månadsarkiv: maj 2024

Testar tens

Publicerat av
2

Jag har fått tens-apparaten av fysio-J och testat den i drygt en vecka. Tanken är att den ska ”slå ut” symptomen av restless legs i kroppen, men hittills har den mest förvärrat dem. Den fungerar så att jag sätter på självhäftande plattor mot kroppen, och sätter igång en mackapär som drar igång små elstötar genom plattorna och in i min kropp. Jag kan själv reglera hur starka elstötarna ska vara. Det finns fyra plattor, och jag kan sätta dem antingen alla på ett ställe, eller två och två på exempelvis varsitt ben.

Jag har haft mest besvär i fötter och tår på sistone, och där är det riktigt obehagligt att sätta dem. Min psykolog tipsade om att sätta dem på ett helt annat ställe, där det känns bra att ha dem. Stötarna kan hjälpa ändå. Hon har haft två-tre patienter med RLS som hjälpts av tens. Jag fortsätter att testa. (För den som undrar kan jag säga att det är helt ofarligt, det enda som kan hända är att det gör ont om man drar på för mycket.)

Jag känner mig så oerhört tacksam över all hjälp jag fått som knappt kostar någonting! Basal kroppskännedom, mindfullnessdansen och de enskilda besöken hos fysioterapeuten går på högkostnadsskyddet, vilket innebär att de kostar 1000 kronor tillsammans med de läkarbesök jag gör. Till detta kostar tens-apparaten 100 kronor i månaden i sex månader — därefter ingenting! Tack alla som betalar landstingsskatt!

Min nya verkstad!

Publicerat av
2

Jag tog det lugnt i förra veckan med insikten, eller numera snarare instinkten, att lyssna på kroppen som var så tydlig i sitt budskap. Men jag flyttade i all stillhet in materialen och verktygen i min nya verkstad, en bit i taget. Insåg att den såg färglös ut med de grå väggarna och mestadels svarta och grå lådor.

Jag hade redan tidigare tänkt att jag skulle sätta upp vackra tyger på väggarna. Jag har så många, stora och små, och vill gärna kunna se dem bättre än när de ligger i sitt skåp. Tanken jag hade var att sätta upp en tvättlina som de kunde hänga ifrån, och enkelt bytas mot ett annat tyg. Men det slutade med att jag helt rått satte upp dem med häftstift. Även några egna alster, samt en favoritbild som sonen gjorde när han var riktigt liten sattes upp där det fanns plats. Det blev härligt och helt utan noggrann planering. Målet var att det skulle bli ett varmt och inspirerande rum.

Jag köpte magnetfärg för en tid sedan och målade nu rutor på väggen vid de tre skrivborden. De blir mina anslagstavlor med plats för anteckningar men också som moodboard. Sonen har fortfarande grejer kvar i ett hörn av rummet, och jag saknar en stol till ena skrivbordet. Annars är det klart att visas!

Symaskinsbordet

Här syns alla tre arbetsborden. Det för silversmide är längst bort.
Hur fick jag plats för allt detta material tidigare?

Nu kom reaktionen

Publicerat av
Svara

När jag träffade psykolog-J efter helgen med barndomsvännerna i Östersund, sa hon att jag kanske skulle få en reaktion under veckan. Att jag kanske skulle bli trött. Den kom inte och jag — minnet är kort! — körde på med verkstan. Röjde de saker som sonen inte hämtat ännu, och satte ihop Ikea-möbler så det stod härliga till: tre skrivbord, två hurtsar och en lagerhylla i tre sektioner.

I måndags när jag satt och jobbade kom den. Jag kände hur hjärnan gick in i dimman, och när jag reste mig upp var kroppen tung och seg. Jag gick lååångsamt och sällan har kroppen varit så tydlig med sitt budskap: NU FÅR DU TA OCH LUGNA NER DIG! Visserligen är du betydligt friskare men så här kan du INTE köra på!

Först blev jag ledsen och orolig. En del av mig visste att det var en naturlig reaktion och att den skulle gå över. Ändå fanns tvivlet där, och det överskuggade den mer sansade tanken. Jag satt i den fåtölj jag tillbringat så mycken tid i, och min man låg i soffan och läste. Det var för stort avstånd. Jag la mig nära, höll hans hand, och kände mig trygg.

Barndomsvänner

Publicerat av
6

Min familj flyttade till Lit, två mil norr om Östersund, när jag var sex år. Jag bodde där tills jag var arton och flyttade till Stockholm. Mina föräldrar skiljde sig året efter min flytt, och bodde inte heller kvar i Lit. Därför känns den lilla orten vid Indalsälven som ett sagoland eller ett ställe i min fantasi, eftersom jag så sällan varit där under åren.

Förra helgen träffade jag nio av mina barndomsvänner för att fira att vi fyller 60 år i år. Vi höll till på ett hotell i Östersund där vi både hade spa och trerättersmiddag inbokad. Vi två som hade ordnat alltihop hade som en överraskning för de andra bjudit in vår lågstadielärare och vår mellanstadielärare, och det blev verkligen en fantastiskt upplevelse att träffa dem! Vi satt tillsammans allihop och berättade minnen för varandra.

Kyrkogården i Lit vid Indalsälven

Jag kom till Östersund dagen innan vi skulle träffas, och åkte direkt till Lit i en bil som jag hyrde. Där åkte jag runt med min gamla bästis som påminde om vem som bodde var. Såg det hus vi först hyrde lägenhet i, och huset som mina föräldrar byggde. Kyrkogården där flera vänners föräldrar är begravda. Förskolan som min mamma startade när vi flyttade dit, lågstadieskolan och ”Storskolan”. Så många minnen som väcktes!

Nästa morgon tog jag min lilla hyrbil och åkte till Brunflo, nästan två mil söder om Östersund, för att hälsa på en kvinna som för en del år sedan var pappas sambo i många år. En fin pratstund över en kopp kaffe, innan det var dags att åka tillbaka till stan (som vi sa!), lämna tillbaka bilen och träffa alla!

Lågstadieskolan med den kloka devisen

Jag hade planerat helgen perfekt så att jag hann med det jag ville. Vädret var också fantastiskt (men för varmt för min smak) och allt blev faktiskt ännu bättre än jag tänkt att det skulle bli. Och det bästa av allt: JAG ORKADE! Jag tog några pauser men det var ändå helt sensationellt hur bra det gick! På måndag morgon satt min psykolog och jag och jublade över min ork! Den här helgen bokades in före jul, och då var jag osäker på om jag ens skulle orka åka till Östersund.

Samtidigt som jag var där flyttade sonen, och i helgen kommer lagerhyllor och arbetsbord från Ikea. Min jättestora verkstad är på gång!

Nytt hopp!

Publicerat av
Svara

Psykolog-J frågade om jag testat tens mot restless legs. Jag har läst i en facebookgrupp att en del provat, men inte sett att det hjälpt så pass mycket att jag varit beredd att betala flera tusen för det. Tens består i att få små doser elektrisk ström via plattor som man sätter på huden. De verkar smärtlindrande framför allt, men psykolog-J har också sett att en del restless legs-patienter känt lindring. Enkelt uttryckt förvirrar detta hjärnan så att den inte skickar impulser av smärta eller det som gör känningarna av RLS. Det är alltså inte botande. Hon föreslog att jag skulle fråga fysio-J.

Ulliga backsipporna är här!

Sagt och gjort, jag hade ett enskilt möte inbokat med fysio-J i tisdags, och fick prova. Jag satt med två plattor på vardera smalben, och kände direkt att det var behagligt. Jag tror verkligen att det här kan hjälpa mig att få en bättre livskvalitet! Hon skulle beställa en apparat till mig som jag får hyra för hundra kronor i månaden i sex månader, därefter får jag behålla den så länge jag behöver! Sverige, va!

Som jag skrivit förut är det så viktigt att jag känner att det finns fler saker att ta till, att inte tappa hoppet om förbättringar eller åtminstone lindring. Tens gör kanske gör att jag slipper ändra medicineringen till narkotiska läkemedel, och det vore en stor vinst!