Det är mörkt och blött när jag går till bussen. Smutsiga snöhögar är det enda som minner om förra veckans överflöd av snö. Inget av detta är något att hoppa jämfota över, men jag är så glad över att orka jobba! Sedan i torsdags har jag tagit det väldigt lugnt, legat i soffan och tittat på film och broderat lite i den mån jag orkat. Den enda utflykten var ett besök på vernissagen på konsthallen.

Igår trodde jag inte att jag skulle kunna jobba idag och mina tankar gick i negativa spiraler. Jag måste ha läkarintyg från första dagen när jag redan är sjukskriven, vi har en situation under uppsegling i familjen och jag har stort behov av att vara ensam hemma. Allt kändes oöverstigligt. Men efter en kort promenad med min dotter igår eftermiddag och att ha bistått henne i potatissoppslagning kände jag mig hyfsat pigg.

Förra hösten fick jag mig en rejält läxa. Jag körde på av ren arbetsglädje och blev allt sämre. Var hemma helt i ett par veckor, jobbade 25 % i ytterligare en kort tid men fick till slut inse att det var kört. Jag blev sjukskriven helt i tre månader. Dit ska jag inte nu! Jag ska vara smart och lyssna på min kropp, den kommunicerar tydligt om jag är villig att lyssna.

Men idag är jag glad! Det är måndag och mörkt och snön är smutsig och jag ska få träffa fina kollegorna igen. Jag har en plan för veckan så att jag ska orka. Lite har jag lärt mig under resans gång!