Jag försöker leva på ett nytt sätt. Randigt och långsammare. Det är oerhört svårt för mig som hellre tar ut mig helt för att slutföra en uppgift, än att dela upp den och göra klart senare. Jag menar, hur trist är det inte att dela upp badrumsstädningen under en hel dag när det kan bli klart på en gång? Men jag måste lära om helt enkelt.
Det där med långsamt är ännu svårare. Det finns inte i mig. Jag har ofta mötts med förvåning över att något redan är gjort – svisch svisch! När jag var hos min pappa för några veckor sedan sa han att han blev trött av att bara titta på mina härjningar i köket. ”Inte konstigt att du är trött!”
Jag har inte blivit sjuk av att göra saker snabbt och utan paus, men det är en av nycklarna till hur jag ska bli frisk.
Virkningen har fått ett mål nu. Jag har ett så vackert mörkblått garn i bomull/lin och jag har beställt fler nystan av det. Det ska bli en sjal att ha över axlarna när jag sitter i soffan, mest för att jag tror att det blir vackert att ha liggande i soffan!
Jag tror att det här är det längsta uppehållet jag haft mellan två bloggposter – en hel vecka! Ibland skriver jag mer sällan för att jag inte har något särskilt att skriva om, och ibland för att det är för mycket att skriva om!
Min bästa vän har varit en äggklocka i den svåra konsten i långsamhetens lov. När den ringer är det paus, hur mycket som än återstår. Har väl fuskat en del då och då men principen är klart användbar.
Kram och lycka till!
Och jag använder min ”timstock ” även för pausen. Jag måste sitta ner och äta färdigt min frukost tex i 30 minuter.
Fast nu när jag inte använt den på länge så fuskar jag kraftigt. Under tiden jag äter frukost så snart jag har brett min sista macka – alltså innan jag börjat att äta den, så studsar jag upp och ställer in smör och ost i kylen. Sätter mig och fortsätter äta. Ev studsar jag upp för att fylla på mer te, istället för att ta en stor kopp direkt. Phu….
Åh som jag känner igen mig Karin! ❤️
Det låter som ett bra sätt, tack för tipset! ❤️