Jag heter Pia Borrman.

Jag utropade 2016 till mitt år. Efter många år av ohälsa och sjukdom tyckte jag att det var dags för mig att må bra. Så var det bara.

Nu blev det inte så. Jag hade flera bakslag framför mig. Men ett är säkert: att starta bloggen och skriva om hur jag mår har betytt massor för min väg tillbaka till ett någorlunda friskt liv.

Min andra friskhetsfaktor är skapandet. Att brodera, göra smycken och prova olika material och tekniker innebär en rent fysisk glädje. Färgkombinationer, känslan av material och häftiga mönster. Jag brukar ägna en semestervecka åt en sommarkurs, och har lärt mig att färga med växter och skrot, att tova och brodera bilder, om fotografering och bildredigering samt om silversmide. Fantastiska veckor att längta till i november!

I maj 2018 började jag jobba heltid, framför allt under hot av försäkringskassan. Det kändes fantastiskt men också lite overkligt. Jag hade massor av strategier för att det skulle hålla – surt förvärvade lärdomar. Men det höll inte. I februari 2019 tog det stopp och jag blev helt sjukskriven igen, och fick börja om från början.

Under covid19-pandemin jobbade jag liksom så många andra hemifrån. Det var tråkigt på ett sätt, men för mig innebar det att jag orkade så mycket mer. Jag kunde vila när jag behövde, och slapp alla intryck på pendeltåget och kontoret. Det medförde att jag kunde börja jobba 75 %, och det var så kul! Tack vare förstående chef har jag fortsatt att jobba huvuddelen av min arbetstid hemifrån även nu efter pandemin, och det betyder att jag förhoppningsvis kommer att kunna jobba så pass mycket även fortsättningsvis. Det är jag så glad över.