Tio kilo

Jag har gått ner 10 kg sedan i mitten av januari. Det är förstås jättebra, men jag är lite frustrerad eftersom jag stått still i några veckor nu. Det gäller att fortsätta att hålla i och hålla ut (igenkänning på den!) så lär det komma igång igen. Det är ju vanligt att hamna på platåer och kanske behöver kroppen det för att vänja sig vid den nya vikten.

Tio kilo låter kanske mycket men för mig är det bara början. Jag behöver gå ner mycket mer, men det kommer att ta tid och det BÖR ta lång tid. För någon vecka sedan slog man fast att övervikt är en riskfaktor vid covid-19. BMI över 40 nämndes men ibland även 30. Mitt ligger nu på 34. En läkare från IVA sa häromdagen att många av de personer som ligger i respirator är män med fetma.

På jobbet har vi som vill gått med i en hälsoutmaning. Vi samlar gemensamt in poäng för den motion vi gör och en del andra utmaningar. Det kan vara att äta en näve nötter varje dag, att ta trapporna istället för hissen, att göra ett träningsprogram för fem veckor framåt eller att berömma en kollega, Jag har nu stegräknare på mig och det funkar. Det har blivit några extra promenader bara för att få ihop poäng! Jag känner mig så glad över att min fysiska ork är betydligt bättre än i höstas!

Igår tog jag en kort promenad under en av mina pauser på förmiddagen. Tjugo minuter i skogen på arbetstid! Jag har varit dålig på att ta ut min friskvårdstimme under åren men nu tog jag ut en del av en timme i alla fall. Heja mig!

Trött men ändå

Om den första arbetsdagen på 50 % gick bra så blev den andra mer förvirrad. Jag hade inget inbokat men gjorde ett schema för dagen som jag försökte följa. En kort stunds vila med Asahi och en med promenad – visst låter det bra? Men jag tror att jag försökte bita över för mycket den dagen. Letade runt och omvärldsbevakade vilket är en viktig del av mitt arbete. Men det blev lite för mycket tror jag.

Det var länge sedan jag såg doftvioler!

Dagen därpå skulle jag vara ensam hemma i några timmar, och hade verkligen sett fram emot det. Jag hade tänkt att jag skulle både orka och vilja arbeta i verkstan. Men jag var så trött. Efter en promenad på förmiddagen (där jag fotograferade blommorna) så blev jag sittande i fåtöljen. Jag gick in och satte mig i verkstan efter ett tag, men blev sittande med händerna i knät. Tillbaka till fåtöljen. Sov lite. Tillät mig att vara trött.

Ny arbetstid

Igår började jag jobba 50 %, vilket alltså är en fördubbling av min arbetstid. Jag kommer att förlägga tiden på fem dagar och inte ha en ledig dag mitt i veckan som jag haft när jag jobbade 25 %. Det känns helt rätt att gå upp i arbetstid och det är i rätt tid! Som jag sa till min chef igår så är det som att hela naturen är med mig!

Jag gjorde ett schema för dagen med återhämtning i form av Asahi, promenad och vila i fåtöljen med jämna mellanrum. Jag hade ett möte som blev till en egoboost för mig med återblickar på vad jag gjort tidigare under min arbetstid, och så en avstämning med min chef på eftermiddagen. Vi bestämde att jag ska vara fredad för fler arbetsuppgifter så länge som jag långsamt trappar upp i arbetstempo, och att vi ska ha avstämningar varje vecka även fortsättningsvis. Han har verkligen tagit till sig av det som arbetsterapeuten sa på mötet på Stressmottagningen, och det är känns tryggt för mig.

Jag blev inte tröttare än vanligt igår och det berodde dels på att jag planerat dagen bra, att jag tillät mig att ta det lugnt och liksom strosa runt lite – så där som man kan göra första dagen tillbaka till jobbet – och att familjen lyssnat på att jag behöver ta det extra lugnt nu. Dottern och jag tog en kort rask promenad på kvällen innan nyhetssändningen från Aktuellt som blivit en rutin numera.

Ett viktigt friskhetstecken hos mig är det ökande intresset för det som händer runt omkring. När jag är frisk är jag lite av ett nyhetsfreak. Jag lyssnar på radions nyheter och på olika samhällsprogram. Läser DN och lyssnar på poddar. Men det har legat nere nu. Dels väcker det inte samma intresse och dels har jag känt mig för nedstämd av allt elände i världen. Men nu börjar det vakna igen – fin känsla!

Lite sjuk

Jag fick rejält ont i halsen igår, så pass att jag undvek att prata eftersom det gjorde som ondast då. Halsen kändes bättre till kvällen, men det var inte utan att jag kände mig lite vaksam på andra symptom. Kanske det bara är en vanlig förkylning, men för säkerhets skull håller jag mig på avstånd från resten av familjen. Jag sov på soffan i vardagsrummet i natt.

Idag på eftermiddagen kände jag mig lite sämre. Jag hostade, hade lätt huvudvärk och kände mig lite varm (men har ingen feber) så jag har vilat i fåtöljen idag. Det är lite svårt att veta om jag är trött på grund av förkylning eller om det är den gamla vanliga utmattningen!

Egentligen vore det bra om det är covid19 som jag har eftersom jag då blir immun, och det ska ju enligt Folkhälsomyndigheten vara bra om vi blir sjuka lite tills mans så småningom, för flockimmuniteten. Det är bara att hoppas att jag inte blir sämre än så här. Jag får se när jag vaknar i morgon om jag orkar jobba.

Ingen ork till verkstan alltså men jag har ropat in några tyger på Tradera i alla fall, och fantiserar en del! Visst är det vackert!

 

Hoppas

Jag har varit tillsammans med en nära vän i hennes stuga i ett par dagar. Den ligger inte så långt hemifrån så jag tycker inte att den räknas till kategorin stockholmare-ska-stanna-hemma-över-påsken. Vi träffade inte en kotte heller. Eller, jo kottar träffade vi eftersom den ligger i skogen! Men inga människor.

Det var skönt att komma hemifrån ett tag. Jag hade med mig symaskinen och hade förberett tyg att sy och det var skönt att kunna ägna mig åt det i lugn och ro. Det blev ännu en väska av ett jättehäftigt tyg som jag ropat in på Tradera. Här syns båda sidorna:

Den har blixtlås också och ett orange foder. Den passar bra att frakta datorn i till och från jobbet.

Jag har tidigare sett tussilago från bilfönstret men nu såg jag dem på nära håll för första gången denna vår.

Jag har anmält mig till samma silverkurs som förra sommaren, men frågan är om det kommer att bli någon kurs under dessa coronatider. Jag fick ett mejl häromdagen från folkhögskolan där de skrev att de kommer att fatta beslut om sommarkurserna i maj. Jag hoppas innerligt att den blir av, men inser också att mitt problem är futtigt jämfört med alla som riskerar sin hälsa, sina jobb och sin ekonomi.

Om stavgång

Jag fick en fråga om det är något särskilt man ska tänka på när man går med stavar, och tänkte att jag skriver ett inlägg om det. Som jag skrev förut så fick jag ont i armarna när jag gick med stavar för några år sedan, men då hade jag nog fel teknik.

Stavarna ska vara så långa att du har armen i lite mer än 90 graders vinkel, och händerna ska sitta fast i öglan längst upp. Sätt i staven i jämnhöjd med din främre fots häl, och släpp staven med handen lite när armen förs bakåt. Staven följer med genom att den sitter fast i din hand. Hållningen är förstås också viktig, så att man inte går framåtböjd vilket man ser en del som gör. Gå i en sådan takt att du njuter av promenaden.

Det bästa för att öka på konditionen är intervallträning, med kortare stunder i hög hastighet och längre stunder i rask promenadtakt.

Idag blev det en tur utan stavar i skogen. Det är så skönt att gå omkring över stock och sten, över rötter och lövhögar. Och det är bra för kroppen med det där ojämna underlaget.

Jag måste ju titta till mina blåsippor också, nu när det blivit varmare. Och mycket riktigt så hade de tagit fart!

Ny vecka

Jag tycker att det är skönt när det är dags för en ny vecka. Visst är det trevligt när hela familjen är hemma men ganska tröttande. Under arbetsveckan har jag mer tid i ensamhet som jag behöver.

De senaste dagarna har jag jobbat lite randigt i verkstan. Det vill säga jag har inte jobbat så långa stunder i taget, men ändå åstadkommit lite nytt.

I morgon ska vi gå stavgång på Stressmottagningen, eller rättare sagt i Kronobergsparken i närheten. Det ska regna på förmiddagen men bli soligt på eftermiddagen då vi ska ut och traska så det blir nog fint. Jag har ett par stavar som jag köpte för en del år sedan. Jag använde dem en del men tyckte att det gjorde ont i underarmen Läs mer

Fundering om orken

Jag har de sista dagarna känt en lust att göra saker, men att orken försvunnit direkt när jag ska sätta igång. Dels sådant jag vill göra och dels sådant som behöver göras här hemma. Vad är nytt med detta? undrar du kanske. Det jag funderat på är om jag börjat känna mig själv bättre, eller rättare sagt känna när jag är för trött? Att jag inte bara ångar på och tar ut mig. I så fall är det någonting bra samtidigt som det är jättetråkigt!

Idag jobbar jag hemifrån, och har en del utrymme både i tid och ork eftersom jag slipper resvägen. Kanske förväntningarna på allt jag skulle kunna göra sätter krokben för mig?

Det här är någon som kan vila!

Igår körde fysioterapeuten på Stressmottagningen hårt med oss! Vi har använt en slags långa rullar som vi legat på när vi gjort avslappningsövningar tidigare. Nu blev det ett styrketräningspass på rullen! Först en timme där vi gick igenom muskler i hela kroppen, och efter en kort paus masserade vi oss själva genom att ligga på rullen på olika sätt och rulla fram och tillbaka. På somliga ställen gjorde det riktigt ont, så det var verkligen effektivt! Sonen har en liknande rulle som jag ska testa här hemma.

På hemvägen kände jag mig lätt och mjuk i kroppen – en riktigt bra känsla.

Fin helg

Min syster och jag har varit hos vår pappa i Jämtland i helgen. Vi umgicks och hjälpte honom med en del saker, tittade på skidtävlingar på tv och led tillsammans av den, i vårt tycke, dåliga musiken framför Mello.

Jag var ganska trött och låg och vilade med öronproppar en hel del. Till slut kom jag på varför. Jag är inte van vid att umgås så mycket under en dag, utan brukar ha mycket mer tid I ensamhet. Ljudet från tv:n under dagen blev också tröttande. Vi gick och handlade några få saker i en liten mataffär, och då märkte jag hur liten marginal jag hade. Jag blev trög i skallen, lite yr och toktrött. Men jag har ju lärt mig nu att inte pressa mig utan går undan och vilar, så det gick bra. En skillnad mot hemma var ju att det inte fanns några förväntningar eller krav på mig!

Jag blev lite förkyld i helgen och har rejält ont i halsen nu. Sonen hade en dunderförkylning förra veckan och det kanske är den som huggit tag i mig nu. Förhoppningsvis blir jag inte sjuk utan bara förkyld.

Den här duken känner jag så starkt ihåg från min barndom. Jag antar att det är min farmor eller faster som broderat den. Visst är den fin!

Det går i vågor

Tillfrisknandet från utmattningssyndrom går i vågor. Det blir lite bättre och så kommer dagar med trötthet, och så pendlar det fram och tillbaka. Men om man tittar på helheten så går kurvan ändå stadigt uppåt. Den är inte rak men entydig i rätt riktning. Så säger de på Stressmottagningen att det fungerar när förutsättningarna är de rätta. Det är den kurvan jag får tänka på när jag har dagar med större mått av trötthet än vanligt. Det är så det ska vara. Lite svårt att förklara för en del personer i min närhet som blir frustrerade av oro.

Igår glömde jag randigheten och tog ingen paus under arbetet. Jag hade en sak som ”måste” bli klart, och jobbade snabbt för att hinna. Det straffade sig direkt. Jag kunde inte tänka till slut. Eftersom jag skulle på Stressmottagningen på eftermiddagen hade jag planerat in att vara i min systers lägenhet efter jobbet. Jag vacklade dit och la mig att sova direkt.

Idag har jag jobbat lite mer randigt, men med en lite väl kort paus. Skärpning!