Nu är det dags, på måndag ska jag opereras. Det jag oroar mig för nu är att bli förkyld. Om jag skulle bli det flyttas operationen fram, i minst ett par månader! Inte nog med att jag vill göra den så snart som möjligt, jag vill inte gå igenom dessa svältveckor igen! Men nu kan jag inte göra mer än att hållla mig hemma och hålla tummarna.
Det har gått betydligt bättre att leva på kostersättning än jag kunde föreställa mig. Visst har jag varit lite hungrig emellanåt, men inte alls som jag trodde. Yrseln och mattheten i benen varade bara i två tre dagar. Jag har inte tänkt så mycket på mat, men jag har drömt desto mer! I den första drömmen var jag på en fin fest med den godaste maten jag ätit någonsin. Jag slängde allt överbord och åt, åt, åt! Tolkning, någon? 😁
Jag har kontakt på Messenger med en som ska opereras samma dag som jag. Det känns bra att ventilera frågor och funderingar med någon som är i samma fas. Hon erkände att hon tagit en tugga av familjens mat en dag, och det är givetvis helt oskyldigt och inget så påverkar någonting. Jag bestämde mig för att göra detsamma igår, men det gav faktiskt ingenting. Skapade inget sug efter riktig mat. Dagens höjdpunkt är den stora kopp med umamibuljong som jag tar på eftermiddagarna. Det smakar ju mat, och är något som sjukhuset tipsat om.
I morgon kväll ska jag tvätta mig enligt instruktioner, och därefter sätta på mig rena kläder och lägga mig i rena lakan. På måndag morgon ska jag göra om tvättproceduren igen, och sätta på mig rena kläder innan jag åker till sjukhuset. Jag har beställt taxi till klockan sex, för jag ska inställa mig klockan sju. Så idag har jag tvättat kläder som jag ska ha på mig. Som förberedelse inför nästa vecka har jag gjort soppor som jag mixat helt släta, och mosat frukt som jag ska ha i yoghurt och kvarg till mellanmål. Planering är mitt mellannamn! Jag är så taggad!
Jag har cyklat i 30 minuter varje dag på min motionshoj, med tv-serien Somebody, somewhere framför mig. En stillsam tv-serie om det lilla samhället Manhattan i Kansas. Kommen enbart några avsnitt in i serien skulle jag säga att ett starkt tema är vänskap i utanförskap.
Jag har knappt tittat på tv på länge. Jag är så inne på att lyssna på ljudböcker att jag inte tar mig tiden. Men dokumentären Min tjockumentär har jag sett två gånger. Den handlar om en ung man som gör en gastric bypassoperation. Den kan rekommenderas, den är både rolig och instruktiv, och faktiskt lite gripande också. Finns i fyra halvtimmesavsnitt på SVT play.
Åter till ljudböckerna. Jag har nästan uteslutande lyssnat på deckare och spänning eftersom jag tycker att det är lätt att följa dem utan att tappa koncentrationen. Min vanliga läsning av romaner är lite för svår för min hjärna numera. Men jag har provat några och det har blivit allt fler och det är så härligt! Litteraturen är mitt största intresse så det har känts lite tomt utan den.
På sistone har jag läst Therese Bohmans böcker med stor behållning, och även Hanne-Vibeke Holsts böcker om Therese. I bådas böcker har jag känt igen mig starkt i huvudkaraktärerna på ett sätt jag inte känt på väldigt länge. Mikael Niemi läser Mikael Niemi är en egen genre! Hans senaste bok Sten i siden är helt fantastisk, och nu har jag lyssnat på nästan alla hans böcker. Ingeborg Arvolas Kniven i elden var mycket fascinerande, liksom Gabrielle Zevins Imorgon och i morgon och i morgon. Maria Turtschaninoffs Arvejord likaså, om människor som lever på samma plats i Österbotten i generation efter generation.
En bok jag nog inte hade läst om inte min syster tipsat om den är ABBA undercover av Jan Gradvall. Boken handlar givetvis om ABBA men också om andra artisters förhållande till ABBA, det högröstade hatet mot populärmusiken och inte minst om tiden. Vad som hände i samhället och världen under då få år som ABBA var aktiva. Och så hur de fick en enorm återfödelse som verkar leva i evighet!
Jag har många favoriter bland deckarförfattarna också. Jag ska inte räkna upp alla dem, men i min mentala bokhylla har Jo Nesbø och Lars Kepler en särskilt fin plats. Jag läste om deras böcker för en tid sedan. Det är det inte alla som håller för. Det finns massor av mediokra författare även i denna genre förstås, och det är väl de som drar ner omdömet på hela genren. Men pärlorna är många med välskrivna (mycket viktigt för mig) och väl komponerade berättelser. Inte minst danska och norska författare vid sidan om de svenska.
Nu stänger jag tipsarhörnan för idag, och ägnar resten av helgen åt att inte bli förkyld.