Det började redan igår kväll när jag la mig. Jag kände hur benen började pirra (i brist på bättre beskrivning) och jag kunde inte ligga stilla. Jag låg och gungade fram och tillbaka i en jämförelsevis långsam takt, alltså jämförelsen gjordes med den takt i vilken jag rörde mina fötter och underben. Till slut gick jag upp och stretchade benen, och gjorde något jag aldrig gjort förut: jag gnagde av en pytteliten bit av en tablett Sifrol. Det är den medicin jag tar mot RLS/WED och som jag trappat ner ordentligt eftersom den mycket höga dos jag tog förut gjorde mig allt sämre. Av den anledningen är jag försiktig och vill inte öka dosen. Men hela kroppen skriker MERA! Nåväl, till slut somnade jag någon gång strax efter midnatt, för att vakna vid 6-tiden med nästan samma pirr i benen som när jag somnade. Då är det tur att jag kan sova på dagen, sömnen är viktig.
Konstnmärlig utsmyckning på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby.
Dagens nyheter har en artikelserie just nu om stressen som gör oss sjuka. Idag intervjuas psykiatern Pia Dellson som skrivit den ytterst lättlästa boken Väggen som jag refererat till flera gånger här på bloggen. Jag tycker förstås att det är jättebra att detta uppmärksammas ordentligt, men synd att det enbart handlar om stress i arbetslivet. Stress som i mitt perspektiv går att göra någonting åt (jag säger inte att det är lätt!) och som de allra flesta borde kunna sjukskriva sig och säga upp sig ifrån. Det kan man inte på samma sätt om orsaken till sjukdomen finns i familjen – den kan (och vill) man inte sjukskriva sig ifrån lika lätt, och återhämtning och tillfrisknande blir en komplicerad historia fylld av skuld och tillkortakommanden.
Artiklar om den farliga stressen i arbetslivet brukar uppfordra ministrar och arbetsgivare att GÖRA NÅGOT! Nu har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll uppmanat kommuner och landsting till handling. Det finns många offentliga instanser som med större resurser skulle kunna medverka till bättre psykisk hälsa hos föräldrar. På senaste tiden har mycket skrivits om den skamliga hanteringen av människor i behov av stöd och assistans enligt LSS. En annan skamfläck i Stockholms läns landsting är bristen på resurser och läkare inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.
Nej, nu ska jag lägga försöka vila på ett sätt som fungerar bra för mig: tv-seriemaraton. Just nu House varvat med Broadchurch. Om bara benen kunde vara stilla.
Mm, att få nya arbetsuppgifter går ju och till och med att byta jobb. Men att sjukskriva sig från eller byta familjesituation går ju inte att göra på samma sätt. Nu när jag ser tillbaka på vad jag varit med om har jag svårt att förstå hur jag kunde hålla ut så länge och att inte fallet blev hårdare är det blev. Att jag mår helt ok nu beror på att situationen hemma har lättat och att jag därför kan hatera situationen på jobbet.
Hoppas att kommande natt blir bättre – stooor kram!
Ibland vet man inte vad som är vad när man är mitt uppe i det heller. Stor kram Anna!
Hej, intressant att lösa att du också har WED. Är det för din del kopplat till utmattningssyndromet? För mig är det så, jag har klart mer problem när jag mår sämre och kan vara helt fri från WED i veckor ibland. Har dock inte lyckats få medicin, eller få doktorn att inse att WED ger ÄNNU mindre av den sömn som är det enda som ger mig någon återhämtning. Har iaf kommit på att en vetevärmare som legat i frysen lindrar – funderar på att sy två som man kan trä på benen… ?
Hej!
Jag har haft kryp i benen av och till sedan jag var liten, men det var inte förrän för några år sedan som det blev så mycket att jag behövde medicinera. Och ja, det påverkas av utmattningen, och sedan går det runt: mer WED -> mår sämre -> mer WED osv. 🙁
Mitt bästa tips är att gå med i WED-förbundet och få råd där. Där finns massor av kunskap som de flesta läkare inte har. Lycka till! (Och får man fråga hur du hittade bloggen? ☺️ )
Tack för tipset! Hittade bloggen via slösurfar på Facebook. Läst flera av dina inlägg idag, ser många likheter med mitt eget utmattningssyndrom med många fysiska symtom (WED, högt blodtryck, yrsel, ledvärk, tinnitus, synrubbningar, huvudvärk, migrän, ökade allergier, klåda mm mm + sömnstörningar av alla tänkbara slag, minnes o koncentrationsproblem + ångest och lite annat). Blir alltid mött med stor förvåning över alla fysiska symtom – skönt att höra att det finns fler som är lika ”konstiga”. Fast jag lagar mat istället för att brodera… 😉
Ja det är extra viktigt att känna igen sig i andra när man har diagnos och symptom som ibland inte möter förståelse,