I morgon åker jag och min syster till pappas lägenhet för att rensa bland sakerna, träffa mäklare och de som ska ta hand om allt som vi inte ska spara. På onsdag kommer våra närmaste och på torsdag är det dags för begravning.
Min syster sa att det kanske låter hemskt men att hon ser fram emot den här veckan, och jag känner precis likadant. Det är klart att det kommer att bli jobbigt känslomässigt. Bara att komma in i hans lägenhet utan att han är där kommer nog att trigga igång gråten. Men samtidigt så har vi varit så upptagna med allt praktiskt kring hans bortgång, att sorgen knappt fått något utrymme. Det känns skönt att få släppa fram den nu.
Jag fick ett bra tips från en vän och arbetskamrat. Hon kände till en kvinna i samma situation, som skulle skriva om de minnen som rensandet efter förälders bortgång väckte. Jag ska försöka göra något liknande, men efteråt eftersom tiden är ganska knapp. Kanske ta bilder och skriva stödord nu, för att sätta mig att skriva senare. Det känns som en fin idé.
Jag tycker att jag blivit piggare den senaste veckan. Det är oerhört glädjande! Även om nästa vecka kommer att kosta på så kanske jag hyfsat snabbt kan komma igen.
Jag har gjort klar ännu en kudde som inte blev så där väldans fantastisk kanske, men helt ok. Den lågi den låda för påbörjade saker som jag skrev om förut. Där låg också en bit gråblå yllefilt som jag börjat brodera rundlar på. Jag förstår verkligen varför jag aldrig avslutade det broderiet för det såg rätt så trist ut. Idén var bra men inte resultatet. Nu repade jag upp allt men behöll rundlarna som jag ska broderi fast på något nytt sätt. Vi får se om det blir nåt – det är roligt att prova sig fram.
Den är vinröd men blev mer klarröd på bild. Nu hittar jag inte det brunlila garn som jag broderat det slingrande mönstret med. Annars hade jag nog fortsatt lite på det.
Jag har också testat att limma fast en del småbroderiet på kartongbitar. Jag ska se om jag kan sätta dem tillsammans så att de bildar en helhet. Kanske blir det snyggt, kanske blir det fiasko.
Kära Pia
Något som jag gjorde i samband – innan vi rensade, delade, sålde, m.m. var att jag fotade runt i rummen.
Jag gick runt i hela huset och filmade med mobilen.
Jag har inte tittat på det, mer än i små delar.
Men för mig känns det bra att det finns. Jag kan välja om och när jag vill komma tillbaka, väcka de minnen som min uppväxt innehöll.
Tex när vi lekte ridskola i tvättstugan 🙏😍🐴
Jag såg någon serie på tv, där familjen skulle flytta från sitt hem.
Den kloka pappan sa – ” Minnena som vi har sitter inte i huset. De finns i våra tankar.”
Och där kan bilder hjälpa oss. Precis som dofter ibland gör ❤️
Skönt att ni är två och har en veckas till detta. Då ni både får gråta, rensa, minnas, vara konkret praktiska, fördela mellan er. Den som har lusten och orken, samt då den andra kan sitta/ligga vila eller komma med tröst och uppmuntran.
Min önskan om att Ni får en fin vecka tillsammans ❤️💔💝
Karin Kalle 😇
Så klokt Karin! Vi tog bilder på en del saker vi vill minnas. Han hade t ex ett par gamla brädor som han sett en skönhet i uppsatt på väggen. På dem hade han satt upp bilder på barnbarnen bland annat. Kram 🥰