Spänd

Idag hade vi ett uppträde i familjen som fick hela min kropp att reagera. Jag blev spänd från huvudet ner till fötterna och det har inte försvunnit helt ännu. Det var som att kroppen frös till – gick i försvarsställning och i ide på samma gång. Det har påverkat hela min dag, och jag känner att oförutsägbarheten tog udden av livsglädjen. Jag har en oro och beredskap i kroppen, och alldeles nyss hörde jag ett plötsligt ljud och hoppade högt med skenande puls. Så här kan jag inte ha det!

Jag fick besked från Försäkringskassan idag, om att de godkänt läkarintyget. Det känns förstås bra. Det är två veckor sedan de fick in intyget så det har tagit lite tid och oro. Nu är jag sjukskriven på halvtid september ut.

 

Verktygsanskaffning

Nu börjar samlingen av verktyg för silversmide växa! Jag har beställt en del från Sargenta som inte kommit ännu. Idag kom en sågställning och hammare som jag köpt på Verktygsexpertens butik på Tradera. Häromdagen köpte jag några saker på Jula, och idag var jag på Clas Olsson och köpte en Dremel – ett multiverktyg som jag framför allt kan använda till att borra och putsa med. (Det kändes ganska coolt att gå och fråga om det ingår en borrchuk, eller om jag ska köpa till en sådan! Han som jobbade i butiken hade ingen aning, men jag sa med en kännarmin att det är bäst att jag köper en för säkerhets skull! När jag kom hem visade det sig att den behövdes – tack Malin för tipset!)

Det sista ska jag köpa på Silververket som ligger nära mitt jobb. Jag börjar jobba på måndag och tänkte ta en promenad dit.

Det lyser gult i trädgården nu! Solrosorna har flera stora blommor.

När vi flyttade in i vårt hus växte den här varianten av Rudbeckia i trädgården. De blir 100-150 cm höga och är underbara. Vi byggde ut trädäcket och då behövde vi tyvärr gräva bort dem. Men de ger sig inte! Varje år skjuter de upp mellan planket och trädäcket och även på andra sidan planket, där de lyser troget från i mitten av juli. De tränger till och med upp igenom asfalten! Så lätt skulle vi minsann inte bli av dem, och tur är det.

På hemväg

Nu sitter jag på tåget på hemväg från kursen. Om allt flyter på så är jag hemma vid halv 6 ikväll. Som jag längtar! Men jag har haft en fantastisk kursvecka med toppenbra lärare och fina kurskamrater, god mat och bra boende men kanske roligast av allt: jag har lärt mig massor och blivit riktigt biten av silversmide!

Så här ser mina händer ut efter en vecka av hårt hantverkande.

Hur naglarna ser ut får ni föreställa er, de vill jag inte visa upp!

Ytterligare en bra sak denna vecka är att känningarna av WED/RLS har hållit sig tämligen lugna. Ett tecken på att jag varit avslappnad. Jag har också sovit bättre i slutet av veckan.

Nu ska jag luta mig tillbaka och vila, kanske till och med sova

 

Femte kursdagen = vernissagedag

Idag föll ytterligare några lärdomar in på rätt ställe i hjärnan. Jag tycker att jag orkat mer än jag väntade mig den här veckan. Det som varit svårast är koncentrationen och arbetsminnet. Jag glömmer vad jag ska göra härnäst, och när jag tror att det är dags att att göra de avslutande momenten med ett smycke så har jag hoppat över något viktigt. Men ingenting har gått riktigt åt skogen av den anledningen. Det är mer att jag känner mig korkad.

Jag har oxiderat en ring och ett par örhängen idag. Det blev riktigt snyggt, men jag har ingen riktigt bra bild på örhängena så de får jag lägga upp senare. Här är ringen.

Alla sommarkurserna hade gemensam vernissage nu ikväll, för att visa upp alla alster. Jätteroligt att visa upp allt vi gjort, och så roligt att se mina egna smycken presenterade så här! Det är inte riktigt allt jag gjort men det mesta. Väldigt roligt att se alla hattar, teckningar, screentryckt kalligrafi, texter, gipsformar och fotografier som de andra kursdeltagarna gjort också.

Jag gick ifrån vernissagen för att vila i mitt rum innan den sena middagen, men strax ska jag gå och äta tillsammans med mina fina kurskamrater.

Nu är det mer än en vecka sedan Försäkringskassan fick mitt senaste läkarintyg. Jag hoppas att det inte innebär ett negativt beslut. Det senaste intyget godkände de på en dag. Jag har kollat om beslut kommit ett par gånger om dagen, så det ligger där och gnager.

Dag 4

Om jag kände mig lätt stressad igår så infann sig ett lugn hos mig idag. Framför allt beror det på att jag inser att jag hunnit en hel del, men också på att jag sett att jag kan köpa mycket av utrustningen utan att ruinera mig så att jag kan fortsätta hemma.

Jag gjorde ett par örhängen som jag sett på en kvinna i en tv-serie och blivit förtjust i. Jag hann också påbörja ett halsband som nog passar bra ihop med dem, men jag får se om jag hinner göra klart det här.

Det blev en lång dag idag också så nu ska det blir skönt att krypa i säng. Godnatt från Mullsjö!

Typisk tredje kursdag

Känner ni igen? Första kursdagen: jag fattar ingenting. Andra dagen: det lossnar och det känns som att jag behärskar det nya – det här är min grej! Tredje dagen: ingenting går som jag vill, jag fattar ingenting, men det blir nog bättre i morgon …

Idag sken solen men det är fortfarande svalare än i början av veckan. Så här vackert är det utanför min port.

Idag har jag slitit vidare med två ringar som jag påbörjade igår. Jag undrar hur många timmar jag jobbat med dem! Det har varit mycket muskelkraft inblandat eftersom de är så grova och därmed bångstyriga att tämja. Till detta kan jag lägga att jag slagit mig själv med en (förvisso gummi-)hammare på vänster tumme två gånger, och misslyckats med lödningen tusen gånger. Men nu är de i alla fall klara till formen. Mycket ytbehandling återstår, men jag är ganska nöjd. De är medvetet skeva för att sitta lite organiskt nonchalant på fingret.

Här är ytterligare en ring jag gjort idag.

Jag glömde att berätta om Stenmannen som kom igår! Det är en man som säljer stenar att användas till smycken, och som brukar komma till kursen och sälja. Jag köpte några små fina turmaliner utan att ha någon riktig plan för dem.

Nu när jag provat på att göra några grejer så ska jag under resten av kursen koncentrera mig på nya saker och saker jag inte kan göra hemma med mindre än att jag köper en hel maskinpark. Därför gav jag mig på att göra en infattning till en av de små turmalinerna. Det är ett pillgöra utan dess like, i synnerhet som stenen är så liten. Men jag fick till den! I morgon ska jag slipa ner kanterna och lägga in stenen i den, för att sedan sätta den på en ring.

När jag ser det så här så inser jag att jag faktiskt hunnit en del ändå! Men då har jag ju jobbat i smedjan från kl 8.30 till 21.00 med avbrott för mat och fika förstås. Dessutom en paus i stillhet i mitt rum mitt på dagen. Men det blir en del timmar!

Två av kursdeltagarna har gått kursen flera gånger, och har som tradition att köpa vaniljbullar till alla på kursen, på det kända konditoriet Lantz i Mullsjö. De sa att de bara gör det om det är ett bra gäng, och det är det sannerligen i år! Med andra ord blev det en enorm vaniljbulle till eftermiddagsfikat idag – mysigt!

Andra dagen – det lossnar

Dagen inleddes med en kort promenad i den närbelägna skogen. Det var betydligt svalare idag vilken var himmelskt! Dessutom regnade det en stor del av dagen och det var så välkommet.

Jag mådde inte alls bra på förmiddagen. Jag hade lite ångest och kände mig trög i både skallen och kroppen. Det var som att jag måste vänta in mina tankar hela tiden. Om någon sa något till mig så måste jag processa det i några sekunder innan jag förstod. Men jag tog det väldigt lugnt, och förklarade för kursledaren varför jag inte var med kvällen innan. Hon tyckte givetvis att det är helt ok att jag gör allt i min takt, men det känns ändå bra att berätta att jag är deltids sjukskriven och kanske inte är med hela tiden. Det är den femte sommarkursen som jag går då jag inte orkat fullt ut. Då jag gått till mitt rum eller ett vilrum emellanåt. Men det går ju det också, även om det skulle kännas kul att sitta uppe sent på kvällen med den andra kursdeltagarna för att hinna så mycket som möjligt.

Igår kväll kände jag mig ganska förvirrad. Jag hade inte förmått ta in all information och alla instruktioner. Det kändes inte så bra när jag märkte att de andra nybörjarna verkade ha hängt med. Men idag lossnade det lite. Jag behöver få veta varför jag ska göra på ett visst sätt eller i en viss ordning. Då är det mycket lättare att förstå och att komma ihåg.

Idag har jag hunnit med en hel del. Den stora ringen med den skålade ”parabolen” är nästan helt klar. Jag har gjort en ring till min tumme, och kämpat som en gnu med skålade örhängen med en silverkula i. Jag har fått göra om flera moment, och det ena örhänget råkade jag löda för länge så det krullade ihop sig till en kula! Suck – bara att börja om från början med att stansa ut en bit, skåla den och löda fast en ny silverkula.

Det syns inte riktigt men det är en guldgula och en silverkula i skålen. I de små skålarna är det en silverkula, de ska bli örhängen.

Så kom nästa svårighet: att löda fast den lilla pinnen som ska stickas in i örsnibben. På det ena örhänget lyckades jag nästan direkt men den andra har jag slitit med och gjort om säkert tio gånger! Jag gav upp klockan 9 i kväll och hoppas kunna få till det i morgon.

Första kursdagen i silversmide

Efter en del vedermödor kom jag fram till Mullsjö folkhögskola på förmiddagen. Tåget mellan Skövde och Falköping var så försenat att jag missade anslutningen där, men jag lyckades hitta två andra kvinnor som också skulle till skolan så vi delade på en taxi. Om jag inte varit förväntansfull innan så blev jag det då! De hade båda två gått på silversmideskurs här tidigare och hade idel lovord om kursledaren och folkhögskolan. Jag blev alldeles pirrig i kroppen!

Vi kom i så god tid att jag hann installera mig i mitt rum och tvätta av mig innan vi skulle samlas i aulan. Efter ett välkomsttal av rektorn hann vi bekanta oss med vår grupp och kursledare innan det var dags för lunch. Kursledaren heter Anna Neudorf och är särdeles väl skickad att hålla kurs. Vi är tre deltagare som aldrig smitt silver tidigare, och sju som gjort det varav flera på just denna kurs.

Det är ett väldigt trevligt gäng och en fin energi i gruppen. Vi tre nybörjare har jobbat med varsin ring idag. Jag valde den krångliga vägen och fick såga och böja och löda och fila och smärjla en lite väl tjock bit silver för att vara första gången. Men till slut fick jag till den någorlunda. Jag ska fortsätta med den i morgon.

Egentligen är det kurstid även ikväll, men jag har redan fått min dos av intryck och ansträngning idag så jag tog med en kaffekopp till rummet istället.

Femtiofem år

Idag fyller jag år, 55 år. Jag tycker mycket om att fylla år och det brukar vara fint väder den här dagen. Jag kan inte säga att jag har något problem med att bli äldre. Det finns så många fördelar som jag njuter av. Även om jag fortfarande är alldeles för upptagen med att tänka på vad andra tycker och tänker om mig, så är det betydligt mindre än när jag var yngre. Den ängsligheten är mindre hindrande nu.

Men det har ju sina nackdelar också förstås, något jag framför allt inser när jag ser bilder på mig själv. Jag känner inte igen mig och vill tro att det är ett dåligt foto, men det är bara att inse att jag ser äldre ut och att utseendet falnat.

Det är galet varmt dessa dagar och jag har svårt att tåla värmen, inte minst nu under klimakteriet. Vi har en luftvärmepump i huset som går att använda som luftkonditionering, och den satte vi igång igår – skönt! Och värmeböljan ska visst ta slut om några dagar, och det känns extra skönt med tanke på min kurs i nästa vecka. Jag kan tänka mig att det kommer att alstras en del värme vid silversmide! Jag ska nog ta med mig en fläkt för säkerhets skull, så att jag kan sova.

Idag blev jag bjuden på underbara scones till frukost av sonen, och jag fick en fantastisk bild av dottern som hon målat. Det kändes fint!

 

Nytt läkarintyg

Idag var jag hos min husläkare för att få ett nytt läkarintyg. Jag hade ju en hälsning från Försäkringskassan om att de vill se ett mer utförligt intyg som läkaren ska ändra från gång till gång, och inte bara lägga till nya saker i det gamla. Det var inte helt lätt att föra fram denna kritik, och jag fick verkligen stålsätta mig och intala mig att det är viktigt för Försäkringskassans bedömning av MITT intyg. Det är jag som drabbas om det inte blir bra. Han lyssnade och skrev ett nytt intyg, men hade lite svårt att förstå kritiken.

Jag hade skrivit ner allt jag kunde tänka på som han kunde ha användning för:
  • WED/RLS: lite sämre på grund av medicinändring, se nedan. Bättre under våren sedan Sifrol återinsatts.
  • Självskattningstester:
 MADRS – S = 20
 KEDS = 26
 HAD ångest = 18, depression = 9
 SMBQ = snitt 5,5
  • Mediciner

Provar sedan några veckor tillbaka ny stämningshöjande: Venlafaxin och tar fortfarande Mirtazapin till kvällen samt Oxascand.

Samtal med neurologen på DS i början av juli. Drog ner Gabapentin till 1 kapsel 3 ggr per dag, fortsätter med Sifrol till kvällen.

  • Sömnen
Sämre sedan ett par veckor tillbaka. Svårare att somna, vaknar på natten, viss svårighet att somna om. Sover middag på dagen liksom tidigare.
  • Läkarkontakter
Psykiatrin telefonkontakt under sommaren och återbesök i augusti.
Neurologen DS telefonkontakt under sommaren för ändring av medicindos. Ny kontakt efter sommaren.
  • Hur det påverkar mig
Jag är trött både mentalt och fysiskt. Svårt att koncentrera mig om jag inte har helt lugnt omkring mig. Simultankapaciteten påtagligt sämre än vanligt. Håglöshet, känsla av hopplöshet, trög och splittrad i tanken, försämrat arbetsminne, känner mig spänd i kroppen och slappnar sällan av. Har haft betydligt mer ångest den sista månaden.
  • Hur det gör att jag inte kan jobba heltid
Jag orkar göra enklare uppgifter i några timmar men efter ca 3,5 timme är det som att jag tar slut. På morgonen är jag som piggast och brukar passa på att göra sådant som kräver lite mer tankemöda. Jag känner tydligt när det inte funkar längre, och byter då till enklare arbetsuppgifter. Ibland behöver jag lägga mig i vilrummet ett tag, och somnar ofta där.
Fikarummet på jobbet upplever jag ofta som för stimmigt och ser till att sitta i ett hörn för minimalt med intryck. Vissa dagar går jag någonstans där det är tyst och fikar.
Jag jobbar fem dagar i veckan, ca 3,5 h på fm och en halvtimme hemma på em. En dag i veckan arbetar jag helt hemifrån.
  • Motionerar med promenader, ofta i skogen. Ägnar mig åt handarbete och trädgårdsarbete i liten skala som ger energi.
Jag föreslog att han skulle sjukskriva mig på halvtid under två månader, och det gjorde han. Förhoppningsvis kan jag jobba 75 % från oktober. Så nu är det bara att vänta och se vad Försäkringskassan beslutar.