Jag satt och tänkte en del på detta med mitt behov av bekräftelse från andra. Det sägs att vi lever i en sådan tid nu där vi gjort oss beroende av att andra uttrycker gillande över våra göranden och låtanden. Vi har byggt en infrastruktur för snabba bekräftelser i sociala medier där det till och med kan ses som brist på hyfs att inte klicka på gilla-knappen om andras inlägg.

Egentligen är det väl inte så nytt. Det är ju behovet att bli sedd, på något sätt, som Hjalmar Söderberg skriver i Doktor Glas redan 1905:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Men är det så hemskt? Det är ju i relation till andra vi blir till. Som vi formas som människor och kan ställa det vi själva tänker i kontrast till andras tankar, och omformulera var vi står, vilka vi är.

Om vi vänder på behovet av bekräftelse så finns ju också behovet att bekräfta andra. Den sköna känslan när jag gör någon glad, när jag ser och bekräftar och berömmer hen. Det ska tydligen finnas forskning som visar att det finns ett starkt samband mellan att göra gott för andra och ens eget psykiska välmående. Det låter väl helt rimligt, eller hur?

Men tillbaka till mitt eget behov av bekräftelse. Jag fick en väldigt fin kommentar av en vän på Facebook häromdagen. Om vad hon lärt sig av mig och använt sig av. Jag blev så oerhört glad, och sparar den kommentaren inom mig som en skatt.

Jag utfärdar en liten floskelvarning här (men vad är väl en floskel om inte en sanning som blivit lite sliten just för att den är så sann!) men jag tror det är så lätt att tänka bra tankar om andra, men inte säga dem högt – gör det!

Det andra som väckte tanken på mitt bekräftelsebehov var när jag började med den här bloggen, och jag insåg att jag inte har en aning om hur många som läser och tycker och tänker om det jag lägger upp. Visserligen har jag fått en del kommentarer men det är en milsvid skillnad från Facebook! Det var naturligtvis inte tanken heller, jag skriver ju mest för min egen del. Men det slog mig ändå. Så van jag var att kolla efter antal tummar upp!