Jag har bestämt mig och igår meddelade jag de andra volontärerna på Språk- och slöjdkaféet att jag inte orkar längre. Det har jag känt de senaste veckorna, men haft svårt att fatta beslutet. Det har känts som att jag överger dem och de gäster vi har. Men det som avgjorde saken var att dottern – för vilken gång i ordningen! – blev arg och ledsen på mig häromkvällen. Hon sa att jag måste fatta att jag inte orkar och att jag prioriterar helt fel. Och hon har rätt.

Några av de andra ska driva kaféet vidare i några veckor i alla fall. Det känns jättebra! Och jag är påtagligt lättad över att det är slut för min del nu. Lite sorgsen men framför allt lättad.

Jag har kommit en bit på väg på min Litskudde, det känns fantastiskt kul! Jag valde blått bottentyg eftersom kuddarna i Jämtland ofta var blå. Kanhända resttyger från karolinernas uniformer runt sekelskiftet 1700?

Det blir stora stiliserade tulpaner i mitten, maffigt röda!