskning. Jag har den senaste tiden känt att jag är mer spänd rent allmänt. Däremot har jag inte haft samma smärta i nacke och axlar som jag hade i vintras då jag fick hjälp av akupunktur.
Jag får en allt starkare känsla av att jag måste göra något radikalt, men vet inte vad. Nu när skolan börjar och alla semestrar är slut får jag mer egentid på eftermiddagarna, men jag tror inte att det räcker. Men vad göra?
Min pappa fyllde 80 år i tisdags och den här växtfärgade bilden med en siluett av lupinblad fick han av mig.