Det är ett bra tag sedan jag gick på yoga senast, men nu har jag anmält mig till den här terminen. Jag missade första passet men igår var jag där. Det kändes väldigt bra, även om tiden är i lite senaste laget för mig – kl 20 – 21.15. Jag somnade mycket riktigt några gånger, men genom att titta istället för att blunda när jag låg ner kunde jag hålla mig vaken hyfsat bra i alla fall!

Yogaledaren sa att det här passet kommer att fokusera på styrka och energi,  och det kan jag behöva några ton av. Hon bad oss reflektera tyst för oss själva vad vi lägger i de orden. Styrka har jag skrivit om flera gånger här på bloggen, att jag är stark. Men jag är samtidigt skör, känslig och utmattad. Styrka behöver inte innebära att vara på topp jämnt, utan om att ha en stark grundkapacitet. Det har jag. Energi däremot är något annat. Det är något som måste fyllas på regelbundet för att man ska orka. När min energi nästan enbart knapras på och påfyllningen inte räcker, då fungerar jag inte oavsett styrkan.

Idag la jag mig och gjorde yogisk andning på eftermiddagen. Efter en stund hände något märkligt och härligt. Från en sekund till en annan blev det tyst i mitt huvud! Där är nästan jämt liksom ett brus och ibland ett högt tjut, som jag knappt tänker på. Men nu blev det alltså tyst! Så skönt!

Nu ser jag fram emot helgen i min nära vän T:s stuga. Långt ute på landet med blåbärsskogen bakom knuten. Inga krav, bara vara.