Jag tog ett tillfälligt steg tillbaka idag. Skulle egentligen på en intressant fortbildnings- och nätverksdag tillsammans med min fina kollega S men kände igårkväll att jag inte orkade tänka tanken. Då kändes det bra att kunna besluta mig för att stanna hemma. Jag hade tänkt jobba hemma men jag är så trött idag så jag tar det som en kompledig dag. Jag ligger på plus sedan förr.

Två gånger idag har jag gått och lagt mig för att vila, men får ge upp eftersom det rycker och pirrar så i benen. Jag har ännu en period med RLS/WED hela dagarna, inte bara på kvällarna, och det är förjävligt.

Följde min man och handlade lite mat idag för att komma ut. En sorgsen känsla kom över mig när jag letade efter tunnbröd och insåg hur långsamt jag gick och hur svårt jag hade att fokusera på var tunnbrödet fanns i affären. Min självbild är att jag är snabb i både tanke och handling.

Flotte Bonnorn sommaren 2015

Jag hittar en anteckning jag gjorde för några år sedan. Den är troligen skriven efter ett besök hos terapeuten, och handlar om att låta känslorna av sorg, ilska och hopplöshet få ta plats. Inte tränga undan dem för de kommer förr eller senare att komma ikapp mig. Det viktiga är att inte fastna i känslorna, utan också kunna se det som är bra. Även det som VARIT bra, även under den jobbiga tiden. ”Kunna ta till vara NÄR det är bra” står det. Även när jag stod mitt i stormen och kaoset fanns bra saker, men det är inte helt lätt att vare sig se dem eller orka ta dem tillvara.