Jag känner oftast lite dubbelt för helgerna. Dels är det skönt att vara ledig och fint att träffa familjen. Men det drar väldigt mycket energi av mig att alla är hemma. Även utan konflikter är det arbetsamt med alla ljud och alla saker som händer.

En lyckostund som jag gömmer i hjärtat var strax innan vi skulle äta middag i fredags kväll. Alla var på glatt humör och skojtjafsade med varandra. Det var som ett utsnitt i tiden av normalitet och värme – en stund att leva på ett tag.

I lördags åkte min man och jag iväg på svamputflykt. Det var en riktigt skön dag och skogen var lätt att gå i. Vi hittade en stor och fin Karl Johan och ett par andra fina soppar, men höll hela tiden utkik efter trattkantareller. Som vanligt så gällde det att hitta de första. Sen får man BLICKEN och ser massor! Till slut kände jag mig trött och ville hem, så vi fick bestämma oss för att inte titta på marken längre utan gå tillbaka med blicken högt – annars skulle vi inte kunna sluta! Det är en sån rikedom att ha en korg fylld med svamp!

Det gjorde mig gott att gå i skogen, som vanligt. Jag brukar ta en kortare tur i de små skogar vi har i vårt område. Den ena heter Fylgiaskogen – visst är det vackert och lite hemlighetsfullt!

Idag var jag mycket piggare än vanligt och satte igång att gallra bland våra böcker. Hela tiden medveten om risken att jag tar ut mig för mycket när jag är pigg. Men jag tror det gått bra, jag känner mig helt ok ikväll. Sammanfattningsvis en ovanligt pigg Pia och ovanligt mycket intryck. Det känns bra som omväxling.