Trasig brännare

Min gasolbrännare som jag använder när jag löder silver pajade igår. Själva tändningsmekanismen fungerade inte efter det att jag fyllt på med butangas. Efter lite efterforskningar konstaterade jag att den nog har gett upp andan helt enkelt, och att jag får skaffa en ny. Jag har beställningar på två ringar som nästan är klara, så jag var lite otålig och på väg till första bästa affär som säljer såna brännare. Men jag ska ge mig till tåls och beställer en som jag vet är bra istället.

Det är roligt att ha kommit igång med silversmidet så smått igen! Jag har några idéer till smycken som jag ska försöka ge mig på.

Jag har varit rejält förkyld veckan som gick, och fick tyvärr hoppa över Stressmottagningen i måndags. Det är bara tre sessioner kvar med fysioterapin, och sedan är det ett par veckors uppehåll innan en sista träff med gruppen. Det känns lite läskigt! Men vi ska ha individuell avstämning innan vi slutar, och så blir det överlämning till ens läkare på vårdcentralen också, så att den läkaren får höra hur de på Stressmottagningen resonerar om framtiden. Jag ser verkligen fram emot att träffa gruppen i morgon!

Fin helg

Min syster och jag har varit hos vår pappa i Jämtland i helgen. Vi umgicks och hjälpte honom med en del saker, tittade på skidtävlingar på tv och led tillsammans av den, i vårt tycke, dåliga musiken framför Mello.

Jag var ganska trött och låg och vilade med öronproppar en hel del. Till slut kom jag på varför. Jag är inte van vid att umgås så mycket under en dag, utan brukar ha mycket mer tid I ensamhet. Ljudet från tv:n under dagen blev också tröttande. Vi gick och handlade några få saker i en liten mataffär, och då märkte jag hur liten marginal jag hade. Jag blev trög i skallen, lite yr och toktrött. Men jag har ju lärt mig nu att inte pressa mig utan går undan och vilar, så det gick bra. En skillnad mot hemma var ju att det inte fanns några förväntningar eller krav på mig!

Jag blev lite förkyld i helgen och har rejält ont i halsen nu. Sonen hade en dunderförkylning förra veckan och det kanske är den som huggit tag i mig nu. Förhoppningsvis blir jag inte sjuk utan bara förkyld.

Den här duken känner jag så starkt ihåg från min barndom. Jag antar att det är min farmor eller faster som broderat den. Visst är den fin!

Kanske beslut …

Idag fick jag beslut från Försäkringskassan som sträcker sig fram till 2 mars. Jag har då varit sjukskriven i ett år, och ska ansöka på nytt om sjukpenning hos Försäkringskassan. Därefter får jag förhoppningvis beslut om resten av sjukskrivningstiden. Jag kände i alla fall att det var ett positivt tecken att beslutet kom så snabbt.

Jag har haft en lite tung vecka och det kändes bra att komma till Stressmottagningen idag. Det är ett så rofyllt väntrum med tända ljus, levande blommor och lugn musik. För att inte tala om bemötandet! ”Hej Pia!” hör jag en glad röst säga direkt när jag kommer innanför dörren. Som att komma hem till någon. Jag satte mig vid de vackra tulpanerna och närstuderade dem.

Anledningen till att jag var där idag var ett samtal med psykologen. Det var andra gången vi träffades, och vi har bokat in ytterligare ett samtal om några veckor. Sådan lyx!

Fysioterapin hade uppehåll denna vecka eftersom det är sportlov men jag kör på med hälsoandning och Asahi varje dag på egen hand. Det är verkligen skönt.

Nytt läkarintyg

Idag var jag på Stressmottagningen för att träffa psykiatern som sjukskriver mig. Det är dags att skicka in ett nytt läkarintyg till Försäkringskassan. Hon är superbra och trevlig, och vi samtalade om hur jag mår nu och hur det går med rehabiliteringen. Vi var överens om att det är för tidigt att gå upp i arbetstid. Jag orkar med jobbet på ett helt annat sätt nu när jag jobbar 25 %, men jag måste ha mycket mer ork för livet utanför arbetet innan det är dags att jobba halvtid. Hon sjukskrev mig till 22 april, då behandlingen på Stressmottagningen är slut. Min förhoppning är förstås att Försäkringskassan fattar ett positivt beslut lite snabbare den här gången.

Det blev en promenad i det vackra vädret på eftermiddagen. Jag gick till skogsgläntan där jag brukar hitta blåsippor, och där fanns redan en del blåsippsblad. Vintergäck såg jag på flera ställen. Så här såg det ut utanför grannarnas hus:

 

Drömtydning

Jag har skrivit förut om drömmar som betytt mer eller mindre för mig. Nu har jag under en ganska lång tid haft drömmar på samma tema: jag letar efter en toalett men alla är ur funktion på olika sätt. I flera av drömmarna är jag på ställen där det finns många toaletter men ingen som fungerar. En del är det stopp i och det är översvämning på golvet, och en del toalettbås saknar helt toalett. I en dröm var det omöjligt för mig att ta mig in i själva rummet för att dörren sitter alldeles för högt upp och är alldeles för liten!

Jag sökte på nätet om drömtydning och har hittat två ställen som beskriver vad detta betyder. Jag får inte mina behov tillfredsställda utan får stå tillbaka för andras behov. Det är ju klockrent! Det här är något jag tänkt ta upp med psykologen på Stressmottagningen i nästa vecka. Vi har pratat mycket om värderad riktning och ett av mina ord är gränssättning – något jag har lite svårt för. För att skydda mig på kort sikt så själv tänjer jag på mina gränser vilket är dåligt på lång sikt, och det tär på självrespekten.

Det går i vågor

Tillfrisknandet från utmattningssyndrom går i vågor. Det blir lite bättre och så kommer dagar med trötthet, och så pendlar det fram och tillbaka. Men om man tittar på helheten så går kurvan ändå stadigt uppåt. Den är inte rak men entydig i rätt riktning. Så säger de på Stressmottagningen att det fungerar när förutsättningarna är de rätta. Det är den kurvan jag får tänka på när jag har dagar med större mått av trötthet än vanligt. Det är så det ska vara. Lite svårt att förklara för en del personer i min närhet som blir frustrerade av oro.

Igår glömde jag randigheten och tog ingen paus under arbetet. Jag hade en sak som ”måste” bli klart, och jobbade snabbt för att hinna. Det straffade sig direkt. Jag kunde inte tänka till slut. Eftersom jag skulle på Stressmottagningen på eftermiddagen hade jag planerat in att vara i min systers lägenhet efter jobbet. Jag vacklade dit och la mig att sova direkt.

Idag har jag jobbat lite mer randigt, men med en lite väl kort paus. Skärpning!

Uppdatering om WED/RLS

Igår tänkte jag på hur jag skulle svara om neurologen skulle ringa och fråga hur det fungerar med medicineringen mot WED/RLS. Jag kom fram till att jag skulle svara att det funkar helt ok. Jag är inte symtomfri, jag känner av det hela tiden, men det är under kontroll. Han sa ju till mig att det inte går att bota eller medicinera bort symtomen helt, så det är jag medveten om, och då får jag helt enkelt acceptera att det är så här och kommer att fortsätta att vara så här hela livet.

På Stressmottagningen har vi pratat en del om acceptans. De formulerar det så här:

Viljan att se, leva och stå ut med verkligheten så som den är utan att försöka fly, undvika, förtränga eller döma.

Ingen mässa den här gången heller

Jag har inte varit på Syfestivalen på Älvsjömässan på länge. Den är två gånger om året, så det är inte så långt mellan gångerna. I morgon är det dags igen, och jag hade tänkt gå dit efter jobbet. Med andra ord ungefär när de öppnar då det inte hunnit bli så många besökare. Men på eftermiddagen och kvällen idag har jag varit tröttare än på länge, och jag har bestämt mig för att skippa mässan även denna gång tyvärr.

Jag hade ingen lista på saker att titta på eller köpa, men det är så inspirerande att gå omkring där och kanske sätta mig vid ett bord och delta i en workshop. Titta på nya handarbetsböcker, köpa på mig material och bli lite star strucked av kändisar i broderi- och stickningsbranchen. Men vad är väl en Syfestival? Kanske alldeles underbar, men en annan gång.

Det viktiga samtalet

Finns det något viktigare än att samtala? Det gör det kanske men ni fattar! Så många bra och hjälpsamma samtal jag haft genom åren! Ibland är det inte förrän jag säger saker högt till en annan person som jag kan komma till rätta med problemet. Bloggen har fungerat på liknande sätt. Genom att formulera mig i skrift blir det tydligt även för mig själv vad det är jag funderar på.

Här på Stressmottagningen är det så lyxigt att jag får ett antal enskilda samtal med en psykolog om jag behöver. Det erbjudandet har jag tagit fasta på och idag träffade jag en av de psykologer som vi haft under gruppbehandlingen. Vi samtalade om det svåra som jag av hänsyn till andra inte kan skriva om här på bloggen. Det är lite av en mörk klump inom mig, som jag helst inte går nära. Det är också något jag tagit upp i den del av behandlingen som handlat om exponering. Och det märktes redan – det var inte lika svårt att prata om som det tidigare varit! Så skönt!

Efter samtalet har jag nu en och en halv timme innan fysioterapisessionen börjar och jag tänkte sitta i väntrummet. Men då frågade en som jobbar här om jag inte ville ha ett rum med en fåtölj, och bokade det åt mig! Och på väg dit träffade jag på fysioterapeuten som erbjöd mig sitt rum att vara i! Sådana är de här på Stressmottagningen! Nu ska jag köra hälsoandning.

Asahi

Som jag skrev förut så lärde vi oss ett qigong-liknande program i fysioterapin. Jag har kört det programmet mest varje dag sedan dess och gillar det verkligen. Jag tror att det kan hjälpa mig med långsamheten. Här är programmet: https://m.youtube.com/watch?v=vwy7IXVYeD4

Här är min senaste ring – cool va? Min mobiltelefon speglas i den stora kulan!