Svar: JA! Vi hade en jättefin helg i Romme. Igår kväll kom dottern och jag hem, trötta och nöjda. Jag har åkt utför i årtionden – vi bodde nära en backe när jag växte upp. De senaste åren har jag dock känt mig stel och lite feg, vilket visat sig i åkningen förstås. Nu inser jag att måendet även påverkar utförsåkning, för nu var jag en bättre skidåkare än jag varit på flera år! Det var riktigt riktigt härligt och jag kom att tänka på den gamle skidlegenden från min tonårstid, Piero Gros. Han åkte liksom våldsamt och vilt, attackerande. Jag kände mig lite så, även om det säkert såg ganska städat ut när jag åkte! 🙂 Nu funderar jag faktiskt på att ta en bussresa till Romme över dagen på egen hand. Även om det var jättemysigt att åka med dottern så skulle jag vilja åka utan att tänka på någon annan. Fatta lite snabba beslut och spontant följa en pil mot en ny backe, utan hänsyn till vad någon annan vill eller vågar sig på för backar. Jag kan ju avvakta tills jag vet hur vädret blir och boka i sista stund.

Innan jag åkte sydde jag en liten necessär eller stort pennfodral. Eller som jag ska använda det: att ha på jobbet och samla alla telefoner, pennor och läsglasögon som jag bär omkring på väg till möten. Jag balanserar dessa pryttlar med varierande framgång – alltid med risk att tappa något. Jag är väldigt nöjd med att tyget blev bra på båda sidor, och att jag sydde i dragkedjan på ett snyggt sätt. Tyget har jag ropat in på Tradera och är ett stadigt Ikea-tyg av Ann-Cathrine Ståhlberg.