Denna tredje dag gick Yvonne runt till var och en för ett kortare samtal om våra arbeten, vad vi undrade över och om vi fastnat någonstans. Det var kursens viktigaste ögonblick för mig, åtminstone hittills! Jag visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare med de bitar jag tovat, och tvivlade på min förmåga. Flera andra på kursen gjorde så fina saker, i synnerhet en som också gått kursen tidigare. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle fortsätta att tova den bit jag hade, eller om jag skulle klippa isär och sätta ihop på nytt, eller var det kanske rentav dags att brodera några stygn?
Men Yvonne kunde handleda mig till egna bra beslut om vart och en av mina bitar! Så välsignat att ha en sådan lärare!
På eftermiddagen höll hon ett föredrag för oss om hennes egen historia med filtning, som började med en lång resa i Sibirien. Mycket intressant, hon är en mycket god berättare.
I morgon ska alla vi som går kurs på Sätergläntan denna vecka gå runt i varandras kurslokaler och se vad alla gjort. Det innebar att vi fick lite extra energi och körde lite hårdare än vanligt tror jag. Kursen slutar egentligen klockan 16 men de flesta av oss stannade tills det var middag och fortsatte ett tag efter maten också! Jag tog med några bitar och en del garn till mitt lilla härbre, så får jag se om jag jobbar lite mer här – ikväll eller i morgon bitti.
Här är några av de saker jag gjort. Ingenting är helt klart men det börjar närma sig tror jag.
Först de röda husen som min vän A fotograferat:
Här är två bilder som hör ihop, och jag måste säga att det är lustigt hur jag till slut hamnar i samma färgskala som jag brukar!
Dom är jag riktigt nöjd med!
Här är en som inte är klar, men som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med ännu (kanske inget):
När jag ser den så här på bild så liknar den verkligen de nålfiltade bilder jag brukar göra!
Jag har ju förresten glömt att visa min jättenyckel till härbret! Detta åbäke kånkar jag omkring med här, men mina grannar har en ännu större!
Ikväll kom det en regnskur, men ingen lång tyvärr. Luften blev i alla fall betydligt svalare och det är underbart. Något annat som är underbart är att jag inte sett till en enda mygga! Jag har båda fönstren och dörren öppen just nu för att släppa in den svala luften men inga flygfän kommer in.
Idag var en oerhört rolig dag då vi också började känna att vi känner varandra lite mer. Det var så jag tänkte i alla fall. Ni vet, när man börjar skämta med varandra och tramsa lite mer. Det är en jättefin grupp kvinnor och även om jag vill åka hem på fredag så känns det också lite synd att kursen bara är en vecka.